OS-minnen, #1: Lundqvist räddar Sveriges OS-guld i Turin

För första gången sedan 2014 kommer världens bästa spelare att delta i de olympiska spelen när NHL-spelarna återvänder till Vinter-OS i Milano Cortina 2026 i februari. Den 5 och 20 varje månad tar NHL.com/sv en titt på de tio mest minnesvärda ögonblicken från OS där NHL-spelare deltagit (1998, 2002, 2006, 2010 och 2014). I dag: Henrik Lundqvist räddar Sveriges OS-guld i Turin

Alla kommer ihåg Peter Forsbergs straffmål, men få kommer ihåg att det inte var matchens sista straff i Lillehammer. Alla som minns hur hela laget rusade ut ur båset för att bygga en TV-puckshög på ”Foppa” minns fel.

Det blev visst en hög av spelare men längst ner fanns målvakten Tommy Salo som räddade Paul Kariyas straff.

På samma sätt har Nicklas Lidströms slagskott från blålinjen i Turin 2006 blivit en klassiker. Men det krävdes en drömräddning av en målvakt för att Tre Kronor skulle vinna guld det året.

Han hette Henrik Lundqvist.

Då var Henrik nästan 24 år gammal och en väldigt, väldigt, väldigt lovande målvakt som hade vunnit två SM-guld och två Honken Trophy som bäste svenske målvakt i Sverige, men i NHL hade han hunnit spela endast 40 matcher.

Samtidigt var han Tre Kronors givna förstemålvakt.

– Ja, vi träffades för första gången i VM i Finland 2003. Henrik var tredjemålvakt (bakom Mikael Tellqvist och Tommy Salo), och jag såg ju redan då att det var något extra. Han var omöjlig att göra mål på när vi tränade, sa Mats Sundin till NHL.com/sv 2022.

– Jag minns att jag snackade med (dåvarande förbundskaptenen) Hardy Nilsson om honom: jag blev lite förbannad, faktiskt. Till slut stod jag på fem meters avstånd och sköt slagskott mot honom bara för att få in pucken.

I Turin var Sundin lagkapten.

Finland tryckte på i slutet av matchen, de jagade kvittering med allt de hade—och det var inte lite. Med trettio sekunder kvar hamnade pucken i den svenska försvarszonen. Lundqvist försökte rensa den, men pucken studsade till finnarna.

Med 28 sekunder kvar sköt Jere Lehtinen från den vänstra tekningscirkeln (sett från Henkes synvinkel) men Lundqvist kunde stoppa pucken.

Samtidigt rusade Finlands Olli Jokinen fram från bakom målet och pucken studsade rakt till honom.

Det var 27 sekunder kvar på klockan, men det visste inte Jokinen, som bara ville åt pucken så fort som möjligt. Samtidigt som Jokinen försökte få pucken under kontroll, flyttade sig Lundqvist snabbt från stolpe till stolpe.

Med 26 sekunder kvar en halv sekund senare hade Jokinen pucken, men inte länge, för han snurrade runt snabbt och sköt mot Sveriges mål. Sveriges nästan tomma mål, ska tilläggas.

Jokinens armar gick upp lite grann, han trodde han hade kvitterat matchen.

Men inte.

– Det blev någon retur, han fick med sig pucken, och jag såg det ganska sent. Det var bara att kasta sig och försöka täcka så mycket som möjligt, sa Lundqvist till Expressen efter matchen.

– Jag tog den här på armen. Det var en otroligt viktig räddning, sa han.

Fast det kanske inte var armen pucken träffade. Det kanske var klubben, eller kanske till och med sidokanten av klubbhandsken.

Hur som helst, Jokinen sköt och Lundqvist fick någon del på skottet så att pucken studsade mot sarghörnet.

– Jag vet inte hur han tog det, men nära var det. Svårt att säga, det går så fort därute. Vi borde ha spelat hela matchen så att vi inte skulle behövt fundera på det, sa Jokinen.

Men som han har funderat.

– Jag kommer nog aldrig att glömma det så länge jag lever. Han gjorde en otrolig räddning, jag vet inte vad jag hade kunnat göra annorlunda. Det grämer mig, och kommer att göra det resten av livet, sa han till finska Atleetti tjugo år efter turneringen i Turin.

– Jag tror pucken träffade sidan av klubbhandsken eller klubbskaftet, men jag vet att jag fick pucken över hans benskydd och att jag lyfte den tillräckligt mycket. Dessutom kunde han rädda pucken så att den studsade förbi målet och inte stannade vid stolpen, eller studsade in i mål. Vi pressade resten av perioden men det där var vår chans.

Lundqvist visste inte heller hur han gjorde det.

– Han frågade mig hur jag bar mig åt. Jag vet inte riktigt, svarade jag. Allt gick så snabbt. Men jag hade bra timing, sa han till Aftonbladet.

– Viktigaste räddningen i karriären, tillade han.

54 meter från Henke stod Philadelphia Flyers Antero Niittymäki, som hade turneringens bästa räddningsprocent och som sedan fick priset som turneringens bäste målvakt. I NHL pratar man ofta om ”räddningar vid rätt tillfälle” och där drog Henke det längre strået.

Hade Niittymäki räddad ett till skott och Lundqvist ett färre skulle historien sett annorlunda ut.

Snacka om små marginaler.