Satsa allt eller agera försiktigt?

NHL-draften är över och framtidens talanger har fått sin framtid utstakad. Nu byter klubbarnas general managers fokus till free agency som inleds söndag den 1 juli. Det är då de får förhandla med kontraktslösa spelare och på så sätt spetsa till sina trupper för att gå så långt som möjligt nästa säsong.

NHL.com/sv tittar idag på klokheten i att dela ut stora kontrakt och hur det sett ut under tidigare års free agency.
När Stanley Cup delats ut och NHL-säsongen slutligen är över brukar det finnas två stora händelser fansen - och klubbarna själva - ser fram emot under sommaren. Först NHL-draften och sedan free agency då det är fritt fram att ge sig i kast med budgivningskrig om de kontraktslösa spelare som finns på marknaden. I free agency såväl som i draften går det inflation i kvaliteten - ett år kan det finnas ett överflöd av både unga talanger och kontraktslösa superstjärnor, ett annat år är det mer barskrapat.
Relaterat material: [De hetaste målvakterna i free agency\]
Hur väl de allra största kontrakten faller ut kan dessutom variera. I klubbarnas vilda kapplöpning för att rusta sina lag skapas ofta en intensiv budgivning som i efterhand - ur ett nyktert perspektiv - kan kännas lite förhastad. Vem minns exempelvis inte när New York Rangers den 1 juli 2007 stolt proklamerade att både Scott Gomez och Chris Drury - de mest eftertraktade spelarna på marknaden - båda skrivit på stora kontrakt för klubben. Några år senare fanns ingen av dem kvar hos Rangers då Gomez byttes bort till Montreal Canadiens efter två säsonger medan Chris Drury klarade sig fyra säsonger innan hans kontrakt köptes ut inför det femte och sista året.
Historien är fylld med såväl bra som dåliga kontrakt som skrivits den 1 juli när free agency-marknaden öppnar. Idag gör NHL.com/sv en kortare resa i tidmaskinen för att se över bra och dåliga kontrakt som delades ut 2017 och 2016:
2016
Sommaren 2016 kommer inte gå till historien som en klubbarna lär vara särskilt stolta över. En hel hop med stora kontrakt mellan fem och sju år långa kastades på spelare som sedan dess inte alls levt upp till förväntningarna.
Ta en sådan spelare som Milan Lucic. Oilers och Lucic kom i juli 2016 överens om ett sjuårskontrakt med ett genomsnittligt värde på sex miljoner dollar per säsong. Även om Edmonton förmodligen var rätt nöjda med kontraktet under Lucics första säsong då Oilers tog sig till slutspel och dessutom nådde andra rundan, har läget förändrats sedan dess. Den väldige powerforwardens poängproduktion sjönk från 50 till 34 poäng i år och klubben missade återigen slutspel. Idag får klubben finna sig i att en 30-årig Lucic är kontrakterad med hög lön för ytterligare fem säsonger.

Vidare fick Loui Eriksson ett sexårskontrakt värt sex miljoner dollar per säsong, till stor del förutsatt att han skulle återupprepa succén från VM 2013 tillsammans med bröderna Sedin. Idag har Henrik och Daniel lagt skridskorna på hyllan och Eriksson har mäktat med 24 respektive 23 poäng över två skadefyllda säsonger.

Även David Backes, Kyle Okposo och Andrew Ladd skrev på långa, dyra kontrakt för Boston Bruins, Buffalo Sabres och New York Islanders - kontrakt som klubbarna sannolikt ångrar idag, om än av olika anledningar.
Några kontrakt från free agency 2016 har dock slagit väl ut. Att ta med Steven Stamkos åttaårsförlängning med Tampa Bay Lightning dagarna innan den 1 juli är möjligen att fuska lite, men det tåls att nämnas hur ekonomiskt hållbart det kontraktet visat sig vara. Att göra klart med en av ligans skickligaste offensiva spelare för 8.5 miljoner dollar per år får i efterhand ses som en stark bedrift av GM Steve Yzerman. En annan bubblare för "bästa kontrakt" är Eric Staals treårskontrakt med Minnesota Wild värt 3.2 miljoner dollar per säsong. Staal har upplevt något av en renässansperiod med Wild och är med råge en bra investering för klubben när han nu går in på sitt sista år av kontraktet.
Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
2017
Sommaren 2017 blev något jämnare när det gäller bra och "dåliga" kontrakt.
Bland de överenskommelser som i efterhand går att ifrågasätta märks Radim Vrbatas ettårskontrakt med Florida Panthers på nästan fyra miljoner dollar. Vrbata hade en tung säsong, var under långa perioder bänkad och valde efter säsongen att avsluta NHL-karriären.

Den defensiva backen Karl Alzner skrev på ett femårskontrakt med Montreal Canadiens värt 4.625 miljoner dollar per år. Alzner är en back som sällan gör offensiva räder eller stora tacklingar utan istället förlitar sig på smart positionering och försvarsspel med klubban - en spelartyp som ibland kan ha svårt för att bli populär bland fansen. Speciellt inte om spelaren ifråga har ett kontrakt som ligger närmare i stil med det en poängstark offensiv back traditionellt tilldelas. Frågan är om Alzner slutför hela sitt kontrakt med Canadiens.
Bland de prisvärda kontrakten märks Florida Panthers som plockade in Evgeni Dadonov på ett treårskontrakt värt fyra miljoner dollar per säsong. Dadonov var en av klubbens absolut vassaste offensiva spelare och ser ut att kunna förbli det under resten av kontraktslängden.

Alexander Radulovs femårskontrakt med Dallas Stars värt 6.25 miljoner dollar har fått en bra start i och med den ryske skarpskyttens starka 2017-18. Återstår att se om han kan leva upp till de 72 poängen de kommande fyra åren.
Även Patrick Marleau - tre år, 6.25 miljoner dollar - har visat sig vara en väl värd investering för Toronto Maple Leafs då han utöver 47 poäng antagit en mentorroll till klubbens unga stjärnor William Nylander, Auston Matthews och Mitch Marner.