Hammarström håller Brynäs traditioner vid liv

I serien Catching Up With… presenterar NHL.com/sv varannan vecka under säsongen en svensk före detta NHL-spelare, tar rätt på vad han gör idag och ser tillbaka på hans karriär i världens bästa hockeyliga. 
Idag: 1973 blev Inge Hammarström en av de svenska pionjärerna i NHL när han tillsammans med Börje Salming lämnade Brynäs för Toronto Maple Leafs.

En scen i TV-serien Börje – The Journey of a Legend skildrar hur de unga Brynässpelarna Börje Salming och Inge Hammarström ger sig av från Gävle, mot Stockholm för vidarebefordran till Toronto. När Börje (spelad av Valter Skarsgård) tillsammans med fästmön och senare hustrun Margitta (Hedda Stiernstedt) och Inge (Pelle Holmström) kliver in i advokaten Björn Wagnssons bil utanför Gävle Central, reser sig en äldre man från en bänk, viker ihop sin tidning och tittar mot ekipaget.
Det är ingen skådespelare.

Utan Inge Hammarström själv. IRL, så att säga.

Inge Hammarströms första och enda cameo-roll. Och den enda gången Hammarström agerat statist. En lång och framgångsrik karriär vittnar om att Inge är van vid huvudroller.

– Hahaha, ja, den scenen… jag hade hjälpt produktionen lite, och de frågade om jag ville stå där i 70-talskläder och vinka av grabbarna, berättar Hammarström för NHL.com/sv.

– Det blev ganska lyckat.

Annars är det mest pensionärsliv som gäller. Men inte golf: Inge stryker under att han inte spelar golf.

– Nej, det har jag klarat mig ifrån. Det blir mer ett stillsamt familjeliv.

Nåja, stillsamt och stillsamt?

– Jag fyller ju åttio snart, och som pensionär är man aldrig ledig. Jag bor i Gävle och jag går på alla hemmamatcher, och så brukar jag cykla upp och titta på träningarna i bland… för att hålla mig ajour med vad som händer. Och så tittar jag på juniormatcherna emellanåt. Jag är med i en grupp som tar ut ”Tigern-stipendiet” varje år: 34.000 kronor till den bästa junioren. Så där håller jag koll.

I ”Tigern-gruppen”, givetvis till minne av Brynäslegendaren Lennart ”Tigern” Johansson (1941-2010) finns förutom Inge Hammarström också gamla spelarna Lars-Göran Nilsson, Janne Asplund och Anders Bäckström (Nicklas Bäckströms pappa). Innan gruppen fattar beslut så kollar den också av med juniortränarna i klubben och Brynäs och landslagets förre läkare Lennart Hovelius som en gång drog igång stipendiet.

– Fonden växer, och ibland har vi kunnat konstatera att det enda som går bra i Brynäs är Tigern-stipendiet…

Inge Hammarström var en av de första svenska spelarna i National Hockey League. Visserligen spelade Gus Forslund i Ottawa redan i början av 30-talet, men han var bara två år när han lämnade Umeå med sina föräldrar. Ulf Sterner var över 1964-65, men det blev bara fyra matcher i New York Rangers. Den då blott 17-årige och finlandsfödde Juha Widing som åkte över samtidigt med Sterner blev kvar i NHL i nio år. Så i grenen pionjär i NHL är Hammarström, född i Timrå och hockeyfostrad i Wifsta/Östrand (nuvarande Timrå Hockey), överträffad bara av Widing och Thommie Bergman som tog en ordinarie plats i Detroit Red Wings 1972.
Det var till säsongen 1973-74 som Hammarström och Börje Salming anslöt till Toronto Maple Leafs. Salming stannade i Maple Leafs i 16 år, Hammarström i fyra och ett halvt innan han trejdades till St. Louis Blues där det blev ytterligare ett och ett halvt år i världens bästa hockeyliga.

En sejour som började med att Maple Leafs scouter spanade in honom (och Salming) i VM i Moskva 1973 där han gjorde en stark insats med nio poäng (6+3) på tio matcher, och senare i klubbturneringen Star Cup med matcher i Gävle och Göteborg mellan jul och nyår. Brynäs slutade tvåa efter ett stjärnspäckat Krylja Sovjetov (Sovjets Vingar) och Hammarström glänste i matchen mot kanadensiska klubblaget Barrie Flyers: han gjorde fyra mål när Brynäs vann med 9-1.

På läktaren satt Maple Leafs scout Gerry McNamara och var imponerad. Han erbjöd Hammarström och Salming att komma över till Toronto.
Resten är hockeyhistoria.

