Anders Hedberg har gjort över 60 år i hockeyns tjänst

I serien Catching Up With presenterar NHL.com/sv varannan vecka under säsongen en svensk före detta NHL-spelare, tar rätt på vad han gör idag och ser tillbaka på hans karriär i världens bästa hockeyliga. Idag: Anders Hedberg, en av de svenska pionjärerna i NHL och den förste svensken att spela i en ”superkedja”.

Wayne Gretzky har en gång sagt:

”Winnipeg Jets hade en kedja med två svenskar, Ulf Nilsson och Anders Hedberg, som spelade med Bobby Hull. De spelade med fart och kreativt passningsspel. Den kedjan var en av de bästa i hockeyns historia. De förändrade hur hockeyn spelades i Nordamerika: Hedberg och Nilsson var två av de modigaste spelarna någonsin.”

Anders Hedberg och Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson. Två av svensk hockeys stora och två fortfarande mycket goda vänner. NHL.com/sv presenterade ”Lill-Pröjsarn” i Catching Up With-serien i fjol. Nu har turen kommit till Anders Hedberg, som fyllde 75 den 25 februari.

Men som inte känner sig särskilt gammal.

– Jag har övervunnit en cancer-scare för fem år sedan, och är helt frisk idag. Jag åker skidor och skridskor, spelar golf (hcp 17); jag skulle gärna vilja bli singelhandicappare, men jag tror inte jag fixar det. Jag lever ett bra liv, och är fortfarande väldigt intresserad av hockeyn, jag njuter av riktigt bra hockey. Och så sitter jag i urvalskommittén i Hockey Hall of Fame.

Det efter en karriär som började på allvar med finalen i TV-pucken 1967. Hedberg gjorde fem mål och en assist för Ångermanland mot Norrbotten som för övrigt hade Börje Salming i laget.

– Tror ni jag har påmint Börje om den matchen..?

Och samma kväll debuterade Hedberg också för MoDo i högsta serien. Han var 16 år gammal.

Anders Hedberg är hockeyfostrad i Svedjeholmen och i MoDo, som han lämnade 1972 för spel i Djurgården och studier på Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH).

När det blev klart att den då 21-årige supertalangen var på väg att flytta till Stockholm, högg både Djurgården och AIK. ”Pröjsarn” som var AIK:are försökte påverka; de båda hade träffats och blivit kompisar under ett ungdoms-VM i Helsingfors i slutet av 1960-talet. Men Hedbergs val föll på Djurgården:

– AIK skulle fixa en lägenhet på söder. Där hade jag ju aldrig varit… Och Djurgården ordnade en lägenhet på Rådmansgatan 17, med gångavstånd till GIH. Därför hamnade jag i Djurgården. Det var inga pengar överhuvudtaget, utan det var boendet det handlade om. Uffe är fortfarande sur på mig för det…

Då hade Hedberg redan spelat fem år i MoDo i Division 1, det som senare blev Elitserien och nu SHL. Det blev två år i Djurgården, sammanlagt 52 poäng (29+23) på 54 matcher.

1974 var det dags för nästa uppbrott. Hedberg lämnade Dif och Sverige tillsammans med AIK:aren och landslagskompisen Ulf Nilsson. Ny adress: Winnipeg på den kanadensiska prärien. Winnipeg Jets spelade i WHA-ligan (World Hockey Association), då en konkurrerande liga till NHL. 1979 gick WHA upp i storebror NHL som förutom Jets då också fick Edmonton Oilers, Hartford Whalers och Quebec Nordiques.

– De älskar hockey i Winnipeg; varenda unge spelar hockey. Vi var i klubben i fyra år, och vi vann cupen (Avco World Trophy) två gånger. Det laget var bättre än det New York Rangers vi gick till i NHL, hävdar Hedberg. 

I mitten på 1970-talet hade Jets de allra bästa svenska spelarna vid sidan av Börje Salming och Inge Hammarström i Toronto Maple Leafs: Dan Labraaten, Thommie Bergman, Willy Lindström, målvakten Curre Larsson, Kenta Nilsson och ”Taxen” (Lars-Erik Sjöberg). Och så Mats Lindh under en kort period.

– Varför det blev så? Vi hade väldigt bra scouting… det var Uffe och jag som skötte den.

Även om svenskarna fick ett tufft mottagande - att det kom några svenskar och snodde jobben från de kanadensiska spelarna, sågs inte med blida ögon - så var superstjärnan Bobby Hull med på noterna från start. Det efter en inledande träning med Hedberg till höger och Nilsson som center.

