Mer än 100 000 firade Stanley Cup med Carolina

RALEIGH, North Carolina. – Carolina Hurricanes fick vänta två decennier på sitt andra Stanley Cup-mästerskap. Så firandet gjorde ingen besviken.

Spelare, tränare, anställd personal och mer än 100 000 av lagets vänner, tog vara på en solig och 27 grader varm lördag med en massiv parad för NHL-mästarna; i söndags besegrade de som bekant Vegas Golden Knights med 3-0 i match 6 (och 4-2 i matcher) i Stanley Cup-finalen - och sedan dess har festen bara fortsatt.

Läs också: Lång resa till Stanley Cup för Hurricanes, Brind'Amour

Amaya Scoggins kom från Greensboro med sin 75-årige farfar, Glenn. De anlände på småtimmarna och ställde upp stolar precis framför där paraden skulle gå förbi.

Amaya, 22, var på sin första match vid fem års ålder.

– Jag växte upp med det här laget, sade hon. När vi vann cupen och jag visste att det här skulle hända, då ville jag inte missa det för allt i världen; vi har varit här sedan klockan tre i morse.

När de dubbeldäckade bussarna började rulla fram stod fansen i tio-dubbla djupa led längs trottoarerna. Hurricanes lagkapten Jordan Staal fattade knappt vad det var som hände längs vägen.

– Mina förväntningar var så höga eftersom jag vet vad de här ’Caniacs’ går för… och jag är fortfarande helt tagen, sade Staal som vann Conn Smythe Trophy som slutspelets MVP.

– Jag klarar inte ens att beskriva hur fantastiskt det var, och jag vet att alla andra också var helt tagna av det som utspelade sig: vilken show, vilken dag, vilka ögonblick, sade Staal.

Carolinas tränare Rod Brind'Amour, som var lagkapten för Hurricanes Stanley Cup-vinnande lag 2006, åkte ensam, stående på flaket i en pickup-truck. Veckor av anspänning i slutspelet upplöstes i nästan konstanta leenden och gester till de fans som fångade hans uppmärksamhet.

– Jag är lite mållös, jag förväntade mig inte det här, sa Brind'Amour. Det var bara våg efter våg av människor. Och det är ju därför vi gör det här. Det betyder så mycket för så många människor, det kan man verkligen se nu. Jag är så glad att vi kunde göra det här för alla: alla tycker det är så fantastiskt.

Taylor Hall, vars 19 poäng (7+12) var en poäng efter Jackson Blake i slutspelets poängliga, fick under sin 16:e säsong i NHL uppleva hur det känns att vinna Stanley Cup.

– Den här paraden var så cool, sade han. Alltså, glädjen i folks ansikten när de ser cupen… det är en ovärderlig känsla.

När laget nådde slutet av paradrutten - då hade allt precis bara börjat. Jordan Staal gick med pokalen till scenens framsida och lyfte den över huvudet; han fick svar av en ny omgång av dånande applåder. Staal, Jaccob Slavin och William Carrier fick sällskap på scenen av sina barn medan spelarna turades om framme vid mikrofonen.

General manager Eric Tulsky hälsade publiken och överraskade alla genom att ta hand om några affärer: han bjöd upp forwarden Nicolas Deslauriers att komma till podiet, där 35-åringen som värvades in i en trejd med Philadelphia Flyers den 6 mars, fick skriva på en tvåårig kontraktsförlängning, värd 1,75 miljoner dollar.

Publiken tystnade lite när Brind’Amour tog mikrofonen. Han berättade för fansen att han ställer hårda krav på många av spelarna, spelare som varje kväll försöker spela för att visa vilka de är.

– Vi gör det för att det ger oss de bästa möjligheterna, men vi gör det också för att ni är med och betalar era hårt intjänade pengar för att se oss spela, sade Brind’Amour. Så vi måste tävla. Ingen spelar hårdare än de här killarna. Ingen. De här killarna gör det bättre än någon annan. De som står framför er här, de är världsmästare.

