handzus

Slovakien blev en självständig nation den 1 januari 1993, då det forna Tjeckoslovakien formellt och officiellt delades i två till Tjeckien och Slovakien. Som enad nation hade Tjeckoslovakien skördat fina framgångar i den internationella hockeyn med sex VM-guld, 12 VM-silver och 16 VM-brons.

Efter uppbrottet blev det tydligt vilken nation som tog rollen som "storebror" i den nyformade syskonskaran. Tjeckien vann sitt första VM-guld redan 1996 och följde upp det med två raka brons innan man bärgade ytterligare tre (!) raka guld i VM-sammanhang, bland annat efter att man besegrat Slovakien i finalen 2000. Men det här är inte historien om det tjeckiska hockeyundret.
Det här är historien om när Slovakien äntligen nådde hela vägen.
Låt er inte luras av det faktum att Slovakiens medaljutdelning inte varit av samma klass som Tjeckiens fram till den där turneringen i Göteborg 2002. Landet fick faktiskt börja om i VM's C-division efter uppbrottet från Tjeckien, något som både fans och spelare i Slovakien inte såg med blida ögon. Men landet jobbade sig raskt uppåt i divisionerna igen och nådde som sagt VM-final redan år 2000.
En titt på den trupp som spelade i Sverige ger en god inblick i kvaliteten på spelare som landet producerat; Miroslav Satan, Peter Bondra, Michal Handzus, Vladimir Orzagh, Lubomir Visnovsky, Zigmund Palffy och Jan Lasak var alla med. Det var inte spelare som Pavol Demitra och Zdeno Chara som båda spelade vidare i Stanley Cup den säsongen.

Bondra
  • Det var en speciell känsla inför turneringen, vi hade ju spelat OS i Salt Lake City samma vinter och inte gjort så bra ifrån oss, sa Miroslav Satan i en intervju med IIHF.com förra året.
    Gruppspelet inleddes planenligt med 7-0 mot Polen innan Ukraina bjöd upp till mer dans än väntat. Slovakerna hamnade i underläge med både 0-1 och 2-3 innan man vände igen. De tappade visserligen till 4-4 men Sverigebekante Richard Lintner gav laget segern när han smällde in 5-4 med ett slagskott från det höga slottet med 3:10 kvar att spela av matchen.
    I den tredje matchen föll laget mot Finland efter att man hamnat i underläge redan efter knappt två minuters spel och därefter aldrig hämtat sig. Resultatet skrevs till 1-3. Men slovakerna repade mod och besegrade både Sverige (3-1) och Ryssland (6-4) när grupperna slagits samman. Det gav en tredjeplats i gruppen vilket resulterade i Kanada som motstånd i kvartsfinalen i Karlstad.
    Dany Heatley gjorde 1-0 för Kanada i mitten av den första perioden och Ryan Smyth utökade knappt fyra minuter in i den andra. En dödsstöt för många, men Slovakien hade något på gång. Och de hade sina superstjärnor: 1-2 kom genom Peter Bondra, assisterad av Palffy - en sekund före den andra periodpausen. 2-2 efter 3:47 av slutperioden signerades Miroslav Satan och Michal Handzus innan Bondra, blott 50 sekunder senare, frälste den lilla nationen med matchvinnande 3-2 assisterad av Palffy.
Dany Heatley

I semifinalen hamnade slovakerna på nytt i ett tvåmålsunderläge. Denna gång mot hemmanationen Sverige men Vladimir Orzagh och Miroslav Satan jobbade in det - båda assisterade av Ziggy Palffy. Palffy och Richard Lintner blev sedan den enda spelarna att näta i den straffläggning som avgjorde tillställingen.
Så var de åter där. I en VM-final. Två år tidigare hade de fallit mot Tjeckien. Det skulle inte upprepas. Ryssland hade man besegrat en gång redan. Sett till hur slutspelet sett ut började finalen annorlunda. Ett heltaggat Slovakien behövde bara 22 sekunder för att spräcka dödläget när Lubomir Visnovsky, assisterad av Jozef Stumpel, skickade in ett handledsskott bakom Maksim Sokolov. Peter Bondra gjorde 2-0 drygt tolv minuter in i matchen. Maksim Sushinsky reducerade visserligen i inledningen av den andra perioden men den ryska glädjen varade bara i dryga tre minuter. Sedan stötte Miroslav Satan in 3-1.

030216Visnovsky
  • Vi ledde med 3-1 men de där ryssarna…. De kom tillbaka, sa Satan till IIHF.
    Ryssarna, som hade revansch att utkräva för 6-4-förlusten i gruppspelet, reducerade 2:09 in i den tredje perioden genom Vladimir Antipov och när Sushinsky tryckte in kvitteringen från nära håll med drygt fem minuter kvar av matchen trodde många på förlängning.
    - Det stod 3-3 och vi kunde inte tro våra ögon, berättar Satan.
    Men det här var Slovakiens match. Det här var Slovakiens guld att vinna. Och med mindre än två minuter kvar att spela av ordinarie tid vände man spelet kvickt. Spelgeniet Zigmund Palffy transporterade pucken in i offensiv zon och vid den övre delen av tekningscirklarna skickade han en backhand åt vänster:
    - Jag gav pucken till Peter och trodde att han skulle passa tillbaka, förklarade Palffy för IIHF.com
    Men Peter Bondra hade helt andra planer. Han såg en lucka. Han chansade inte. Han pricksköt.
    Följ oss på [Facebook och Twitter för ytterligare exklusivt material och NHL-nyheter!]
    - Han sköt och jag kunde först inte förstå att den gick in. Han sköt för långt ifrån målet, sa Palffy.
    Pucken gick stenhårt in till höger om en ställd Sokolovs högra benskydd. 4-3.
    - Där och då visste vi. Vi dör hellre än att vi släpper in ett mål nu. Det var 100 sekunder kvar att spela, berättade Richard Lintner.
    Med en sekund kvar att spela blev det tekning till höger om Jan Lasak i Slovakiens mål. En mur värdig ett fort ställde sig framför honom. Pucken släpptes. Klockan slog 20:00.
    Signalen ljöd. Slovakien var världsmästare. Lillebror var äntligen hemma igen.