Henderson spikade segern i Summit Series - till slut

Det skulle bli en "walk in the park" enligt kanadensiska experter.
Att Sovjetunionen vunnit nio (!) raka världsmästerskap verkade man inte ta alltför hårt på. 1972 års Summit Series - en åtta matcher lång hockeybatalj mellan världens två mäktigaste hockeynationer mitt under Kalla Kriget - skulle bara fastställa Kanadas position som ohotad etta i sporten.

Det här är inte bara historien om hur ett land övervann en värdig motståndare. Det är historien om hur två länder till syvende och sist blev vinnare på sitt eget sätt.
Serien började bra för kanadensisk del. Redan efter 30 sekunder i den första matchen, den 2 september 1972, skickade Phil Esposito in 1-0 för Kanada. Paul Henderson utökade till 2-0 efter 6:32. Men Sovjet kom tillbaka med två mål innan första paus och en dubbelsalva från Valeri Kharlamov i mittperioden tystade Montreal Forum. Sovjeternas spel chockade Kanada. Istället för att dumpa pucken och jaga var det med ett disciplinerat passningsspel gästerna gång på gång tog sig in i Kanadas zon. Och fanns inte luckan direkt vände man hem och letade en öppning.
Om och om igen.
- Vi hade aldrig sett något liknande, berättade Rod Gilbert för NHL.com på 40-årsdagen av den första matchen 2012. Vi hade ingen aning om hur bra de var.
Paul Henderson mindes tillbaka i samma intervju med orden:
- De hade spelat med samma lag i två år. Det var ett tvåårsprogram. De hade spelat ihop i två år och gissa om de var redo för det här!
*** ***Läs också: [Minnesvärda matcher: Slovakien - Ryssland 2002]
Visst, Bobby Clarke reducerade men Boris Mikhailov, Jevgenij Zimin och Alexander Yakushev såg till att ryssarna vann den första drabbningen med klara 7-3.
Kanada spelade hem den andra matchen, i Maple Leaf Garden, två dagar senare med klara 4-1 efter att bröderna Mahovlich gjort var sitt mål i den tredje perioden. Phil Esposito hade ånyo gjort matchens första mål och Yvan Curmoyer stod även som målskytt i matchen.
Esposito fortsatte att vara framme tidigt och assisterade i den tredje matchen, som gick av stapeln i Winnipeg, J.P. Parise till 1-0. Han gjorde själv 3-1-målet i matchen men ryssarna gav inte upp. Kharlamov nätade på nytt, efter att ha gått mållös från den andra matchen. Han gjorde ett av två sovjetiska mål i numerärt underläge i matchen. Efter två perioder stod det 4-4, vilket också blev slutresultatet.
Medvind för Sovjet således, som hade skakat Kanada ordentligt i de inledande matcherna och den fjärde blev en röd historia. Tack vare två powerplaymål i den första perioden av den fjärde matchen kunde Sovjetunionen koppla greppet. Och det var Mikhailov som nätade båda gångerna, assisterad av Vladimir Lutchenko och Vladimir Petrov båda gångerna. Även om Gilbert Perrault reducerade i mittakten kom Kanada inte närmare. Dennis Hull spräckte sin egen målnolla men när krutröken lagt sig över Pacific Coliseum - efter mäktiga 23-6 i skott för hemmalaget i den tredje perioden - stod Sovjet som segrare med 5-3. Kanada buades av isen.
- Till hela det kanadensiska folket; Vi försökte, vi gjorde allt vi kunde. Till er som buade oss: Jösses. Jag är… vi är alla nedslagna och desillusionerade och besvikna på några. Vi har svårt att förstå den dåliga publicitet vi har fått och det buande vi har fått utstå i våra arenor. Jag är verkligen besviken. Jag är fullständigt besviken, sa Phil Esposito efteråt.

