Nils Ekman känner igen sig själv i TV-puckens spelare

Nils Ekman har gått in i TV-pucken-mode.

Den 50-årige stockholmaren har ställt in sig på TV-pucken; det är full koncentration på den anrika och traditionella turneringen som sett så många stora svenska hockeystjärnor genom åren.

Ekman, förbundskapten för det svenska U16-landslaget på pojksidan, bevakade själv kvalspelet i Kungsbacka. Detta samtidigt som medhjälparen Jonathan Ericsson, med erfarenhet från 680 grundseriematcher i Detroit, såg andra matcher.

TV-puckens kvalspel inleddes i helgen och avslutas under måndagskvällen, och finalerna spelas i Örnsköldsvik nästa helg.

– TV-pucken är den största och viktigaste turneringen där vi kan jämföra spelare mot varandra. I seriespelet är alla spelare på så olika nivåer, så när vi verkligen får se alla med samma förutsättningar mot varandra, då är det viktigt för den första uttagningen med elitläger och så vidare, förklarar Nils Ekman för NHL.com/sv.

– Då gäller det att vara förberedd. Så jag är noga. Det är det som är TV-pucksmode.

Han känner igen sig själv i de unga TV-puckskillarna.

– Ja, på så många sätt (skratt). Drivet, engagemanget och passionen. De här killarna har inte mött några misslyckanden än: de är ännu säkra på att de ska bli bäst i världen. Så energin och entusiasmen över att bara kunna köra på, den är så härlig. Jag kommer ju ihåg hur jag kände mig i den åldern, det jag upplevde då.

– Det var då jag bestämde mig för att bli proffs, och att spela i NHL. Först måste man bestämma sig, sedan måste man ha en plan, och efter det måste man utföra det.

Det gjorde Nils Ekman.

Han har AIK som moderklubb. Han utvecklades i Hammarby som han lämnade 1996 för tre år i Kiekko-Espoo (som 1998 bytte namn till Espoo Blues) i finska Liiga innan han inför säsongen 1999-00 växlade till NHL där han spelade för Tampa Bay Lightning, San Jose Sharks och Pittsburgh Penguins: 264 matcher med ett facit på 151 poäng (60+91) under fem säsonger. Det blev också spel i AHL och IHL med 134 poäng (70+64) på 127 matcher, innan Ekman vände färdriktningen mot Europa och tre år i ryska ligan KHL: först i Khimik Mytisjtji och sedan två år i SKA St. Petersburg. Nils Ekman avslutade den aktiva karriären med ytterligare ett år, hans sammanlagt tredje, i Djurgården säsongen 2010-11.

– Jag blev skadad och det förstörde en hel säsong i Pittsburgh, och hade jag inte fått den skadan hade jag med stor sannolikhet varit kvar i NHL längre. Men då hade KHL dragit igång, så det blev ett familje-ekonomiskt beslut att åka till Ryssland istället för till Nordamerika… det hade kanske blivit annorlunda om jag inte skadat mig.

– Det är många tillfälligheter som styr. Men ändå: jag lärde mig åka skridskor i Vasaparken och Kungsträdgården för att mamma (Ylva) jobbade i kiosken som hyrde ut skridskorna. Det var en klart annorlunda resa än att växa upp i Ö-vik där alla i klassen spelar hockey, säger Ekman.

Han minns NHL-tiden med glädje:

– Om man har höga ambitioner själv, och vill mer än de flesta andra… att då få vara omgärdad av proffs på högsta nivå, rakt över från materialare till spelare och tränare som förbereder både sig själv och laget in i minsta detalj… där kände jag mig hemma.

– Det var på riktigt, alla bidrog och att vara i den miljön är bara så häftigt.

Som förbundskapten för U16-laget instämmer Nils Ekman i den krönika som förbundsbasen Anders Larsson skrev på förbundets hemsida nyligen (se också NHL.com/sv's International Ice den 22 oktober) där han ifrågasatte många svenska klubbars import av utländska juniorer på breddnivå. Svensk juniorhockey ska utbilda svenska spelare, inte utländska, tyckte Anders Larsson.

Liksom Nils Ekman.

– Håller med till 100 procent. Precis som skolan handlar juniorhockeyn om utveckling. Det är väl fint för det svenska systemet att det anses vara så bra rent utbildningsmässigt att folk vill komma hit. Men precis som [svenska damligan SDHL] har ett problem med utländska spelare som de inte kan få bukt med, så har vi det i J-hockeyn. Det här är inte vad svensk hockey vill: det handlar mycket om individer som skor sig ekonomiskt på att ta in utländska spelare, en selekteringsverksamhet som jag tycker är helt fel. Är du en svensk hockeykille ska du kunna spela med dina kompisar; och när omklädningsrummet inte ens är svenskt, där över hälften pratar ett annat språk… då är det fel, säger Ekman.

– Det är många tjecker och slovaker och spelare från de baltiska länderna. Men också schweizare och polacker och andra. Jag vet många U16- och J18-lag där det ser ut så här. Nej, vårt utbildningssystem är byggt för oss och ska utveckla svenska spelare.

Nils Ekman var mitt i livet och hockeymässigt fortfarande aktiv i SHL med Djurgården, när livet vände i december 2010. Han drabbades av en stroke och det är något som påverkar honom än idag:

– Ja, det påverkar mig mycket. Hjärntrötthet, känslighet… jag har lärt mig att anpassa mitt liv efter hur jag mår. Jag har alltid haft en uppfattning om mig själv som jävligt hård och att jag kunde klara det mesta - ”ge mig en uppgift bara, så fixar jag den, inga problem”. Men nu är jag ganska skör och behöver tänka över vilka miljöer jag rör mig i. Jag älskar ju att äta på Tranan (krog på Odenplan, NHL.com/sv's anm.) men sorlet och skramlet, det går inte. Eller konserter… jag vet inte hur många 100-tals konserter jag gått på. Men rent psykiskt kostar det för mycket idag. Jag har lärt mig att anpassa mitt liv till hur det är idag.

Hockeymässigt fungerar det ändå bra:

– Det är inga problem. Att vara förbundskapten är ju mycket hockey, men inte så mycket känslor, problem och gruppdynamik. Det går bra. Jag har fått en del roliga erbjudanden under åren, men att vara coach i ett klubblag där jag ska jobba varje dag från åtta på morgonen till sent på kvällen, det hade varit svårt. Nu kommer det i sjok, och jag kan ladda om batterierna. Jag tränar mycket och håller igång kroppen.

– Jag tycker att jag gör ett bra jobb, säger Nils Ekman.

Det tycker hockeyförbundet också: häromveckan fick förbundet Nils Ekmans namnteckning på en fyraårig kontraktsförlängning för jobbet som förbundskapten för U16-landslaget på pojksidan.

– Jag är på en bra plats nu, på alla sätt, säger Nils Ekman.
————
Det här var den andra delen i serien Catching Up With… säsongen 2026-27. Tidigare: Inge Hammarström (Toronto Maple Leafs (12/10). Och tidigare under 2026: Håkan Andersson, Detroit Red Wings (8/1), Kent Nilsson, Calgary Flames, Edmonton Oilers (22/1), Nicklas Lidström, Detroit Red Wings (5/2), Tomas Jonsson, New York Islanders (26/2), Tomas Holmström, Detroit Red Wings (11/3), Anders Hedberg, Winnipeg Jets och New York Rangers (19/3) samt Tomas Sandström, Detroit Red Wings och LA Kings (2/4).