NHL.com/sv möter: Året som gått

Varje vecka tar NHL.com/sv rygg på en svensk spelare eller personlighet i ligan. I veckans inlägg tar vi en titt i backspegeln och ser tillbaka på det gångna året.

Julstöket är över för denna gång och nyår närmar sig med raskande steg. För de svenska spelarna i ligan är dagarna kring julafton en chans att få ett par dagar ledigt och umgås med familj och vänner.
Med det i åtanke tar vi och ser tillbaka på året som gått och de intervjuer vi haft med spelare i ligan.
Här är NHL.com/sv möter, med ett axplock av intressanta svar från 2019:
WILLIAM KARLSSON:Vad har du för resetips till svenska hockeysupportrar som vill besöka Las Vegas?
Ja, är man hockeyintresserad så gå på en match. För jag vet att detta (T-Mobile Arena) är den roligaste arenan att gå och kolla hockey på. Det är full fart hela tiden och folk har kul och njuter av det. Det är väldigt mycket Vegas över det med entertainment och sådär. Utöver det finns det ju så mycket. Snart kommer ju även amerikansk fotboll, då kan man kolla på det. Sedan finns det massa shower och härliga restauranger och nattklubbar. Det finns mycket att göra.

ANTON STRÅLMAN:Hur känner du att kulturen i omklädningsrummet har förändrats under dina år i ligan med ett par olika lag?
Det är alltid lite olika beroende på vilket omklädningsrum du kliver in i. Du har samma typer i varje rum, men olika versioner av de typerna. Jag tycker definitivt det var mer av en hierarki när jag kom in i ligan där de äldre killarna var de som hade en högre status och styrde och ställde. Det är något som jag tycker har förändrats de senaste åren då ligan blivit yngre och yngre. Det är inte lika många äldre killar nu för tiden. Jag är den gamla killen nu och jag är 33. När jag kom in i ligan fanns det gott om spelare som var 30+ i lagen.
MATTIAS EKHOLM:Hur ser en perfekt ledig dag ut?
Det är bara att spendera tid men min son och ta det lugnt och umgås som en familj. Schemat är ju så fruktansvärt hektiskt här, så man har inte tid med så mycket annat än att faktiskt ta det lugnt när man får chansen. Familjemys på dagen och sen få en stund för oss själva på kvällen Ida och jag och kolla någon film eller bra serie.
RASMUS DAHLIN:Hur skulle du beskriva Global Series upplevelsen?
Det var hur kul som helst. Jag fick träffa familj och vänner, men även hockeydelen var otrolig. Riktigt kul att få komma tillbaka till en svensk rink och spela inför svenska fans, det var mäktigt. Kul att få käka lite svensk mat igen.

LINUS ULLMARK:Hur skulle du beskriva den speciella dynamiken som finns mellan målvakterna då ni är två eller tre killar som slåss om ett jobb?
Grejen är ju det att vi måste vara både polare och tävlingsmänniskor som konkurrerar om ett jobb, så det är en balansgång hela tiden. Man önskar alltid att sin målvaktspartner spelar bra, för då spelar ofta laget bra och då är möjligheten större att man vinner matcherna. Man måste hela tiden önska varandra medgång för att det skall kunna slå tillbaka på en själv också.
TOBIAS BJÖRNFOT:Det kom ju fram att du inte hade något körkort när Kings ville att du skulle skaffa bil för att ta dig runt i stan.
Ja, de sa till mig att de kunde lösa en bil... och började väl garva när det kom fram att jag inte hade körkort. För åldersgränsen för körkort här i USA är ju typ 16 år, så de skämtade lite när kom fram att jag inte hade något. Men det är ju 18 år i Sverige, och det har varit mycket i sommar så jag har inte hunnit tagit det än. Men nu får jag se till att lösa det.
CARL HAGELIN:Det har ju blivit ett par flyttar här för dig denna säsongen. Hur har det påverkat dig och familjen?
Det har inte varit så farligt om jag ska vara ärlig. Jobbigare för familjen än för mig. Jag har kommit in i nya lag och då har det varit lätt att hitta nya grabbar. Sen var det jobbigt att bli trejdad från Pittsburgh, men jag kom till ett bra lag och ställe i Los Angeles, men sedan blev jag skadad direkt där så det kändes som att det var en rätt kort sejour. Det kändes bra i början och sen när jag kom tillbaka efter skadan efter sex veckor så tog det ett tag att komma igång igen. Och när jag väl kom igång så var det inte långt innan jag blev trejdad igen så hamnade man i Washington och det känns som en bra fit för mig, sköna grabbar i laget, och nu känns det som ska göra på isen.
OLIVER EKMAN-LARSSON:Har du blivit mer högljudd nu när du blivit kapten jämfört med hur du var när du var assisterande?
Nä. Jag tror att jag varit på samma nivå som innan. Det var något som Shane sa att jag skulle bara fortsätta vara mig själv för det är därför de valde mig att bli ny kapten. Jag har inte tänkt så mycket på det heller, men det är klart att man försöker pusha på grabbarna, och jag har alltid varit någon som gjort det på isen och i omklädningsrummet.

ERIK GUSTAFSSON:Är det något du saknar hemifrån förutom familj och vänner?
Svenskt kaffe (haha). Jag kan inte dricka kaffet här borta. Jag älskar kaffe och måste ha mitt kaffe på morgonen. Så det är väl det. Sen finns det ju andra saker absolut, men kaffet är något som jag alltid beställer med när familj eller vänner ska komma och hälsa på.
ALEXANDER WENNBERG:En av dina styrkor är ditt passningsspel. Vad gör i din mening en bra playmaker?
En bra playmaker är någon som ser isen bra, och kan läsa av spelet och se vad som kommer hända. För egen del försöker jag alltid hitta lägen där jag kan skapa något som leder till ett ännu bättre läge. Ser man på de allra största stjärnorna, som (Nicklas) Bäckström, så har de en oerhörd kreativitet, och sättet att läsa spelet är en skill i sig.