Farmarlagen - grunden till en bra organisation

NHL's nyaste organisation placerade ytterligare en stor pusselbit på rätt plats igår: Vegas Golden Knights har nu ett AHL-lag, och vikten av det ska inte underskattas.
En bra NHL-organisation inkluderar ett bra farmarsystem, och sedan införandet av ett lönetak - under säsongen 2005-06 - har farmarlagens roll utökats. Genom bra scouting och sedermera bra träning hittar och förfinar NHL-klubbarna sina talanger i rätt miljö i ett tidigt skede och kan på så vis få in spelare som (förhoppningsvis) kan göra skillnad till en billig penning under några år. På så vis kan topplagen utöka sin tid på tronen. Bottenlagen kan, med samma metod, snabba på sin väg uppåt i hierarkin. Vegas har en rutinerad GM i George McPhee med en gedigen draft-historia men vilken väg tar Golden Knights? För ett helt nytt lag blir samarbetet med AHL-klubben en stöttepelare för många år framöver och det finns bra exempel att lära från:

Det kanske mest kända NHL/AHL-samarbetet på senare tid är det mellan Detroit Red Wings och Grand Rapids Griffins, som pågått sedan 2002 efter att Griffins under sina tre första år haft Ottawa som partner. Detroit ligger betydligt närmre geografiskt (endast två timmars bilresa) och det har underlättat det organisatoriska arbetet, som intensifierats så till den grad att Griffins numera inte ens har en egen general manager. Man faller istället tillbaka på Detroits klubbledning och tar direktiven direkt uppifrån "Hockeytown." Det ger en homogen organisation som sträcker sig från NHL-toppen ner igenom AHL-laget. På isen har Griffins spelat en liknande hockey som den man spelar i Red Wings vilket också gör att spelarna - som ofta spelat i AHL tills de blivit "övermogna" - får en smidigare övergång till NHL. Det var även detta nära samarbete som gjorde att general manager Ken Holland, som ofta ser Griffins matcher på plats, valde att ersätta tränaren Mike Babcock med Jeff Blashill.

Samtidigt som Red Wings bytte farmarlag till Griffins fick Pittsburgh Penguins sitt allra första AHL-lag. Penguins hade inte haft något fram till säsongen 1999-2000 men har sedan dess samarbetat med Wilkes/Barre Scranton Penguins och på senare år har det sannerligen gett resultat. Penguins, som har chansen att bli första lag att vinna två raka Stanley Cup-titlar sedan just Red Wings gjorde det 1998-99, har kunnat plocka upp en mängd NHL-färdiga produkter från Wilkes/Barre; Conor Sheary, Bryan Rust, Jake Guentzel, Derek Pouliot och inte minst Matt Murray är alla resultatet av ett gediget scoutingarbete följt av förädlandet av talangen i en NHL-nära miljö.
"En bra scouting och bra draft-arbete utgör ryggraden i en [NHL-]organisation. Om man inte sköter de två sakerna rubbas hela arbetet. Draften lägger grunden för de kommande åren, i synnerhet för en ny organisation." sa McPhee i en intervju med radiokanalen ESPN 100.9 FM den 3 maj.
Det är en av många utmaningar som NHL's nyaste organisation står inför. Under onsdagen undertecknade klubben "ett mångårigt samarbetsavtal" med det etablerade AHL-laget Chicago Wolves, som under den här säsongen var St Louis Blues' farmarlag. Situationen blir lite speciell då AHL inte expanderar den här säsongen: Vegas kommer att styra Chicago Wolves, men Blues kommer fortfarande att kunna skicka spelare till klubben under säsongen 2017-18.
George McPhee är ingen dununge. Han basade över Washington Capitals i nästan 17 år och på den tiden byggde han upp, rev ner och byggde upp laget igen. Det var han som rensade ut det gamla och lade grunden till det Capitals vi fortfarande ser som en maktfaktor idag: Förutom uppenbara stjärnor som Alexander Ovechkin, Nicklas Bäckström och Evgeni Kuznetsov draftade Capitals, under McPhee, spelare som Braden Holtby (nummer 93 totalt, 2008), Dmitry Orlov (nummer 55 , 2009), Philipp Grubauer (nummer 112, 2010) och Tom Wilson (16, 2012). Samtliga spelare är idag betydelsefulla i storlaget Capitals. Några andra spelare som hämtades till Washington lite längre ned i draftordningen och som idag spelar kontinuerligt i NHL är Connor Carrick (Toronto, nummer 137 2012), Cody Eakin (Dallas, nummer 85 2009) och Mathieu Perreault (Winnipeg, nummer 177 2006).

Det kommer att ta tid för Vegas att fylla upp organisationen - flera år av drafter för att man ska få det djup man önskar. Bra scouting och förfining av talanger tar tid. I George McPhee har man det första och igår föll pusselbiten för förädlandet på plats med tvåfaldiga Calder Cup-mästarna Chicago Wolves. I och med Vegas övertagande av Chicago Wolves har man en stabil grund för framtida talanger att stå på.
George McPhee har, med all säkerhet, en plan. George McPhee har en miljö för sina talanger.
Nu väntar vi med spänning på vad det ger om några år.
Vegas är, officiellt, med i matchen.