Efter 14 år - nu fick Marchand lyfta bucklan igen

Medan resten av Florida Panthers tillsammans stormade ner mot målet, med de lagkamrater de under säsongen skapat ett brödraskap med, gled Brad Marchand långsamt över isen. Han pekade mot läktarna.

Det var först efter det som han anslöt sig till högen av spelare runt målet, de spelare vars namn, som tillsammans med hans, nu kommer att graveras in i Stanley Cup-pokalen. Han var en av de sista att kasta sig in i den vilt firande massan. Han hade tillbringat de senaste tre månaderna med dessa spelare, byggt upp en kemi och en kamratskap som ledde till mästerskapet.

De på läktarna hade han däremot tillbringat ett helt liv med.

– Bara en bekräftelse, vi gjorde det, säger hans fru, Katrina. Jag kommer att bli känslosam nu, men det var som att säga till oss som familj: vi gjorde det. Det var värt det. Vi gjorde det.

Katrina Marchand får tårar i ögonen när hon tänker på de tre månader hon fick tillbringa hemma i Boston utan sin man – och på de senaste 14 åren då Marchand kämpat och väntat på detta ögonblick.

Att komma nära, men inte hela vägen. Nära, men ändå inte.
Vad har det här betytt för henne, för dem?

– Det har betytt allt, säger Katrina Marchand. Absolut allt. Han sliter hårt varje dag, och att få se det leda till det här efter allt han gått igenom – när saker inte blev som vi hade trott [i Boston] – det här betyder allt i världen.

För ett år sedan kunde Brad Marchand aldrig ha föreställt sig det som hänt under de senaste månaderna. Han trodde att kontraktsförhandlingarna med Boston Bruins – laget som valde honom som nummer 71 i NHL-draften 2006 och där han sedan spelade i 16 säsonger och vann Stanley Cup – skulle ta, kanske, en dag.

Men i de sista sekunderna innan NHL:s Trade Deadline den 7 mars var han på väg till Panthers. En gång en hatad rival, nu hans nya hem. Det var laget han trodde hade störst chans att vinna Stanley Cup och det blev det lag han hjälpte att nå hela vägen efter en Conn Smythe-värdig insats då Panthers säkrade sitt andra raka mästerskap med en 5–1-seger i match 6 mot Edmonton Oilers i Amerant Bank Arena på tisdagen.

När Sergei Bobrovsky räckte över pokalen till Marchand var det inte första gången han lyfte Stanley Cup. Han gjorde det redan under sin rookiesäsong 2011. Då hade han ingen aning om hur lång tid det skulle ta innan han fick göra det igen.

Det blev förluster 2013 och 2019. Det hade varit så nära, men glidit honom ur händerna.

– Det känns helt annorlunda, säger Marchand. Jag har så mycket mer respekt och uppskattning för hur svårt det är att ta sig hit, hur mycket som måste klaffa för att vinna. Det finns så många bra lag i ligan och det pratas mycket om att den eller den spelaren förtjänar det. Den där killen borde få vinna – man vill verkligen se att vissa spelare ska få lyfta pokalen.

– Men allt måste stämma perfekt. Min situation är ett perfekt exempel på det. Jag borde egentligen inte ha varit här. Men det gick vägen – och jag njuter något otroligt av det.

Marchand stod för 20 poäng (10+10) i slutspelet, varav sex mål kom i Stanley Cup-finalen – två av dem blev matchvinnande. Han var överallt, gjorde allt – ledde vägen till Dairy Queen, briljerade med sitt avgörande övertidsmål i match 2, och sina “ankelbrytande” mål i match 5.

– Så fort han blev trejdad hit så började han hetsa mig i lagchatten om vårt möte i slutspelet förra året, säger forwarden Sam Bennett, vinnare av Conn Smythe Trophy som slutspelets MVP. Han har betytt väldigt mycket för det här laget. Jag tror verkligen inte vi hade vunnit Stanley Cup utan honom.

– Hans ledarskap och hans vilja att vinna är inspirerande- Jag sa till honom före varje match: ”Vi följer dig” och det gjorde vi. Han var ett djur varje kväll, och han kunde absolut ha vunnit det här priset. Han är en bättre spelare – och person – än jag någonsin förstått och jag är tacksam för att jag fick spela med honom.

