När svensk hockey fyllde 100 år på torsdagen fick de två ge sin syn på vad en ledare ska ge sina spelare:
- Många saker är viktiga, men jag vill stryka under glädjen. Att man känner att man tillför något i det vi gör tillsammans i vårt medarbetarskap, att man inte lägger allt på en person, sade "Curre" Lundmark till SVT. Alla måste bidra med sin kunskap, vara delaktig och våga säga saker i ett omklädningsrum, inte bara vara där.
- Det handlar om att få till ett samtal med spelarna, en dialog. Att säga att "jag kan och vet inte allt". Att få den där feedbacken från killarna, att få dem att ta ansvar själva och förstå att var en har en roll, det är väldigt viktigt, sade Bengt-Åke Gustafsson till NHL.com/sv.
När den svenska hockeyn fyllde 100 år handlade det naturligtvis om de största spelarna som Sverige tagit fram: bland dem finns, för att nu nämna några, Nicklas Lidström från lilla Skogsbo i Avesta, Mats Sundin från Sollentuna utanför Stockholm, Börje Salming från gruvarbetarnas lag Kiruna AIF, Peter Forsberg från Modo, bröderna Henrik och Daniel Sedin från Järveds IF, Niklas Kronwall och Mikael Tellqvist från Järfälla Hockey och Daniel Alfredsson från Göteborgs IK. Här finns också Håkan Loob från gotländska Graip och Kent Nilsson från Ösmo IF.
För att nu, som sagt, nämna några i den våg av toppspelare som Sverige exporterat till National Hockey League.
Men galan blev i lika hög grad en hyllning till de många, många frivilliga eldsjälarna och idrottsledarna, mammor och pappor och andra som ställer upp med att köra sina killar och tjejer till träningar och matcher, med att köra ismaskin, sitta i speakerbåset och koka den korv som säljs i ishallens kiosk och ger klubbens det extra klirr i kassan varje svensk hockeyklubb så väl behöver.
Nu 42-årige Henrik Zetterberg är Stanley Cup-mästare med Detroit 2008, världsmästare och olympisk mästare. "Zäta" fick sin hockeyfostran i lilla Njurunda SK utanför Sundsvall.
- Alla vi som är härinne (i Avicii Arena på torsdagskvällen) har varit med om det. Jag tror att man länge inte riktigt förstod hur mycket alla de där eldsjälarna i en liten klubb som min betydde och hur mycket jobb de lade ner på oss unga spelare, sade Zetterberg till NHL.com/sv. När vi gick från skolan till ishallen, då var allt klart för oss: spolad is, utrustning. Om vi behövde någon som hjälpte oss så fanns det någon där, vi fick mackor och fika.