Samma utmärkelser - nya namn: Art Ross och Selke

Under maj och juni månad tar sig NHL.com/sv en närmare titt på ligans olika individuella utmärkelser. Vi kommer gå igenom samtliga priser och döpa om dem efter framstående svenska spelare och ledare.

Idag tar vi oss an Art Ross Trophy (poängkung) och Selke Trophy (bästa defensiva forward).
Art Ross Trophy - Henrik Sedin Trophy
Art Ross Trophy är döpt efter den före detta spelaren, general managern och tränaren med samma namn. Ross spenderade 30 år i Boston Bruins som general manager, och var även huvudtränare under många år.
Trofén delas ut till den spelare som stått för flest poäng under grundserien och har delats ut sedan säsongen 1947-48. Montreal Canadiens center Elmer Lach var den första spelaren att få ta emot Art Ross Trophy efter att han stod för 61 poäng (30+31) på 60 matcher.
Vid tre tillfällen har vi fått se en svensk plocka hem Art Ross Trophy. Först ut var Peter Forsberg säsongen 2002-03 när han stod för 106 poäng (29+77) på 75 matcher. Säsongen 2009-10 var det äntligen dags igen, och denna gång var det Henrik Sedin som vann efter att ha stått för 112 poäng (29+83) på 82 matcher. Säsongen efter var det Henriks tvillingbror Daniel som vann efter att ha stått för 104 poäng (41+63) på 82 matcher.

Då vi redan döpt ett pris efter Forsberg, står valet mellan tvillingarna Sedin. Båda två har varsin Art Ross på meritlistan, och hade långa och framgångsrika karriärer i Vancouver. Valet faller dock till slut på Henrik då han helt enkelt stod för fler poäng den säsongen han vann Art Ross Trophy. Henriks 112 poäng är den fjärde bästa noteringen av en svensk spelare i NHLs historia bakom Kent Nilsson (131 poäng), Peter Forsberg (116) och Mats Sundin (114).
*** ***Läs också: [Vinnare av Art Ross Trophy]
Henrik kammade hem segern i poängligan före Alexander Ovechkin och Sidney Crosby (båda två slutade med 109 poäng) efter att ha stått för fyra assists i Canucks 7-3 seger över Calgary Flames i sista omgången av grundserien.
- Det spelade ingen roll för mig hur det skulle sluta ikväll, jag skulle vara nöjd med säsongen oavsett, sa Sedin till The Globe and Mail. Bara att vara där (i racet om Art Ross) under den sista helgen kände jag var bra nog. Det är nästan så att man kände att man ville ha det överstökat och blicka fram mot slutspelet. Det är en skön känsla att känna att
man har gjort sitt bästa.
Tvillingarna Sedin avslutade karriären efter säsongen 2017-18, och totalt blev det 1,070 poäng
(240+830) på 1,330 matcher för Henrik.

Selke Trophy - Samuel Påhlsson Trophy
Priset som ges ut till den bästa defensiva forwarden är döpt efter Frank J. Selke, som under sin karriär var general manager i Toronto Maple Leafs och Montreal Canadiens. Priset infördes säsongen 1977-78 och Bob Gainey (Montreal) vann utmärkelsen de första fyra åren. Patrice Bergeron var dominant i Selke-racet under 2010-talet och vann sin fjärde utmärkelse säsongen 2017-18 och tangerade Gaineys rekord.
Vi har tyvärr aldrig fått se en svensk spelare vinna Selke Trophy. Det närmsta vi har kommit var säsongen 2006-07 när Samuel Påhlsson kom tvåa i omröstningen bakom Rod Brind'Amour. Påhlsson, som då representerade Anaheim Ducks, fick se sig slagen med blott 15 röster.
Den svenske defensivspecilisten från Ånge gjorde sig ett namn i ligan som en defensiv forward av högsta klass. När Ducks vann Stanley Cup 2007 fanns det många som ansåg att Påhlsson förtjänade att vinna Conn Smythe som slutspelets MVP för det hästjobb han gjorde för Anaheim. Tillsammans med Travis Moen och Rob Niedermayer utgjorde trion "The Shutdown Line."
- Detta slutspelet var hans "coming-out party", sa Ducks dåvarande general manager Brian Burke om Påhlsson. Vi har länge vetat om hur värdefull han är, men nu vet resten av NHL om det också.
Påhlsson draftades av Colorado Avalanche 1996, men skulle sedan skickas till Boston Bruins som en del av det paket som skulle ta Ray Bourque till Avs. Det blev bara 17 matcher i Bruinströjan för "Sammy" innan han trejdades till Anaheim.
*** ***Läs också: [Vinnare av Frank J. Selke Trophy]
Säsongen 2006-07 var, som Burke sa, Påhlssons stora genombrott; nomineringen till Selke, personbästa på 26 poäng (8+18) i grundserien samt 12 poäng (3+9) på 21 matcher i slutspelet. Påhlsson var dock aldrig någon poängmaskin, vilket samtidigt visar hur högt hans anseende var då Selke Trophy vanligtvis delas ut till en spelare som är framstående även i offensiven.
Påhlsson spenderade 11 säsonger i NHL och representerade fem klubbar (Boston, Anaheim, Chicago, Columbus och Vancouver). Totalt blev det 798 matcher och 199 poäng (68+131).