"Wild Bill" Karlsson en trygg punkt för Golden Knights

Han bär smeknamnet ”Wild Bill”, Vegas Golden Knights svenske center William Karlsson. Och blickarna söker sig naturligtvis till utvisningsstatistiken: hur vild är han egentligen?

Inte alls, visar det sig. Fyra (4) utvisningsminuter på 53 matcher för Golden Knights förra säsongen. På sammanlagt 328 grundseriematcher de fem säsongerna under 2020-talet har William Karlsson en total utvisningstid på mycket måttliga 58 minuter. Plus fyra (4) minuter på 59 matcher i slutspelet under samma tid.

William Karlsson småler när uttrycket ”Wild Bill” kommer på tal.

– Det hänger med sedan tiden i Anaheim, klubben som draftade mig, säger Karlsson sedan till NHL.com/sv. Jag var väldigt blyg, så det var någon ledare som var sarkastisk och började kalla mig för ’Wild Bill’… Nej, jag är inte vild alls. Men det var så det började.

Så smeknamnet ljuger. Det gör inte utvisningsstatistiken:

– Lite gruff, kanske, men inget mer. Min spelstil är att åka grillor och försöka vinna pucken på andra sätt, säger Karlsson.

Bättre än att leta utvisningsminuter är att leta mål, poäng och betydelse för laget: William Karlsson har spelat åtta år i Vegas Golden Knights. Han är en av de ursprungliga "Golden Misfits”, de spelare som andra klubbar inte tyckte var värda att skydda när den då nya klubben Vegas fick välja spelare i expansionsdraften 2017. ”Misfits” var den drivande kärnan i laget då Vegas gick till final redan första året, och sedan vann Stanley Cup-titeln 2023.

Karlsson har gjort avtryck i Vegas. Efter en inledande NHL-säsong delad mellan Anaheim Ducks och Columbus Blue Jackets 2014-15, och sedan två år i CBJ, har Karlsson varit en stötte(s)pelare i Golden Knights sedan 2017. Facit: 396 poäng, varav 161 mål. Och strålande +129 i plus/minus-statistiken. I slutspel har Karlsson spelat 106 matcher och gjort 71 poäng (31+40) med +41 i den statistiken.

Utan att, som sagt, vara särskilt vild. Men namnet ”Wild Bill” klingar naturligtvis ändå lite extra i spelstaden Las Vegas. Det är förknippat med Orginal-Wild Bill, som var den berömde revolvermannen och sheriffen ”Wild Bill” Hickok, skjuten till döds under ett pokerparti på en bar i Deadwood, South Dakota, i maj 1837. Något som för övrigt givit upphov till den kända pokertermen Död mans hand, det vill säga de kort Hickok hade i handen när han dog: två svarta ess och två svarta åttor, plus ett okänt kort.

”Wild Bill” Hickok var en storspelare.

”Wild Bill” Karlsson är det inte. Långt därifrån.

Han är överhuvudtaget inte intresserad av spel. Och det trots att han bor i världens ledande spelstad.

– Ja, och därför är det väl lika bra att jag inte spelar, skrattar William. Det finns ett vanligt liv i Las Vegas också… jag bor 20 minuter väster om staden, i Summerlin. Det är ett vanligt område med hus och parker och ett eget downtown. Vill man ha allt glitter och glamour så är det bara att åka ner till ”Strippen” (The Strip, en knappt sju kilometer lång del av Las Vegas huvudgata Boulevard South)… men jag håller mig hellre där jag bor. Det blir någon show ibland, men inte så ofta. Senast såg vi Bryan Adams. Han är kanon, tycker William.

William Karlsson fick bara ihop 53 matcher förra säsongen: han missade inledningen av serien och sedan också matcherna mellan den 20 januari och 20 mars på grund av skador som också ledde till att han inte kunde spela 4 Nations Face-Off med Tre Kronor.

– Jag hade problem med ljumskarna, men det känns bra nu efter en operation, berättar William.

Så nu är William Karlsson spelsugen. I samband med free agency gjorde Vegas årets kap när klubben hämtade in Mitch Marner från Toronto: 102 poäng i fjol. Golden Knights nämns allt oftare i Stanley Cup-snacket, och i spelstaden Las Vegas ger laget låga odds som mästare framemot nästa sommar.

Men före det väntar OS i Milano, i februari nästa år. William Karlsson hoppas givetvis på en chans i Tre Kronors OS-lag. Karlsson, född 1993, med Arlanda HC (tidigare RA73) som moderklubb och hockeyutvecklad i Västerås, var bara en liten grabb när han hejade på Tre Kronor framför TV:n

– När jag var liten var ju NHL-spelarna med i OS. Men när jag själv började spela så var de inte med. Så det här känns som ett riktigt OS, säger Karlsson.

– Jag minns hur ledsen jag var 2002 när Sverige hade ett kanongäng och det gick jättebra fram till kvarten (där Tre Kronor föll mot Belarus). Och så minns jag hur glad jag var när vi vann 2006… fasen, Sverige borde haft två raka OS-guld där.

I efterhand har han naturligtvis sett klipp från tidigare OS-turneringar. Så vilket är bäst: Peter Forsbergs ”Kenta Nilsson-straff” 1994 eller Nicklas Lidströms avgörande finalmål 2006, assisterat av Mats Sundin och Forsberg?

– Mmmm, tre giganter. Men ’Foppas’ mål, det är ändå ikoniskt, plus att det var Sveriges första OS-guld. Så just det momentet är störst… men ska jag välja ett helt OS så tar jag 2006. Då var jag 13 år och hängde med på ett helt annat sätt.

Nu är Karlsson 32 år och själv en kandidat till OS-laget.

– Vi har väldigt många bra centrar i Sverige; jag är nöjd om jag får vara med nå’nstans i laget. Men det är klart att jag tror på mig själv. Jag är en duktig hockeyspelare, och jag vet att jag kan bidra.