Brind’Amour dubbel guldmakare för Carolina

Carolina Hurricanes tränare Rod Brind’Amours peptalk precis före den sjätte finalmatchen mot Vegas Golden Knights var kort, men oerhört koncist.

– Okej, killar. Det är dags, det är dags. Aggressivitet, en aggressiv inställning. Omfamna det jobbiga, och se till att vi gör det jobbigt i byte efter byte efter byte…Vi är redo.

Hur det gick vet vi: 3-0 till Hurricanes, 4-2 i matcher. Och Stanley Cup-vinnare säsongen 2025-26.

Roderic ”Rod” Brind’Amour gjorde det igen. Han vann Stanley Cup första gången som spelare och populär lagkapten i Hurricanes 2006. Och andra gången som lika populär tränare 20 år senare, 2026.

På åtta år som huvudtränare, sedan säsongen 2018-19, har Rod Brind’Amour förvandlat det Carolina Hurricanes som missade slutspelet åtta gånger på raken 2010-18, till en lagmaskin som gått bättre och bättre. En klubb som nått slutspel alla de åtta åren under Brind’Amour, med tre finaler (2019, 2023 och 2025) i Eastern Conference som höjdpunkter. Och med kronan på verket i år: Stanley Cup.

Brind’Amour har litat till en kärna av spelare som varit under med hela tiden: Jordan Staal, Sebastian Aho, Jordan Martinook och Andrei Svechnikov samt backen Jaccob Slavin. Under årens gång har Brind’Amour, först under sex år med general managern Don Waddell och senare med Eric Tulsky i den rollen, förstärkt med toppspelare, kända som det eller blivande, som Jackson Blake (2023), Logan Stankoven och Taylor Hall (båda 2024) och Nikolaj Ehlers (2025). För att nämna några.

Den nu 55-årige Rod Brind’Amours hockeyresa började i Ottawa och i Notre Dame Hounds i en kanadensisk ungdomsliga. Via Michigan State University kom han till St. Louis Blues 1989. Hockeyresan gick vidare till Philadelphia Flyers 1991 innan han trejdades till Carolina Hurricanes i slutet av januari 2000 - för övrigt i en affär som också omfattade en svensk, Djurgårdens Kristofer Ottosson, senare draftad av New York Islanders.

Resten är hockeyhistoria.

Brind’Amour blev en ledare i Hurricanes där han spelade i tio säsonger; fyra av dem som kapten. En kapten som ledde med sitt exempel. Rod Brind’Amour har aldrig varit någon stor talare. Och de som tycker att han är återhållsam med orden nu, skulle bara veta hur han var som spelare. Bodensaren Niclas Wallin spelade i Carolina i åtta och ett halvt år. Han var med när laget vann cupen 2006. 

Och han har följt lagets väg till cupen också i år:

– Han är samma människa nu som då… fast nu pratar han. Jämfört med då är han ju jätteverbal nu, sade Niclas Wallin till NHL.com/sv nyligen. Om man ser hans peptalk inför och under matcherna… sådan var han inte då. Fast när han sade någonting, då lyssnade man. Annars ledde han med exempel: han tränade hårdast, han var först på isen och sist av den. Jobbade hårt… Och idag, ja, han är väl lika vältränad idag som han var för 20 år sedan.

Men när Brind’Amour pratade, då hade han något väsentligt att säga.

– När vi förlorade sjätte matchen [i finalserien 2006] mot Edmonton, det var vår sämsta match i hela slutspelet, då ställde sig Brind’Amour upp i omklädningsrummet och snackade om att släppa det som varit, komma tillbaka till grunderna och komma ihåg varför vi spelar: för att det är kul. Det snacket glömmer jag aldrig; han byggde upp oss och vi hade städat undan förlusten redan innan vi gick och lade oss på kvällen, minns Wallin.

Spelarna lyssnade på lagkapten Brind’Amour då. Och lyssnar på coachen Brind’Amour nu.

Ofta inte några långa utläggningar. Men kärn- och meningsfulla. Backen Shayne Gostisbehere:

– Jag vet inte om man ska kalla honom filosof, men inget snack före matchen är detsamma som förut. Det är alltid något annat, inte samma gamla klyschor där vi tänker att ’jaja coach, vi fattar. Vi ska spela hårt’. Det kan vara en berättelse, kanske något han tänkte på den morgonen under sin löprunda. Det är genuint. Han får fram sitt budskap och det är ganska unikt att ha en coach som kan det.

Brind’Amour brukar påminna om sin egen karriär. Om hur han varje kväll pressade sin kropp längre än vad den ville gå.

– Han säger ofta att ’jag har varit där ni är och jag har varit på andra sidan och jag vet vad det här är och jag vill att ni ska lista ut det här omedelbart och inte senare och ångra er som jag gjorde’. Det är som att lyssna på sina föräldrar, säger Gostisbehere.

Hurricanes lagkapten Jordan Staal håller med:

– Han är fantastiskt bra på att motivera [oss spelare]. Han har spelat själv, så han förstår känslan i ett lag; att titta över omklädningsrummet, se alla i ögonen och få dem att förstå att de måste bidra och att han själv bidrar till det de gör. Han förstår det där.

– Spelarna är motiverade att springa rakt igenom en vägg för honom.

När Rod Brind’Amour lade skridskorna på hyllan 2010 hade han spelat 1 484 matcher under 21 säsonger i grundserien och gjort 1 184 poäng (452+732) samt fyllt på med 111 poäng (51+60) på 159 matcher i tolv slutspel.

Han gick direkt över till ledarrollen som ansvarig för spelarutvecklingen i Hurricanes och inför säsongen 2011-12 till jobbet som assisterande tränare. Först under Paul Maurice (2008-11), sedan under Kirk Muller (2011-14) och Bill Peters (2014-18). Sju år som assisterande tränare - och sju missade slutspel.

När Carolinas nya ägare Tom Dundon, som nyss köpt laget från Peter Karmanos Jr., började fundera på den nödvändiga omstarten svämmade ryktena över om nya tränarnamn. Men Dundon tänkte annorlunda: han gick till klubbens organisation och anställde presidenten Don Waddell som general manager och Brind’Amour som ny huvudtränare.

– Allt det jag tänker om hur världen borde vara, hur människor borde behandla andra människor och hur de borde leda, det gör den här mannen, sade Dundon när han offentliggjorde att Rod Brind'Amour utsetts till klubbens 14:e huvudtränare.

– Han är förmodligen den bästa tillgången vi har här, och när vi började [processen med att anställa en ny tränare] så insåg jag inte det.

Tom Dundon hade rätt.

Det har Rod Brind’Amour bevisat nu.