Fem svenska punkter från 4 Nations Face-Off

BOSTON - - För Sveriges del är 4 Nations Face-Off över. Det slutade med en tredje plats i tabellen efter två förluster efter förlängning (3-4 mot Kanada och Finland) och en seger efter ordinarie tid (2-1 mot USA). Sverige lämnar turneringen som det enda laget obesegrat efter ordinarie tid, men i en så kort turnering som 4 Nations Face-Off var det bara en plats i finalen som räknades.

Sverige åker från 4 Nations och titeln om det bästa landslaget just nu står istället mellan Kanada och USA. Finalen spelas i TD Garden i Boston under torsdagen och uppladdningen är redan i full gång. Här blickar vi tillbaka på den svenska insatsen och plockar ut fem saker att ta med sig från turneringen.

FRAMTIDSTRO
4 Nations Face-Off var den första turneringen på nio år där de bästa spelarna i varje deltagande nation mötte varandra. Även om Sverige inte tog sig vidare och inte var nöjda med resultatet finns det ändå anledning att gå ifrån turneringen med bra tro för framtiden. Den internationella hockeykalender har ritats om och redan nästa år ska NHL-spelarna delta i OS i Milano och Cortina. Sen kommer ett World Cup att spelas 2028 innan nästa OS spelas 2030.

– Det finns mycket vi kan ta med oss (från 4 Nations). Det gör ändå något att man får vara runt grabbarna som man varit. Nu vet inte jag hur laget kommer se ut nästa år (i OS), men jag gissar att en majoritet av det här laget kommer att vara med även i OS. Det är ett bra lag med många skickliga spelare. Det är bra för lagmoralen och lagkemin att få avsluta med en seger, säger Adrian Kempe.

En av de spelarna kan vara Leo Carlsson som spelade i sista gruppspelsmatchen. Han var turneringens yngsta spelare och kanske har han en större roll i Italien om drygt ett år.

– Det är en ung kille som kommer få många chanser att spela i landslaget framöver. Speciellt nu när vi förhoppningsvis kan hålla rullans på World Cup och OS. Givetvis väldigt kul för honom att få den här matchen [mot USA]. Jag tycker att han gjorde bra ifrån sig. Han verkar ha huvudet på skaft om man säger så, säger Erik Karlsson om Leo Carlsson.

OFFENSIVEN LOSSNADE INTE
Många av Tre Kronors forwards hade svårt att komma rätt under turneringen. I de två första matcherna var det bra tre forwards: Mika Zibanejad, Adrian Kempe och Joel Eriksson Ek som hittade nätmaskorna – och så som turneringen slutade hade fler behövt kliva fram både mot Kanada och Finland för att ta de poäng som behövdes. Efter sudden-förlusten mot Finland var det många av de svenska spelarna som pratade om hur laget hamnade på utsidan och inte kom till några heta chanser framför mål. Varken William Nylander, Filip Forsberg, Rickard Rakell eller Lucas Raymond hamnade i målprotokollet – alla tillhör kategorin bästa svenska målskyttar i NHL den här säsongen.

– Det är en väldigt kort turneringen och det vi har sett, säger vi första matchen mot Kanada, alla intryck från de som varit med och spelat Stanley Cup-final och så sa att det var i den nivån eller högre. Det är svårt att producera poäng på den nivån. Det här är tuffast möjliga nivå att producera poäng på och eftersom vi inte hade en sån här 6-1-match, och sen kom inte powerplay igång riktigt och det är ofta där som de spelarna gör poäng. Det är väl där vi får titta lite och förhoppningsvis kunna vässa upp det till nästa gång vi ses, säger förbundskapten Sam Hallam.

Gustav Nyquist och Jesper Bratt förbättrade statistiken något i sista gruppspelsmatchen mot USA, men Sverige fick för få mål av forwards för att ha en ordentlig chans på final.

Ineffektiviteten påverkade också Sveriges spel i numerärt överläge. Tre Kronor gjorde inte ett enda mål i den spelformen under turneringens gång.

BACKSIDAN LEVERERADE
Om offensiven var skral bland forwards var den desto bättre på backsidan. På förhand skulle den svenska backsidan vara den kanske bästa i turneringen. Och nog levde den upp till förväntningarna. Åtminstone i mångt och mycket. Gustav Forsling och Rasmus Andersson (spelade bara en match) var de enda som inte gjorde poäng och ser man till defensiven såg det för det mesta stabilt ut i egen zon.

– Det visar vilken kvalitet vi har där bak. Framför allt när det kommer till att spela ut pucken ur zon. Och i defensiven var det riktigt bra under stort sett hela matchen. Sen chippar de in framåt också med ett mål och assist och totalt fyra poäng. Det är det vi behöver. Det är förmodligen vår största styrka i laget och en jättebra start, säger Forsberg.

ERIK KARLSSON FORTFARANDE EN AV DE BÄSTA
I den svenska backbesättningen stack Erik Karlsson ut mest. Karlsson, som hunnit bli 34 år, visade klass i alla tre matcher och stod för totalt tre poäng (1+2), bäst tillsammans med Lucas Raymond (0+3) av alla svenska spelare i turneringen. Karlsson spelade dessutom plus-2 och snittade 18:09 minuters speltid under de tre gruppspelsmatcherna. Efter premiären mot Kanada var det Karlsson som var en av ledarna i att Sverige kunde hämta upp sitt spel och vara nära att vinna mot hemmanationen.

– Erik var vår katalysator, han startade vår vändning. Vi hade några närkamper, Dahlin vann någon i hörnet, där lyfter vi lite, men sedan är det Erik som tar några åkningar och satte några spel. Han var fantastisk, han var en av isens bästa spelare, sa Sam Hallam efteråt.

34 år ung visade Karlsson att han fortfarande håller absolut högsta klass.

OÖNSKAD ROTATION PÅ MÅLVAKTSSIDAN
En stark målvaktssida på förhand – men det blev aldrig någon kontinuitet för Förbundskapten Sam Hallam. Filip Gustavsson startade och gjorde det bra mot Kanada, men insjuknade under matchen mot Finland och tvingades avbryta efter en period. Det var det sista vi fick se från honom i turneringen. Linus Ullmark kastades in då, men blev precis som Gustavsson sjuk och missade matchen mot USA. Det gjorde att Samuel Ersson fick stå.

Lägg till att Jacob Markström innan turneringen tvingades tacka nej på grund av skada. Det som skulle bara Sveriges starkaste lagdel fick aldrig kontinuitet nog visa upp sin fulla kapacitet.