En karriär som naturligtvis är fylld av höjdpunkter. Till exempel Stanley Cup-triumfen med Detroit som då inte vunnit Stanley Cup på 42 år. Det var Sandströms andra Stanley Cup-final.
– Vi hade ett bra lag i Kings när vi spelade final 1993 (mot Montreal Canadiens). Den förlusten svider ännu. Vi vann första matchen och ledde den andra med 2-1 tills det bara var någon minut kvar och Marty McSorley åkte ut för att han hade fel hook på klubban. Då kvitterade Montreal (i spel sex mot fyra, NHL.com/sv's anm.) och sedan kunde de avgöra i förlängningen.
Det efter en match Canadiens Eric Desjardins gjorde alla de tre målen för sitt lag: första och hittills enda gången i NHL-historien som en back gjort ett hattrick i en match i Stanley Cup-finalen.
Det blev till slut 4-1 till Montreal mot Kings som hade bland andra Wayne Gretzky, Jari Kurri och Luc Robitaille i laget.
– Det var ett otroligt bra lag… men Detroits lag (1997) var nog ett strå vassare, säger Sandström.
I slutspelet som ledde fram till finalen mot Canadiens var Sandström en av de bästa poänggörarna: 25 poäng (8+17) på 24 matcher och slagen endast av Gretzky på 40 poäng (15+25). I slutspelet med Red Wings 1997 blev det fyra poäng (0+4) på 20 matcher för Sandström.
– Scotty Bowman hade skramlat ihop ett ganska bra lag, konstaterar Sandström. Det var en bra stomme med ’Lidas’ (Nicklas Lidström, [Steve] Yzerman och [Kris] Draper.
Sandström spelade också med en stark kontingent av spelare födda i Sovjetunionen: Fetisov, Konstantinov, Fedorov, Larionov och Kozlov. Red Wings vann finalen med 4-0 i matcher mot Philadelphia Flyers. Sandström och Yzerman passade fram Darren McCarty till lagets matchavgörande 2-0-mål i den fjärde matchen.
VM i Wien 1987 är också ett bra minne. Tre Kronor tog sig till slutspel via ett beslut i en rättslig insats, sedan Västtyskland mot bestämmelserna använt en polsk spelare och saken efter flera turer hamnat i domstol (!). I gruppspelet hade Tre Kronor förlorat mot Tjeckoslovakien och Finland, men klarade sig efter domstolsbeslutet med nöd och näppe till slutspelet.
Där Tre Kronor inledde med 3-3 mot Tjeckoslovakien och följde upp med 2-2 mot Sovjetunionen. Sedan Sovjet spelat 0-0 mot Kanada och slagit tjeckerna med 2-1 i den sista matchen var det upplagt för en målskillnadsaffär med Sovjet på fyra poäng och Tre Kronor på två. Men eftersom Sverige i sista omgången krossade Kanada med 9-0 var saken klar.
– Ja, det var ju en väldig massa strul innan vi ens gick till slutspel. Då möttes ju alla lag i slutspelet, och flest poäng vann. Och oavgjort mot ryssarna då… det var ju alltid så otroligt svårt att ta poäng mot dem. Vi kunde leda en match med 2-0 och så drog de upp farten och vann med 7-2 eller nå’t sån’t. Så det var en bedrift.
Nyckelmatchen blev den oavgjorda drabbningen mot Sovjet. Sovjet hade superfemman med Kasatonov och Fetisov som backar och anfallarna Krutov, Makarakov och Larionov på isen, och Belosjejkin i mål när Sverige kvitterade till 2-2 med 81 sekunder kvar av matchen. Det målet blev avgörande och 2002 utsåg Internationella Ishockeyförbundet (IIHF) målet till det allra bästa VM-målet någonsin. IIHF använde fem kriterier för att ranka målet till det bästa i VM-historien: det var snyggt från första början (1), det skrev hockeyhistoria (2), det kom mot tuffast möjliga motstånd (3) i slutet av en viktig match (4) och det var ett avgörande VM-mål (5).
Gissa vem som gjorde det?
– Hahaha… han som inte missade målet, menar du. Jag hade helt tomt mål och jag kunde ju bara inte missa, minns Sandström.
Ett klassiskt svenskt landslag med en klassisk förbundskapten i den populäre (inte minst hos Sandström) Tommy Sandlin, och ett klassiskt hockeymål med NHL-vibbar: det var Anders Eldebrink (Södertälje SK) som förde upp pucken, passade Bengt-Åke Gustafsson (Washington) som dribblade av några motståndare innan han droppade pucken till Tommy Albelin (Djurgården och säsongen efter Quebec Nordiques) som crosspassade till Håkan Loob (Calgary Flames), till höger om Belosjejkin. När Kasatonov attackerade konstpassade Loob pucken bakom ryggen till Sandström…
– Det var bara att raka in den, det var inget att fundera på. Det är ganska roliga bilder att titta på, när ryssarna kastar grejer omkring sig…
VM avslutades med att de svenska spelarna fick ta emot VM-bucklan och sina medaljer iförda de fulaste kostymerna som ett svenskt hockeylag någonsin burit.
– Ja, den kostymen, den gjorde jag mig av med ganska snabbt.
Så VM 1987 och Stanley Cup 1997 är naturligtvis fina minnen. Men det bästa minnet från hockeykarriären hämtar Tomas Sandström från 1982. När han kom från lilla, lilla Fagersta, där han nyss blivit korad till Årets Junior i svensk hockey, till stora, stora Brynäs som etablerat en dynasti efter Djurgårdens storhetstid under 1950- och 60-talen, och vunnit tio SM-guld mellan 1964 och 1980.
– NHL är ju en del av allt, men då var jag ju redan inne i hockeyn. Men när jag flyttade från Fagersta till Gävle och hur jag blev omhändertagen i Brynäs, med alla de ledarna och spelarna som var där och gav tips och råd… det var väldigt speciellt för mig med ’Stigge’ Salming och läkaren Lennart Hovelius. Många av de äldre spelarna hade slutat och jag fick chansen direkt och fick spela med [Anders] ’Masken” Carlsson och [Göran] ’Flygis’ Sjöberg. ’Flygis’ säger att det var jag som förstörde hans karriär för att jag inte back-checkade och han fick göra allt skitjobb, skrattar Sandström.
