Skip to main content
16 lag är kvalificerade för slutspelet om Stanley Cup. De gör upp enligt ett schema baserat på divisionstillhörigheten, plus så kallade wild cards. De tre bästa lagen i varje division (sammanlagt tolv lag) är kvalificerade till slutspelet. De återstående fyra platserna går till de två högst placerade lagen i varje Conference, baserat på resultaten under grundspelet och oavsett vilken division lagen spelat i. Det är alltså möjligt för en division att skicka fem lag till slutspelet, medan den andra bara sänder tre.

I slutspelets första omgång ställs det bästa laget i varje Conference mot det sämsta wild card-laget; det bättre wild card-laget spelar mot den andra divisionssegraren. Lag två och tre från varje division möts i första slutspelsrundan i den stege som toppas av respektive divisionssegrare. De lag i stegen som vinner sina matchserier i första rundan, möts i andra rundan för att få fram de fyra lagen i Conference-finalerna. Hemmafördel ges det lag som placerade sig högst i grundserien. I Conference-finalen och Stanley Cup-finalen har det lag hemmafördel, som spelade ihop det bästa resultatet under grundserien, oavsett var laget placerade sig inom respektive division.
Om två eller fler klubbar avslutar grundserien på samma poäng, så avgörs klubbarnas inbördes ordning av följande:

  1. minst antal spelade matcher (dvs poängsnitt/match). Flest antal segrar, oräknat segrar efter straffläggning. Det resultatet redovisas i tabellen i kolumnen märkt ROW.
  2. Flest poäng i de inbördes mötena mellan de inblandade klubbarna. Om två lag ändå hamnar lika och lagen har mötts i ett ojämnt antal hemmamatcher, skall den första matchen i den stad där den extra hemmamatchen spelades, räknas bort. Om fler än två klubbar är lika, ska poängen i de inbördes matcherna mellan dessa klubbar räknas. Även här räknas udda matcher bort.
  3. Bästa målskillnad under grundserien. NOTERA: I tabellen ger seger efter straffläggning ett mål, medan en förlust i straffläggning ger ett minusmål.