NHL.com/sv jämför Vegas med andra Cup-vinnare

Vegas Golden Knights visade ingen pardon i Stanley Cup-finalen mot Florida Panthers. Det blev 4-1 i matcher efter övertygande 9-3 i den femte matchen, på hemmais i T-Mobile Arena i Las Vegas.

Vegas är värdiga mästare.

Men hur står sig laget i en jämförelse med andra Stanley Cup-mästare?. NHL.com/sv publicerade under vägen fram mot Stanley Cup-finalen en artikelserie om de bästa mästarna under expansions-eran. Listan på de fem bästa mästarlagen toppades av Detroit Red Wings upplaga 2001-02 med hela nio spelare och en ledare invalda i Hockey Hall of Fame. Efter Detroit kom Montreal Canadiens 1976-77, New York Islanders 1980-81, Edmonton Oilers 1983-84 och Pittsburgh Penguins 2016-17.

Där platsar Vegas inte in.

Men det finns flera jämförelser mellan Vegas Golden Knights och tidigare Stanley Cup-mästarlag. Här tittar NHL.com/sv på några av dem.

Detroit 2002: En stark kärna av spelare och en bra mix.
Vegas har levt högt under säsongen, och egentligen under lagets hela sex år långa existens, på sin kärna av "Misfits", de spelare som andra klubbar inte ansåg värda att skydda i expansionsdraften före Golden Knights inträde i ligan. När George McPhee, som byggde Washington Capitals mästarlag 2018 (som för övrigt besegrade just Golden Knights i Stanley Cup-finalen), satsade han på beprövade spelare.

The Misfits, de som inte passade in, är anfallarna Jonathan Marchessault, William Karlsson, Reilly Smith och William Carrier samt backarna Brayden McNabb och Shea Theodore.

Spelare som kommit upp i åldrarna och varit med ett tag. Och en grupp som byggts på med ännu mer erfarenhet: Alec Martinez, 35, kom 2019, Phil Kessel, 35, kom till säsongen 2022-23 och Alex Pietrangelo, 33, kom 2020. Lagkaptenen Mark Stone, 31, valdes med omsorg; han kom till klubben 2018.

I fjol spetsades Golden Knights dessutom med nu 26-årige Jack Eichel, en relativt ung men erfaren spelare med näsa för målet.

På samma vis byggde Detroits general manager Ken Holland det Red Wings-lag som vann cupen 2002: Igor Larionov var 41 år gammal, Chris Chelios var 40, Steve Yzerman var 36 liksom Steve Duchesne. Brett Hull var 37 och Luc Robitaille var 35. Nicklas Lidström var 31.

Och det hela spetsades med den oerhört spelintelligente centern Pavel Datsyuk. Ken Holland hittade 23-åringen i Ak Bars Kazan i ryska ligan KHL, agerade och plockade över Datsyuk; 23-åringen placerades mellan Hull och 24-årige Boyd Devereaux i kedjan som fick smeknamnet Two Kids and a Old Goat.

Pittsburghs 2016: En målvakt som klev fram ur skuggan.
Handen på hjärtat, NHL-fans: hur många hade hört talas om, eller hade åtminstone en bild av vem Adin Hill var? I Robin Lehners frånvaro använde Vegas fem målvakter i grundserien: Logan Thompson (37 matcher), Adin Hill (27), Laurent Brossoit (11), Jonathan Quick (10) och Jiri Patera (två matcher).

I slutspelet fick Adin Hill ansvaret sedan Brossoit skadat sig. 27-åringen från Comox i British Columbia, Kanada, hade aldrig tidigare spelat en playoff-match. Nu storspelade han. På sina 16 matcher i slutspelet registrerades Hill för ett insläppta mål-snitt (GAA) på 2,17 och en räddningsprocent på 93,2. I de fem finalmatcherna mot Florida bokfördes Hill för ett GAA på 2,40 och en räddningsprocent på 91,9.

Hill är en av Vegas stora cup-hjältar; en målvakt som hämtades in (från San Jose) till säsongen 2022-23 som backup-målvakt. Före säsongen räknades Hill som Vegas fjärdemålvakt.

Det är inte svårt att dra jämförelser mellan Adin Hill och Matt Murray, senast i Toronto Maple Leafs, men säsongen 2015-16 i Pittsburgh Penguins. Murray, då bara 21 år gammal, plockades upp från farmarlaget Wilkes-Barre/Scranton Penguins i AHL som backup till Marc-Andre Fleury. När Fleury skadades i inledningen av slutspelet, fick Murray hoppa in mellan stolparna - med bara 13 matchers NHL-erfarenhet och helt utan erfarenhet från slutspelet.

Murray gjorde succé: han spelade 21 matcher, registrerades för ett GAA på 2,08 och en räddningsprocent på 92,3 när Penguins vann cupen.

Boston 2011: Ansvarstagande spelare, framåt och bakåt.
När Boston Bruins vann Stanley Cup 2011, dominerades laget av centern Patrice Bergeron. 26-åringen från L'Ancienne-Lorette i Quebec, spelade stor hockey i grundserien, men var dominerande i slutspelet med sina 20 poäng (6+14) på 23 matcher.

Men framförallt dominerade Bergeron med sitt tvåvägs-spel; han tog ansvar defensivt men presterade också offensivt. Patrice Bergeron vann Selke Trophy som ligans bästa defensiva forward fem gånger.

Efter ett hopp tolv år framåt i tiden, träder Vegas William Karlsson fram. Märstas store hockeyson blev ett spöke för motståndarlagens stjärnor. 30-årige Karlsson raderade ut några av världens bästa spelare: Winnipegs Kyle Connor, Edmontons Connor McDavid och Leon Draisaitl och Dallas Jason Robertson, Joe Pavelski och Roope Hintz innan han och hans kedjekamrater i Vegas tredjeline stoppade också Matthew Tkachuk och andra offensiva spelare i Panthers. William Karlsson skötte sitt defensiva arbete samtidigt som han producerade offensivt: 17 poäng, varav elva mål, på de 22 matcherna.

Vegas tränare Bruce Cassidy som tränade just Boston och Bergeron i sex år, tvekar inte att jämföra de båda:

• Under spelåret har jag insett att han (William Karlsson) har många av de egenskaperna som Bergeron har, sade Cassidy till NHL.com/sv nyligen. Nu ser jag det till och med mer; om vi möter en kedja där vi vet att om vi kan hantera den så kan vi skaffa oss en fördel i matchen, då kan "Karly" ta hand om det jobbet.

• Jag brukade säga om "Bergy" (Patrice Bergeron) att han släckte många bränder för forwards på sidorna om honom. Han (Bergeron) blev lite av det försvarsmässiga medvetandet i kedjan, och jag ser samma sak i Karlsson. Han hamnar aldrig fel på isen, på en plats där han inte har hela isen öppen framför sig; i alla fall händer det inte ofta. För mig är jämförelsen mellan Bergeron och Karlsson självklar, sade Cassidy.

Colorado 2022: Internationellt samarbete i toppkedjan.
Vegas internationella förstakedja med amerikanen Jack Eichel, kanadensaren Jonathan Marchessault och ryssen Ivar Barbashev svarade för sammanlagt 69 poäng, varav 26 mål, i slutspelsmatcherna. Det ligger nära till hands att jämföra med Colorado Avalanche's internationella samarbete förra året: svenske Gabriel Landeskog, kanadensaren Nathan MacKinnon och ryssen Valeri Nichushkin som spelade flera matcher i slutspelet tillsammans. Den trion registrerades för 61 slutspelspoäng, varav 33 mål.