De lättsamma inslagen fortsatte när Jordan Staal talade till publiken.

– Min lille grabb vill lätta på kläderna för oss, sade Staal, medan hans son snabbt drog sin röda t-shirt över huvudet och viftade med den framför den jublande publiken.

Taylor Hall, som kom till Hurricanes i en trejd förra säsongen, talade också till fansen:

– Ni gav min karriär en skjuts som jag faktiskt inte visste att jag behövde. Tack så [svordomar] mycket. Jag kommer aldrig att glömma de här stunderna med er här idag. Det här är för er också; det är fantastiskt.

Läs också: Värvningarna bakom Hurricanes väg till Stanley Cup

Jaccob Slavin, som vann guld med USA i vinter-OS i Milano i februari, möttes med jubelropen ”USA! USA!”, men satte snabbt de två prestationerna i perspektiv.

– Att vinna guldet var otroligt. Jag är hedrad att representera landet, sade Slavin. Men att vinna Stanley Cup med det här laget här i den här staden, baby, det finns inget bättre.

Seth Jarvis intog scenen och tackade först sin bror. Och sedan:

– Och nu, för mina 23 bröder här på scenen... vi är [svordomar] mästare!

Nikolaj Ehlers kom upp på podiet draperad i en dansk flagga och gav snabbt sina lagkamrater äran över att de fick honom att känna sig välkommen under hans första säsong i Carolina. Det efter att han tillbringat de första tio åren av sin NHL-karriär i Winnipeg Jets.

– Jag älskade den platsen, men att komma hit, med sättet de här grabbarna tog emot mig, det var precis vad jag ville ha, sade Ehlers. Jag behövde en förändring... och jag fick en Stanley Cup.

När Andrei Svechnikov intog scenen slet rookiebacken Alexander Nikishin av honom hans t-shirt.

– Men herregud, grabbar, sa den ryske forwarden. Lördag kväll i ’Raleigh-wood’. Nu kör vi! Jag är så tacksam för mina lagkamrater och min tränarstab. Och jag vill säga en sak till: tack så mycket, ni där ute. Jag älskar er. Ni är världens bästa fans. Och vi är mästare!

När Jordan Martinook tog mikrofonen ledde han publiken i vad som måste ha varit den största stormfloden av jubel någonsin.

För Troy Smith från närliggande Holly Springs var firandet precis vad han förväntade sig. Smith fanns på plats i arenan under match 7 när Hurricanes besegrade Edmonton Oilers 2006.

– Jag var här för den första paraden, och det var inte lika många människor ute då, sade han. Det här är helt fantastiskt. Allt ståhej som har pågått hela veckan, det här är en parad värdig en storstad; det är inte småstads-Raleigh längre.

Bland publiken fanns gott om människor som uttryckte tacksamhet till Brind’Amour för hans bidrag till laget. Som första cup-vinnande kapten och senare som cup-vinnande tränare har han gjort sig omtyckt av fansen som ingen annan personlighet i lagets historia.

Michael Carpenter är ett av de många fans som tycker att Brind’Amour förtjänar ett särskilt erkännande. Carpenter körde den 20 mil långa vägen från Pilot Mountain, North Carolina, till varje hemmamatch den här säsongen. För att säkra en position nära scenen under paraden, var han på plats redan klockan fyra på morgonen.

– Allt handlar om mentaliteten och att ha en stark drivkraft, och när det gäller det så föregår Rod med gott exempel, sade Michael Carpenter. De [andra i laget] följer hans exempel och gör som han gör. Han måste få en staty utanför arenan. Han är ”The Man…”.

Läs också: Brind’Amour dubbel guldmakare för Carolina

Nu kommer festandet att fortsätta in på sommaren – även om vissa spelare redan är införstådda med att de inte kommer att kunna hålla tempot:

– Jag är klar efter idag, sade Taylor Hall. Jag har inte mycket kvar i mig. Att festa är en konst, och man måste vara bra på det. Fast det är ju klart att det är lättare att festa nu när vi har Stanley Cup här.