Marchand hittade något speciellt de senaste två månaderna. En ungdomens källa som gav honom ben som i 20-årsåldern. Han kunde släppa stressen av att vara kapten och ledargestalt, släppa förväntningarna som kommer med att bära en förstakedja, släppa bördan av att försöka hålla ett allt mindre Stanley Cup-fönster öppet för en allt äldre kärntrupp.

I Florida fann Marchand solsken och lättnad. Han fann ett lag som överraskade honom med sin inställning till träning och återhämtning – hur de balanserade en krävande, slitande spelstil med glädje och lagkänsla.

Det var en perfekt matchning.

Det spekulerades mycket i om han skulle spela tillsammans med Sam Bennett eller Matthew Tkachuk – spelare med samma provocerande och intensiva stil som Marchand nästan haft patent på i 15 års tid. Men istället fann han sin plats i tredjekedjan, tillsammans med Anton Lundell och Eetu Luostarinen. Tillsammans blev de Panthers bästa formation i stora delar av slutspelet. En underskattad och smart trio som tog ansvar defensivt och levererade offensivt i det tysta.

Det började kännas verkligt när Panthers marscherade genom rundorna i slutspelet. Förbi Tampa Bay Lightning, Toronto Maple Leafs och Carolina Hurricanes och ställdes mot Edmonton Oilers i finalen. En repris som Marchand hade följt på avstånd förra säsongen.
Den här säsongen var han där själv. Och de var också där – hans föräldrar, hans syskon och Katrina. Hans tre barn: Sloane, Sawyer och Rue.

– Det fanns en viss drivkraft i att han verkligen ville vinna en Cup för sin familj, säger hans pappa, Kevin. Han har små barn och de har aldrig fått uppleva det här. Så det betyder väldigt mycket för honom.

– Det här är för dem.

Men eftersom han varit med om det tidigare och vet att ”nära” inte är detsamma som att verkligen lyfta pokalen, ville han inte börja tro för tidigt. Han ville inte tända sina, eller sin familjs förhoppningar , bara för att riskera att få dem krossade.

– Vi har varit med om det här förut när det inte gick vår väg. Vi hade föreställt oss de här ögonblicken hemma men efter förlusten 2019 var alla så ledsna. Det var tufft då, säger Marchand om finalförlusten mot St. Louis Blues i match 7 på hemmais i TD Garden.

– Vi försökte göra allt vi kunde för att inte prata om det. Inte jinxa något utan bara vara i nuet. Men när det började bli verklighet och vi visste att vi skulle vinna, då var det helt otroligt att se dem där upp på läktaren. Att se hur speciellt det var för dem.

2011 fanns Shawn Thornton vid Marchands sida. Thornton, numera Chief Revenue Officer för Panthers, såg honom vinna Cupen och uppnå något Marchand då var för ung för att helt förstå.

Att se honom göra det igen, här, kallar han för ”overkligt”.

Det är samma sak. Och ändå totalt, totalt annorlunda.

– Den känns fortfarande tung, sa Marchand. Den är fortfarande tung, det är en sak som är säker.

Men resten? En helt annan värld.

– Det bara sköljer över en, säger han. När man får lyfta den för första gången är det så många känslor, en enorm adrenalinkick. Så mycket glädje. Det är också en sak att göra det på bortaplan, men att få göra det här hemma, med så många människor jag älskar och som betytt så mycket för mig på den här resan… det är en otrolig känsla.

Det har gått 14 år sedan Marchand lyfte Stanley Cup senast. Innan finalserien började sa den 37-årige veteranen att han behandlade det här som sin sista chans – sin sista möjlighet att nå det han jagat ända sedan han var rookie.

Han vet så mycket mer nu. Och han har så mycket mer.

– När han vann första gången tänkte han: Okej, min första säsong här – jag vann Cupen, det här är ju lätt, säger hans mamma, Lynn. Men 14 år senare har han insett hur otroligt svårt det är att nå dit. Och just därför betyder det så mycket mer den här gången.