Skip to main content

"Olika förutsättningar för omedelbar framgång"

NHL/sv's skribenter diskuterar den press som sätts på ligans rookies

av NHL.com/sv @NHLsv

Välkommen till Fredagspanelen. En artikelserie där NHL/sv's skribenter en gång i veckan bjuder på sina tankar och diskuterar några av de hetaste eller mest aktuella frågeställningarna från världens bästa hockeyliga, NHL. Den här veckan kikar vi närmare på rookies och på den press de får utså.

NHL-säsongen en dryg vecka gammal. Och under de första omgångarna har några av ligans eventuellt kommande storstjärnor inte bara debuterat utan också presenterat sig på allvar. I Vancouver Canucks har Elias Pettersson öst in poäng under sina första matcher. Rasmus Dahlin har berömts för sin inledning i Buffalo. Och i Carolina Hurricanes har Andrei Svechnikov producerat från start.

Det har pratats mycket om dem, och det har också nämnts att NHL "is a young man's game". Baksidan av allt det goda är att det också finns en hel del press på omedelbar leverans. Men var sak har sin tid. Några behöver mer tid att utvecklas, några sitter i bättre eller sämre utgångslägen för att nå framgång direkt. Det finns många faktorer som påverkar och att döma för hårt tidigt kan vara "farligt".

Video: BUF-COL: Dahlins första NHL-poäng

Den här veckan ger Uffe Bodin, Otto Marand, Hampus Duvefelt sin syn på ovan snackis.

Uffe Bodin - Korrespondent NHL.com/sv
Det som ofta glöms bort i samband med NHL-draften är att klubbarna gör sina val utifrån potential, inte vem som är bäst här och nu. Spelare i 18-årsåldern är fortfarande i allra högsta grad påverkade av hur tidigt de kom in i puberteten. Spelare som har en fysisk fördel tidigt brukar också dominera tidigt. Den stora frågan är hur de kommer att påverkas när alla andra börjar växa i kapp dem?
Det är därför scouter tittar mer på spelskicklighet och hockey-IQ än fysiska förutsättningar.

 

[Relaterat material: Dahlin om första NHL-veckan]

 

En del spelare får chansen i NHL tidigt på grund av att de är fysiskt mogna, men sedan visar det sig att de saknar hockeyverktygen för att bli bra spelare. En typexempel på det är powerforwarden Lawson Crouse, draftad som elfte spelare 2015. Han debuterade för Arizona Coyotes som junior 2016/17, men har sedan dess haft svårt att platsa i ligan. Han kommer rimligen aldrig att bli mer än en spelare för en tredjekedja. I bästa fall. På andra sidan spektrat har vi en kille som John Klingberg. Han kom sent in i puberteten och spelade forward en bra bit in i tonåren. Han fick utvecklas i lugn och ro och tog NHL med storm som 22-åring.

Video: DAL-TOR: Klingberg överlistar Andersen

Otto Marand - Korrespondent NHL.com/sv
Det är en stor omställning att som ung komma till NHL. Det gäller oavsett om spelaren kommer från SHL, KHL, eller juniorligor i Nordamerika.

Att flytta till en ny stad, behöva prata ett ovant språk och varje kväll ställas mot världens bästa spelare sätter också spelarens mognad på prov.

Är spelaren i fråga ett förstaval, ökar också ofta pressen. Men samtidigt är det väldigt sällan spelare av Connor McDavid eller Auston Matthews kalibrer finns tillgängliga vid en draft.
Nail Yakupov valdes som nummer ett av Edmonton Oilers i NHL-draften 2012 men klarade inte alls att spela på den nivå som förutspåtts. Efter en kringflackande tillvaro i Oilers, Blues och Avalanche är han nu tillbaka i Ryssland. Där verkar han ha hittat sig själv igen och gjort åtta poäng på SKA St. Petersburgs nio inledande matcher.

Dallas Stars Valeri Nichushkin, vald i den första rundan 2013 som nummer 10, är ett exempel på en spelare som inte riktigt klarade av att göra omställningen till NHL på första försöket. Han behövde mer tid för att nå sin potential. Efter två säsongers spel med CSKA Moskva är han nu tillbaka i Dallas som en mer mogen spelare och mer redo för livet i Nordamerika.

Det är därför viktigt att lagen har tålamod med sina talanger och låter dem utvecklas efter den plan de satt upp.

Hampus Duvefelt - Korrespondent NHL.com/sv
Det är alltid intressant att kika närmare på undantagsfallen när det gäller etablerade "NHL-regler" och vad de grundar sig i. Uffe var inne på fysiska förutsättningar och spelare som kan framstå som redo, alternativt inte redo, till stor del baserat på hur storvuxna och mogna de är. Jag skulle vilja haka på det tankespåret och belysa ett antal spelare som förmodligen aldrig kommer ses som redo sett till kroppsbyggnad, men vars övriga egenskaper givit dem förutsättningar att ha långa karriärer i NHL. För där John Klingberg kan anses vara en någorlunda late bloomer sett till den fysiska mognaden, är han ett storväxt muskelpaket i jämförelse med spelare som Jared Spurgeon, Samuel Girard, Johnny Gaudreau och Elias Pettersson.

 

[Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via @NHLsv]

 

Det är inte bara sättet dessa spelare använder sitt spelsinne för att skapa chanser och undvika fara som gör dem framgångsrika, vill jag påstå. Nej, utöver blicken för spelets olika aspekter i alla tre zoner har de dessutom utvecklat signaturegenskaper som skapar en liten fördel gentemot motståndet. Jag tänker på Petterssons gudabenådade handledsskott mitt i steget, Gaudreaus osannolika handledsfinter i tät trafik, Spurgeons blixtsnabba skridskoåkning i egen zon för att undvika tacklingar och Girards spektakulära snurrfinter.

Det är lätt att tänka sig hur dessa spelare nött dessa färdigheter dag in och dag ut från en ung ålder, allt för att hitta den där lilla fördelen som gör att de alltid är steget före sin motståndare.

Se mer

NHL använder sig av så kallade "cookies" - textbaserade datafiler hämtade från din dator. Genom att använda NHL's olika hemsidor och andra onlinetjänster samtycker du till användandet av dessa, vidare specificerat i vår Integritetspolicy, vårt Användaravtal och vår Policy för Cookies.