Han fortsatte:
- Några av våra killar är riktigt nedslagna. Vi försöker som fan. Vi gör det bästa vi kan. De har ett bra lag, det är bara att inse fakta. Men det betyder inte att vi inte ger 150 procent, för det gör vi verkligen. Jag tycker inte att det är rättvist att vi blir buade.
Med de orden lämnade Kanada hemmaplan.
En två veckor lång paus låg emellan de två fyramatchers-segmenten, under vilken Kanada flög till Stockholm för några uppvisningsmatcher. Därefter väntade resan till den mäktiga och, för bortalagen, skrämmande Liuzhnikis Sportpalats där seriens sista fyra matcher skulle spelas.
Kanada flög in över Järnridån. För att upprätthålla hedern. För att visa att man var bäst. Man skulle visa världen. Och man skulle visa sitt eget folk.
Helt ensamma i öst var inte de rödvita iskrigarna. Med sig hade Kanada uppskattningsvis 3000 fans och deras betydelse var stor. Den femte matchen började oerhört bra för Kanada - men när slutsignalen gick stod de på ruinens brant.
J.P Parise inledde målskyttet knappt fem minuter före första paus och Bobby Clarke utökade 2:36 minuter in i den andra perioden. När Paul Henderson gjorde 3-0 såg det oerhört ljust ut. Visst, Jurij Blinov reducerade, men när Henderson sedan även gjorde 4-1 4:56 minuter in i den tredje perioden verkade saken klar. Då var det som om Sovjetunionen bestämde sig. De slog på strömbrytaren.
Vjatcheslav Anisin reducerade med 10:55 minuter kvar av matchen och därefter gick det fort. Vladimir Shardin hängde 3-4 åtta sekunder(!) senare. Alexander Gusev kvitterade med 8:19 kvar och hemmalaget spelade som i trans. Med 5:14 kvar att spela bröt Vladimir Vikulov in från vänster och lirkade retfullt enkelt in 5-4 mellan benen på Tony Esposito.

Kanada var inte bara på ruinens brant. Efter matchen upptäckte laget att man blivit bestulna på det förråd av mat och öl man hade haft med sig.
- Vi hade problem med att folk väckte oss i mitt i natten. Vi hade problem med vår mat, de stal vår öl. Det var värre än maten, mindes Gilbert till NHL.com.
Men kanadensarna hade bestämt sig. De skulle inte förlora igen.
- Vi förlorade den första matchen i Moskva, vi hade haft en 3-0-ledning. Vi gick ihop och sa att vi inte skulle förlora en match till. Vi spelade mot domarna och alla andra. De försökte störa oss. Det förenade laget, sa Gilbert.
Den sjätte matchen blev början på vändningen. Efter en mållös förstaperiod var det Sovjet som skickade in matchens första puck bakom Ken Dryden i mål men sen gick det fort. Dennis Hull snappade upp en retur i efter en tilltrasslad situation och smekte in 1-1. Yvan Courmoyer följde med som andravåg i ett anfall och kunde trycka in ledningspucken från nära håll, serverad av Gordon Berenson. Bara 10 sekunder senare snappade Paul Henderson upp ett slarvigt uppspel från Sovjet. Han tog sig in i offensiv zon och dundrade in ett slagskott lågt bakom Tretjak; 3-2. Det spelade ingen roll att Kanada drog på sig 31 utvisningsminuter mot Sovjets fyra. Eller att Yakushev reducerade knappt tre minuter från andra paus.
Kanada vann och höll liv i serien.
*** ***Läs också: [Minnesvärda matcher: Kanada - USA 1996]
- Rädsla är en fantastisk motivator, berättade Paul Henderson för NHL.com 2012. Efter den första förlusten i Moskva sa jag till min fru: "Om vi inte vinner de sista tre matcherna kommer vi att bli ihågkomna som förlorarna under resten av våra liv. Vi måste vinna de sista tre matcherna."
Kanada hade tystat den sovjetiska björnen en gång. Två matcher återstod.
Framåt hade Phil Esposito fått vittring på nätmaskorna. Henderson fann honom, med en ryss i ryggen, i slottet drygt fyra minuter in i den sjunde matchen. Esposito vände och sköt. 1-0 för Kanada. Mål från Yakushev och Vladimir Petrov vände på steken för Sovjet men Esposito var inte klar. Kanada bröt in i offensiv zon och pucken hamnade hos J.P Parise som snurrade bort sin ryss och levererade en backhand till Esposito i det vi idag kallar det höga slottet. Esposito hann ta emot pucken innan han sköt lågt igenom trafiken: 2-2. En mållös mittperiod följde innan Rod Gilberts första mål i serien gav Kanada ledningen drygt två minuter in i den tredje perioden. Typiskt sovjetiskt klapp-klapp-spel i offensiv zon snurrade bort kanadensarna för 3-3 signerat Alexander Yakushev efter att Alexander Maltsev serverat en drömpassning på bortre stolpen.
Men mycket av den här storyn handlar om Paul Henderson.
Med knappt 2:50 minuter kvar av matchen fick han pucken vid egen blålinje. Som en vind blåste han rakt igenom mittzonen. Ryssarna försökte samla sig och två man försökte hitta en lösning vid sovjetisk blålinje. Henderson, med en man i ryggen och ytterligare en bredvid sig, tog sig runt. Han fick visserligen en tackling men sköt mitt i luften: 4-3. Ett mål som blev matchvinnande, och just den detaljen skulle komma att upprepa sig.

