Minnesvärda matcher: Kanada - USA 1996

Efter att NHL på grund av coronaviruset valt att pausa säsongen från och med den 12 mars på grund av coronavirusets, tittar NHL.com/sv på ligan och dess utövare ur annan vinkel.
I den här artikelserien tittar vi närmare på de bästa matcherna utanför NHL där NHL-spelare varit med. I dagens upplaga behandlar vi den tredje finalmatchen mellan USA och Kanada vid World Cup 1996.

Det som tidigare hette Canada Cup kom under sensommaren 1996 tillbaka som World Cup, en turnering där de absolut bästa spelarna från Kanada, USA, Sverige, Finland, Ryssland, Tjeckien, Slovakien och Tyskland möttes i gruppspel och sedermera ett slutspel. Med nio spelplatser i Nordamerika och Europa blev turneringen inget annat än en dundrande succé.
På förhand gick snacket om med vilka marginaler det stjärnspäckade Kanada skulle vinna. De övriga länderna hade visserligen starka trupper men sågs som statister. Men i USA hade lagledningen, med tränaren Ron Wilson i spetsen, satt samman en inte alltför otrevlig trupp. Och det var något speciellt över det hela:
- Från det att vi samlades var det bara en sak som gällde: Att vinna. Jag trodde att det skulle vara lite lättsamt, typ som att "Vi har något att bevisa." Men det var nästan med en ilska vi gick in i det. "Nu skämtar vi inte". Vi ska behandlas som kungar men vi kommer att förvänta oss det här och det här. Alla måste hjälpa till. Inga egon. Då kan vi vinna det här, mindes Doug Weight i en intervju med ESPN.com 2016. Ron var en viktig del i det. Inte bara med sitt självförtroende utan med sina krav (på spelarna).
*** ***Läs också: [Minnesvärda matcher: Sverige-Finland 2003 ]
USA och Kanada möttes redan i gruppspelet i Philadelphia i en match som USA vann med 5-3. Kanada vann sina övriga två gruppspelsmatcher. Innan förlusten mot USA hade de rödvita besegrat Ryssland med 5-3 och man avslutade gruppspelet med att övervinna Slovakien med 3-2. USA tog full pott i gruppspelet och vann även mot Ryssland (5-2) och Slovakien (9-3), vilket gjorde att man vann gruppen och därmed avancerade direkt till semifinal.
Kanada, som kom tvåa, besegrade Tyskland med klara 4-1 i kvartsfinalen innan Sverige övervanns med 3-2 efter dubbel övertid i semifinalen. USA, å sin sida, besegrade Ryssland i semifinalen med klara 5-2 och inför finalen, som spelades i bäst av tre matcher, var den kanadensiska favoriseringen måhända inte lika skyhög.
Den första finalen spelades i Philadelphia den 12 september 1996 och det var Kanada som angav tonen direkt när Wayne Gretzky assisterade Eric Lindros till matchens första mål efter 16:50 minuter. Två mål från Derian Hatcher vände på steken för USA men Mario Lemieux och Theo Fleury såg till att Kanada ledde efter halva den tredje perioden. En kvittering från John LeClair tog den matchen till förlängning, där Steve Yzerman - assisterad av Rod Brind'Amour och Theo Fleury - såg till att ge kanadensarna överhanden inför den andra, och en eventuellt tredje, finalmatchen i Montreal.
Men USA lät sig inte nedslås. De hade besegrat Kanada tidigare och för första gången på länge hade man ett lag som var anpassat för att möta Kanada.

• Vi hade powerforwards. VI hade stora backar. Det var något som vi tränare pratade om. Äntligen hade vi ett lag som kunde skrämma Kanada. Vi skulle inte låta oss nedslås av dom. De skulle spela ett spel som passade oss. Om vi ville spela hårt och fysiskt, vilket vi ville, så kunde vi göra det. Om vi behövde förlita oss på skicklighet så kunde vi göra det. Vi var stora och snabba. Vi hade den optimala laguppställningen, sa tränaren Ron Wilson i en intervju med Yahoo Sports 2016.
  Och mycket riktigt. USA bröt dödläget efter 7:06 minuter i den andra finalen genom John LeClair och även om Kanada kvitterade (Brendan Shanahan) släppte inte amerikanarna matchen. Mål från LeClair och Brett Hull i mittperioden blev grunden i vad som skulle bli en 5-2 seger efter att Scott Young och Keith Tkachuck nätat för USA. Joe Sakic hade dessförinnan skapat viss spänning i matchen med sin 2-3-reducering med drygt fem minuter kvar att spela.
  Fördel USA inför den tredje matchen således. Inför den officiella siffran på 21 273 åskådare i Molson Centre i Montreal var det de orädda amerikanarna som gjorde matchens första mål på nytt när Brett Hull från målvaktens högra tekningscirkel smällde in ett slagskott i powerplay - en konst som förfinats av en viss Alexander Ovechkin i dagens hockey - bakom en chanslös Curtis Joseph.
  I det andra målet återfanns en briljant Mike Richter - och han fick bekänna färg i mittperioden när Kanadas jakt på mål nådde en ny nivå. En fenomenal räddning på ett friläge från Vincent Damphousse var bara början på en kavalkad i mittakten där 21 skott stoppades av Richter. Med sex sekunder kvar av perioden gjorde Eric Lindros påpassligt 1-1 när han förvaltade en lös puck i slottet. Och när Adam Foote efter 13:20 minuter av slutperioden sköt 2-1 för hemmalaget var det inte mycket som talade för USA. Men Brett Hull kunde kvittera med 3:18 kvar att spela och många trodde nog där och då på förlängning.
  Men USA ville annat. Tony Amonte ville annat. Måltjuven, som under karriären noterades för 416 baljor i NHL, höll sig framme när Joseph inte kunde hålla Derian Hatchers låga skott och petade in pucken högt. Målet godkändes och 3-2 till USA, med 2:35 kvar att spela, var ett faktum efter videobedömning. Hatcher gjorde sedan 4-2 i tom bur efter att pucken precis studsat över Wayne Gretzkys klubba vid ett vidöppet amerikanskt mål. Med 18 sekunder kvar smällde Adam Deadmarsh in den sista amerikanska spiken i den kanadensiska kistan när han sköt 5-2 bakom en chanslös Joseph och Molson Center blev precis tyst.
  Följ oss på [Facebook och Twitter för ytterligare exklusivt material och NHL-nyheter!]
  "This is no miracle. It's a reward for building excellence.", sa kommentatorn Doc Emrick under slutsekunderna, och han kunde inte ha mer rätt.
  USA's första seger i en stor internationell turnering sedan "Miracle On Ice" 1980 var ett faktum och det hade kommit genom målmedvetet arbete och en laguttagning med ett enda syfte. Att matcha, och besegra, Kanada på Kanadas villkor. Och de gjorde det i Kanada.
  20 år efter segern, 2016, blev hela det amerikanska laget invalda i USA Hockey Hall of Fame - något "Miracle on ice"-laget blev 2002. En oerhörd bedrift som Ron Wilson försökte sätta ord på:
  - Det krävs perspektiv för att förstå den historiska påverkan som det hade. Där och då försöker man vinna matchen mot motståndet på andra sidan, man tänker inte på att eventuellt skriva historia, förklarade Wilson.