Hockeyn fortfarande lika rolig för Per-Erik Eklund

Varannan torsdag under säsongen presenterar NHL.com/sv en svensk före detta NHL-spelare, tar rätt på vad han gör idag och ser tillbaka på hans karriär i världens bästa hockeyliga. I det här avsnittet möter vi Per-Erik Eklund, 62, som spelade nio år i Philadelphia Flyers.

Det var 1999 som Per-Erik Eklund lade ner den aktiva karriären. Då hade den nu 62-årige stockholmaren spelat hockey på elitnivå i 18 år. Från starten i AIK i dåvarande elitserien 1981, till avslutningen i Leksand säsongen 1998-99.

Och mellan de sammanlagt nio säsongerna i de båda svenska lagen, först fyra i ”Gnaget” och sedan fem i Leksand, spelade Per-Erik Eklund också nio år i Philadelphia Flyers mellan 1985 och 1994, plus en handfull matcher i Dallas Stars innan han återvände hem till Sverige.

– Jag fick ett litet uppehåll och då kom (hockey)suget tillbaka. Jag scoutade för Phoenix Coyotes i fyra år innan det blev Sverige igen; jag var junioransvarig i Leksand och hade hand om hockeygymnasiet. Jag avslutade med A-laget. Det blev fyra år i Leksand… och se’n blev NHL och scouting igen.

– Jag har en ekonomisk utbildning och när jag kom hem efter tiden i Flyers och spelade i Leksand så jobbade jag på Leksands Sparbank. Men hockeyn… den är ju ingrodd liksom, och det är ju det jag älskar att hålla på med. Och det är väl den jag i grund och botten kan bäst. Hoppas jag i alla fall, säger Per-Erik Eklund till NHL.com/sv.

Eklunds idrottskarriär började i Brommapojkarna där han var en mycket duktig - fotbollsspelare. Men det blev hockey till slut, och via Stocksund och AIK gick karriären vidare till elitserien och till NHL.

Åren i National Hockey League tog Per-Erik Eklund genom 594 grundseriematcher med ett facit på 455 poäng (120+335) plus 66 slutspelsmatcher och 46 poäng (10+36). Men NHL-sejouren kunde börjat bättre. Bara några matcher in på Eklunds första säsong körde lagets målvakt Pelle Lindbergh ihjäl sig när han kraschade sin sportbil mot en bergsvägg. Det var den 11 november 1985, i Stratford, New Jersey. Ett hårt slag för vännen Eklund och för Philadelphia Flyers.

– Jag hade ju precis kommit dit och lärt känna honom. Han var en väldigt populär kille och en bra lagkamrat. Så det tog hårt, men på något vis kändes det som att vi blev starkare av det som hände.

Pelle Lindbergh, som vunnit Vezina Trophy som ligans bäste målvakt säsongen före, blev bara 26 år gammal.

Det blev nio år i NHL för Per-Erik Eklund. En tid som gav honom erfarenheter, men inte någon Stanley Cup. Däremot många fina minnen och en allvarlig utmaning om cupen.

– Vi spelade Stanley Cup-final mot Edmonton Oilers 1987, och förlorade i sjunde och avgörande matchen. Det var tungt, men ändå en upplevelse att gå hela vägen. Fast det är klart att det hade känts lättare att lägga det åt sidan om vi förlorat med 4-0 än att förlora i en sjunde och avgörande match, säger Eklund. Det var ju så nära, och vi hade bra spelare skadade… Tim Kerr som gjorde målen (58), Dave Poulin som var lagkapten, vi saknade tre-fyra viktiga spelare, minns Per-Erik Eklund.

– Jag fick ju mer istid på grund av alla skador och gjorde ett bra slutspel; det blev en poäng per match där, jag gjorde hattrick uppe i Montreal i semifinalen… så visst, att vi inte vann Stanley Cup då, det grämer mig än.

Själv gjorde han 55 poäng (14+41) i grundserien den säsongen, och 27 poäng (7+20) på 26 matcher i slutspelet.

Efter 69 poäng (19+50) på 73 matcher utsågs Eklund till Flyers mest värdefulle spelare efter säsongen 1990-91. Eklund mellan Rick Tocchet och Mike Ricci producerade 181 poäng, varav 80 mål, men det räckte ändå inte för att ta Flyers till slutspelet. De tre följande säsongerna blev skadedrabbade och slutspelslösa: av de sammanlagt 248 matcherna spelade Eklund bara 159.

Mike Ricci och Rich Tocchet är två av de stora NHL-spelare Per-Erik Eklund spelat med, och mot. Men inte de bästa. Som motspelare väljer Eklund två med honom själv ungefär jämnåriga spelare: Mark Messier (Edmonton) och Ray Bourque (Boston).

– Två väldigt kompletta spelare.

Och som medspelare i Flyers väljer Eklund en som de flesta nog ser som en högoddsare i sammanhanget:

– Mark Howe, Gordie Howes son. Säkert otippad, men han var en väldigt bra allroundback, inte särskilt stor men oerhört rörlig med ett fantastiskt spelsinne. Han klarade att spela 27-30 minuter per match. Jag vill minnas att han hade plus-60 i den statistiken något år, säger Per-Erik Eklund som minns ganska bra: det första spelårets tillsammans hade Howe plus-57.

– Nu har jag scoutat i närmare 20 år. Efter Leksand blev det Montreal och sedan Edmonton i tio år. Där var jag på väg att lägga av, jag kände väl att jag var färdig med det. Men se’n hörde (Seattles general manager) Ron Francis av sig. Jag känner honom väl, och han frågade om jag ville börja scouta för dem.

Den smarte centern Per-Erik Eklund och dito Ron Francis spelade aldrig ihop. Tvärtom, de var bittra lokalrivaler i Pennsylvania och möttes otaliga gånger på isen: Francis som spelare i Pittsburgh Penguins och Eklund i Philadelphia Flyers.

Och på den vägen är det. Nu är Eklund Europa-scout för Seattle Kraken sedan sex år tillbaka. Och fortfarande lika förtjust i den sport han fastnade för för nästan 50 år sedan.