Sömnlösa nätter för Andersson i väntan på OS-besked

Den svenska uttagningen till Vinter-OS 2026 i Milano Cortina närmar sig.

När förbundskapten Sam Hallam presenterar sin trupp den 2 januari hoppas Calgary Flames Rasmus Andersson att hans namn finns med.

– Jag sover inte så bra… Det roliga är att man tänker på det och man tänker mycket på det. Men när det är match är jag så fokuserad på det som ligger framför mig och inte för långt fram. Sen som idag, en ledig dag och några veckor innan man får reda på det … då går hjärnan på högvarv, säger Andersson till NHL.com/sv.

De olympiska spelen i februari innebär det första med NHL-spelare sedan Sotji-spelen 2014. Det är en turnering som alla NHL-spelare väntat på, och att bli uttagen och får spela med och emot de bästa spelarna i världen är något som Andersson med flera drömt om sedan de var knattespelare.

– Förhoppningsvis behöver jag inte vänta allt för länge, oavsett vilket beslut de tar. Men jag har sagt det tidigare; jag tycker jag gjort allt jag kan för att ta en plats i det laget. Om det är menat är jag världens gladaste ett tag och om inte så är det tråkigt och frustrerande. Men samtidigt vill man att Sverige ska vinna. Jag försöker att inte tänka på det – men det gör jag ganska mycket, erkänner Andersson.

Andersson var nio år när Sverige senast tog OS-guld. Det var i Turin 2006 när Mats Sundin, Peter Forsberg och Niklas Lidström samspelade för ett av svensk hockeys mest klassiska mål genom tiderna.

– Jag minns att jag såg den med pappa. Vi firade som bara den, det var väldigt roligt. Jag sprang nog runt i huset och var glad. Det är ett mål som jag nog sett 1000 gånger i livet. De tre hjältarna föddes då för alla i min ålder. Det är tre spelare man alltid sett upp till.

Nu har Andersson blivit 29. Backen från Malmö är en relativt ny landslagsbekantskap. Visst, han hade gjort några U18-landskamper. Men i seniorlandslaget hade han inte spelat innan han blev uttagen till 4 Nations Face-Off, en turnering som spelades mellan Sverige, Finland, Kanada och USA i Montreal och Boston 2025.

– Ärligt talat så var det väldigt roligt. Med den backsida som Sverige har kom man dit och tänkte att det var 50-50 om man skulle få speltid eller inte. Oavsett tänkte jag för mig själv att jag bara skulle vara en bra lagkamrat och försöka bidra med energi även om jag inte spelade. Det tyckte jag att jag gjorde. Jag hade så roligt även om jag inte spelade. Att få ta med familjen, mina barn var en grym upplevelse.

Han fick göra sin landslagsdebut i Sveriges sista match i turneringen; en 3-2-seger mot USA i TD Garden, Boston.

– Den matchen är en match som jag förhoppningsvis berättar för mina barnbarn en gång. I TD Garden, utsålt och allt runt omkring var så coolt. Man var glad över att vara där, men samtidigt var man lite besviken över att man inte spelade. Men så länge de andra spelarna inte såg det så var jag nöjd.

– Det var en otrolig erfarenhet och något jag aldrig kommer vinna.

Under sin första riktiga landslagsturnering gjorde Andersson ett starkt intryck på den svenska ledarstaben. Så när Flames misslyckades att gå till slutspel i våras ringde Sam Hallam till Andersson på nytt. Den här gången för VM på hemmaplan i Stockholm, och i en betydligt större roll än den han hade haft i 4 Nations Face-Off. Andersson blev utsedd till svensk lagkapten.

– Det var surrealistiskt. Jag kom till för-turneringen och blev kapten där. Det fanns sedan i bakhuvudet att jag kunde bli kapten i mitt första VM. Jag kollade på laget och vi hade så många bra ledare. Vi träffades i trapporna på väg till ett möte, och Sam skulle hämta något. Det var två dagar före första matchen, säger Andersson.

Andersson berättar att Hallam frågade honom om han var redo att leda alget. Men innan Andersson svarade ja var han tvungen att prata med Mikael Backlund, lagkaptenen och vännen i Calgary Flames, som också fanns i den svenska VM-truppen.

– Vi pratade och han var väldigt stöttande. Jag pratade med (Jacob) Markström också, sen åkte jag upp till Sam på isen och sa att jag var redo.

– Jag tyckte att han gjorde ett bra jobb. Han var mest sig själv. Han kanske pratade mer med coachen än vad vi normalt sett gör här [i Calgary]. Men han gjorde ett bra jobb med det, säger Backlund.

Tre Kronor tog brons i hemma-VM, och även om laget ville ha en ädlare valör lämnade Andersson sitt första VM med en medalj. Nästa uppdrag för Sverige är OS. Kanske med Andersson i truppen.

Den här hösten har Andersson gjort vad han kunnat för att vara en av de åtta backar som tas ut. Buffalo Sabres Rasmus Dahlin och Tampa Bay Lightnings Victor Hedman togs ut som två av sex spelare redan i juni. Andersson slåss därmed om en av sex återstående backplatser.

Under hösten har Andersson noterats för plus-3, gjort sju mål och totalt 25 poäng samt snittat 24:06 i istid på 37 matcher för Calgary Flames.

– Han var inte nöjd med hur han spelade förra året, delvis på grund av skada. Han har varit väldigt stabil och jämn för oss den här säsongen. Han har varit vår bästa spelare, säger Backlund.

– Det har känts väldigt bra hela året, även inledningsvis när jag inte gjorde så mycket poäng. Men även då så kollade jag på matcherna och såg att jag spelade bra, skapade mycket. Det var bara det att pucken inte gick in, säger Andersson som är extra nöjd över hur jämnt han presterat.

– Även efter en dålig match så har nästa match hela tiden varit min bästa. Det kommer med åldern, man är lite mer mogen. Jag har gjort tre, fyra sämre matcher. Vi har spelat 34. Man vill vara konsekvent i den här ligan. Jag har alltid känt att jag varit det, förutom kanske förra säsongen. Jag är glad över hur jag spelat. Grejen är att jag inte försöker tänka för långt fram längre. Jag försöker bara leva i nuet. Ärligt talat har jag njutit av att komma till rinken varje dag.

Men tänker gör han. Åtminstone på en eventuell plats i Sveriges OS-trupp. Snart vet vi om Rasmus Andersson är med. Fram till dess får väl sömnen bli lidande lite till.