Inge minns den första tiden i NHL med nästan lite skräckblandad förtjusning:

– Ja, det var ju rätt många slagsmål, hela tiden, kändes det som. Det var tufft. Men vi blev väldigt väl emottagna och snabbt en del av laget, berättar Hammarström.

Det blev 427 matcher med ett facit på 239 poäng (116+123) plus 13 playoff-matcher och fem poäng (2+3).

På de sammanlagt 440 matcherna satt Inge Hammarström utvisad i bara 90 minuter. Slagsmål var liksom inte Hammarströms grej. Motiveringen till invalet i Sveriges Hall of Fame 2023 förklarar att han var ”en av våra mest tekniska och skickliga forwards med skridskoåkningen som signum”.
Det blev ingen Stanley Cup för Inge i Toronto eller i St. Louis. Men många fina minnen.

– Det jag minns mest är alla matcher vi spelade med Toronto mot Montreal, hemma eller borta. Det var högtidsstunder på hög nivå. Det var verkligen en ynnest att få åka in på en nyspolad is i Montreal Forum och möta Canadiens då; vi hade båda väldigt bra lag, och det var matcher folk pratade om i flera veckan innan.

Vänskapen med Börje Salming bestod fast deras vägar skiljdes åt efter bara knappt fem år i Toronto. Än idag har Inge kontakt med Salmings första fru Margitta och med barnen Anders och Teresa.

– Vi var ju som bröder. Jag var med när Börjes barn föddes och brukade vara jultomte hemma hos Börje och familjen i Toronto.

Efter NHL-tiden bar det tillbaka hem till Gävle, och de tre SM-gulden från 1970, 1971 och 1972 kompletterades med ett guld också 1980. Det blev också 172 matcher för Tre Kronor, och två silver och tre brons under de fem VM han spelade.

Inge hängde upp skridskorna efter säsongen 1981-82. Med det blev ingen riktig paus från hockeyn.

– Lars-Göran Nilsson och jag gick förbundets tränarutbildning, och se’n hade vi några lag som vi tränade. Jag höll på med det samtidigt som jag jobbade som fastighetsmäklare här i sta’n. Sedan hörde Jim Gregory, han som sajnade Börje och mig, av sig och frågade om jag ville börja scouta. Han hade blivit chef på Central Scouting, och det fanns nästan ingen scouting i Europa. Så vi startade upp scoutingen i Europa, det var jag och Göran Stubb (pappa till Finlands president Alexander Stubb, NHL.com/sv's anm.). Det gjorde vi tillsammans i sex år, och sedan kom frågan från Philadelphia… jag anställde ryssen Jevgenij Zimin och tjecken Václav Slánský, och vi scoutade för Flyers i Europa i 21 år.
– Vi draftade många svenskar under den tiden, bland andra Per-Erik Eklund och så Peter Forsberg som väl är det mest kända namnet. 
2008 bytte Inge till scoutjobb i Vancouver Canucks, där det blev tio säsonger och klubben hann med att drafta både Elias Pettersson och Quinn Hughes innan Inge Hammarström drog sig tillbaka.

Och idag: en aktiv pensionär som inte kan släppa den sport han älskat hela livet. När NHL.com/sv når Inge har han just kommit hem från hockeyarenan där han sett sitt hjärtas klubb Brynäs besegra moderklubben Timrå med 1-0.

En kväll med hockey och gamla vänner och lagkamrater. Inget ovanligt i Brynäs.

– Varje onsdag brukar vi samlas ett gäng gamla spelare på Tullbomsgården i Gamla Stan i Gävle. Vi brukar vara mellan 15 och 20 som dyker upp.

Nyligen var Inge tillsammans med Willy Lindström, Lars-Göran Nilsson och ett par andra i Enviken i Dalarna, där ”Tigern” är begravd. En årligen återkommande resa.

– Vi sätter ljung på hans grav och läser upp årets laguppställning. Vi har fika med oss och är där och hedrar ”Tigern”, säger Inge.

Som också brukar besöka gamle storbacken och Timrå-ikonen Lennart ”Lill-Strimma” Svedbergs grav i Sörberge. ”Lill-Strimma” dog i en bilolycka 1972. Han blev bara 28 år gammal. Den sovjetiske tränaren Tarasov var så fascinerad av Lill-Strimmas spelstil och offensiva skicklighet att han efter OS 1968 bjöd in svensken till Moskva för att träna med CSKA Moskva.

Värd att hedra, tycker Inge Hammarström.

– Vi glömmer inte var vi kommer ifrån, säger han.