För Kanada vann också den åttonde och sista matchen. Man orkade vinna tre raka matcher ur värsta tänkbara läge och den åttonde och sista matchen blev en målfest. Sovjet gjorde matchens första mål redan efter 3:34 men Phil Esposito smekte in kvtteringen drygt tre minuter senare. Ryssarna tog ledningen ytterligare två gånger om men båda gångerna kvitterade Kanada. Yakushev och Valeri Vasiliev gav sedan hemmanationen en tvåmålsledning drygt halvvägs in i matchen, 5-3. Men Kanada hade hittat formen och spelade utan fruktan. Espositos sjunde mål i serien betydde 5-4 drygt två minuter in i slutperioden. Courmoyer gjorde 5-5 efter 12:56 av slutperioden och när allt såg ut att sluta oavgjort klev Paul Henderson fram igen.
En crosspassning nådde sånär Henderson som dök mot mål utan resultat. Han gled ner bakom målet, reste sig och tog sig in framför igen. Samtidigt slog Phil Esposito in en puck på måfå. Henderson rundade Tretjak och tryckte in matchvinnande 6-5 med 34 sekunder kvar.
*** ***Läs också: [Minnesvärda matcher: Sverige-Finland 2003]
- Helt plötsligt slog Esposito den mot mål. Tretjak borde ha täckt den men det gjorde han inte, tack och lov. Pucken nådde mig och jag försökte slå in den längs isen. Jag hade ungefär en fot att skjuta på, mindes Henderson i en intervju med NHL.com's Dave Stubbs den 28 september 2017 - 45 år efter den magiska kvällen i Moskva.
Kanada stod som segrare, men faktum är att Summit Series ses som en enorm milstolpe i den sovjetiska och ryska hockeyhistorien än idag.
- Det var första gången deras spelare fick möta de NHL-spelare som i princip hade myter kring sig i Ryssland (Sovjet), sa Pat Stapleton i en intervju med The Observer 2017. Det ryska laget fick blev respekterade både internationellt och av sin egen befolkning. De visste att de var bland de bästa i världen.
Vladimir Tretjak sa under sommaren 2012 i en intervju med TSN att:
- Båda lagen vann 1972. Det var en fantastisk serie. Det var det bästa från Ryssland och det bästa från NHL. Den riktiga vinnaren var sporten hockey.
Det är svårt att inte hålla med.