I sammanhanget kan det väl också passa att påminna om fenomenet Jaromir Jagr. Under sin 28:e (!) säsong i topphockeyn förklarade Jagr, då 43 år gammal, vad som gjorde honom så unik:
- Ju mer jag tränar, desto bättre känner jag mig. Jag behöver inga lediga dagar. Precis tvärtom. Jag vill spela varje dag. Min kropp är helt annorlunda skapad än alla andras. Ju mer jag vilar, desto sämre mår jag.
Men också Jagr lade upp sommarträningen efter sin ålder.
- Om du är frisk så är det bara upp till dig själv. Det handlar inte om ålder, det handlar om viljestyrkan att vilja göra det. Om attityd. Så länge du är frisk kan du göra vad som helst. Man måste kämpa för att kunna göra det och ger man upp, då är det kört, sade Jagr som riktade in sig på främst styrketräning - stenhårda pass under tidiga morgnar och sena kvällar.
- Styrkan, den förlorar du inte. Farten försvinner och det går snabbt. All fart, i händerna, i benen, i kroppen, konstaterar Jagr. Om ditt spel är helt beroende på fart och du hamnar ett steg efter eller ett halvt, då är du inte längre samma spelare. Men mitt sätt att spela hockey har aldrig handlat mest om fart, utan om styrkan och om händerna. Och där försvinner ingenting.