– Jag hade ju spelat center i Sverige, både i MoDo och i Tre Kronor och sedan spelade jag på vänsterkanten i Djurgården. Så i Jets gjorde Bobby klart direkt: ”You get over on the right side, I’m not moving”. Och det var där jag hamnade och insåg att det stämde perfekt, och att det var där jag borde ha spelat hela tiden.

– Vi var en riktigt bra kedja, konstaterar Hedberg.

Men starten blev inte lätt. Det var tufft, ibland rent brutalt:

– Vi spelade första träningsmatchen i Brandon, strax utanför Winnipeg. Bobby var inte med, han spelade med Kanadas landslag. Det blev kastade handskar direkt. Jag kunde ju inte slåss, jag hade aldrig gjort det. Men vi överlevde och vi visade att vi inte var rädda. Hade vi visat det, då hade det varit lika bra att bara packa och åka hem igen. Och sedan när Bobby kom tillbaka, så stöttade han oss fullt ut.

När resan gick vidare till NHL efter sammanslagningen mellan WHA och NHL 1979, hade Hedberg och Nilsson anbud från samtliga klubbar i NHL. Men de hade bestämt sig för Rangers. Då hade Hedberg spelat ihop 458 poäng (236+222) i Jets. Och det på bara 286 matcher.

– ”Pröjsarn” hade kontakter i New York, och jag bara hängde på. Jag hade aldrig varit där. Jag kom ju från Ö-vik och tänkte att New York är nog väldigt stort… och det var det ju. Vi bodde i Scarsdale, tre mil norr om New York.

– Det hade varit lätt att leva ett ”inne-liv” i New York, men det gjorde vi inte. Jag fick mitt första barn första året i Rangers, så det var ett lugnt liv. Det är annars lätt att hamna snett i prioriteringarna när man spelar i Rangers. Vi såg det i laget.

Det blev sju år i NHL; en karriär som sammanfattas i 398 poäng (172+226) på 458 matcher, plus 46 poäng (22+24) på 58 slutspelsmatcher. Anders Hedberg avslutade den aktiva karriären efter säsongen 1984-85.

Och lade ner hockeyn?
Inte alls. Det bara fortsatte:

– Jag fick en ögonskada och var tvungen att lägga av. Jag flyttade direkt in på kontoret som assisterande till Rangers general manager Craig Patrick, berättar Hedberg. 

Det blev ett år på den posten - när Patrick fick sparken försvann också Hedberg - och sedan fyra år som sportchef i AIK (1987-91). Det följdes av åtta år som chefsscout för Toronto (1991-99), två år som GM för Tre Kronor (2000-02), fem år som ansvarig för spelarmaterialet (Director of Player Personnel) i Ottawa Senators (2002-07), tillbaka till jobbet som chefsscout (Director of European Scouting) fast i Rangers (2007-15). Och 2015 tillbaka till det där en gång började: som rådgivare till styrelsen i MoDo 2015-17.

Vänskapen med ”Lill-Pröjsarn” består även om de inte kommer överens om en av den svenska idrottens stora frågor: hur idrotten ska bedrivas. Ulf Nilsson vill se SHL som en stängd liga, tio lag i norr och tio i söder. Anders Hedberg håller inte med:

– Ja, Uffe och jag är ju så otroligt olika varandra, samtidigt som vi kommer så otroligt bra överens. Det här är en av de frågorna där jag är precis tvärtom emot Uffe: jag gillar den svenska modellen med upp- och nedflyttning. Det är väldigt viktigt för mig; jag tror inte ett dugg på en super-professionell liga i Sverige. Det skulle inte vara bra för hockeyn.

Det här är den tolfte delen i artikelserien Catching Up With… säsongen 2025-26. Tidigare: Per-Erik Eklund, Philadelphia Flyers (16/10), Mikael Samuelsson, Detroit Red Wings (30/10), Pelle Lindbergh, Philadelphia Flyers (11/11), Christer Kellgren, Colorado Rockies (28/11) och Niklas Hjalmarsson, Chicago Blackhawks (11/12), Patric Hörnqvist, Pittsburgh Penguins och Florida Panthers (26/12), Håkan Andersson, Detroit Red Wings (8/1), Kent Nilsson, Calgary Flames, Edmonton Oilers (22/1), Nicklas Lidström, Detroit Red Wings (5/2), Tomas Jonsson, New York Islanders (26/2) och Tomas Holmström, Detroit Red Wings (11/3).