Victor Hedman spelar och är en av centralgestalterna i den delstat i USA som just nu är NHL-hockeyns epicentrum: Tampa Bay Lightning blev Stanley Cupmästare 2021 och 2022, Florida Panthers förlorade finalen (mot Vegas) 2023 men vann Stanley Cup både 2024 och 2025.
Och nu genomför NHL också det som tidigare troddes vara helt omöjligt: i början av nästa år spelas två utomhusmatcher i The Sunshine State. Den 2 januari tar Florida Panthers emot New York Rangers i 2026 Discover NHL Winter Classic på LoanDepot Park i Miami, hemmaplan för Miami Marlins i basebolligan MLB. Och den 1 februari står Tampa värd för Boston Bruins på Raymond James Stadium i Tampa, normalt hemmaplan för (amerikanska) fotbollslaget Tampa Bay Buccaneers i NFL. Den matchen i 2026 Navy Federal Credit Union Stadium Series.
Vad säger du, Victor Hedman, om två utomhusmatcher i solskensstaten Florida. Hade du någonsin kunnat föreställa dig det?
– Nej, det är väl inget man kunde tänka sig för tio-tolv år sedan. Men med de framgångar både vi och Panthers har haft, så är det stort att vi får möjligheten att uppleva det här och att vi har supporterbasen att genomföra det. Fast de (Panthers) har ju tak över den arena de ska spela på, det har inte vi. Det kommer att vara packat med folk och jag är säker på att båda lagen kommer att göra ett bra jobb. Men förhoppningsvis är vi bäst. Den här rivaliteten (mellan Panthers och Tampa) kommer att bestå under väldigt lång tid. Florida är ju en populär plats för spelare, så det här kommer att leva kvar länge.
Om man ser till de framgångar som både ni och Panthers haft; är Florida hockeystaten nummer ett nu?
– Ja (skratt), vi har ju gjort det de senaste sex åren och det känns verkligen som att sporten fortsätter att växa även på den yngre nivån. Man ser fler spelare nu som kommer från Florida. Hockeyn blomstrar här, och det är fantastiskt för hockeysporten också, och det bevisar att man kan göra det i kanske inte den mest ideala delstaten (för hockey), när det handlar om vädret. Men man kan fortfarande köra ett bra program och här finns infrastrukturen och har man bara motivationen att göra något, då är allt är möjligt för både spelet och spelarna.
Du slutade på femte plats i omröstningen om Norris Trophy (till ligans bästa back). De fyra framför dig (Cale Makar, Zach Werenski, Quinn Hughes och Josh Morrisey) är alla under 30 år. Hur orkar du kämpa vidare mot de där unga och talangfulla spelarna?
– Det de gör är motivation för mig. Jag ser de unga killarna komma in i ligan, som Quinn, Zach och alla de andra. Och det sätt de spelar på, det är så kul att se de där killarna spela hockey. Så ja, jag är lite äldre, men jag känner att jag fortfarande har mycket kvar i tanken och jag försöker hålla jämna steg med dem. Spelet är så snabbt nuförtiden, så man måste vara på tårna för att för att hänga med dem. Jag kommer inte att plötsligt ändra mitt sätt att spela, men jag tittar bara på de killarna och ser vad de kan göra och kanske kan jag lägga till något i min repertoar och försöka bli så bra på det som det bara går för att kunna hjälpa mitt lag.
Du nämner din repertoar… exakt vad kan du lägga till i din repertoar?
– Jag vet inte riktigt… det handlar väl om att fixa till olika saker, ändra lite. Hur jag rör mig på blå, hur jag positionerar mig med pucken, hur jag tar mig ur en forecheck och sådana saker.
Nu spelar du första året på ett fyraårigt kontrakt. Du har redan vunnit mycket. Vad återstår att vinna för dig?
– Jag vill vinna ett OS-guld. Jag vill vinna Stanley Cup fler gånger… jag vill bara fortsätta att vinna så mycket jag kan och hjälpa till att göra fansen glada. De har gjort så mycket för mig under min karriär hittills och de bara fortsätter att göra det.
För fem år sedan vann du din första Stanley Cup i ”bubblan” när NHL spelade utan publik på grund av Covid 19-epidemin. När du ser ser tillbaka på det nu, vad betydde det för dig och för Lightning?
– För mig var det en livslång dröm som gick i uppfyllelse. Visst, att vinna cupen då under de omständigheterna var speciellt. Men vi hade ett fenomenalt bra lag och vi ville inte att året skulle gå till spillo, så vi ber inte om ursäkt för det. Och sedan att vi kunde göra det igen, det var grädde på moset. Vi hade ett bra lag då också och nu försöker vi komma tillbaka till det. Men att vinna i bubblan var speciellt och annorlunda.
Du är sex poäng ifrån att nå 800 poäng, och då bli den bara tredje svenske backen i NHL-historia att klara det efter Nicklas Lidström (1142 poäng) och Erik Karlsson (870). Vad betyder det för dig, särskilt med tanke på vilka spelare du får sällskap av?
– Erik och jag går ju långt tillbaka tillsammans. Men att försöka fånga in honom, det kommer att bli tufft. Och att komma upp i de siffrorna i min karriär och i mitt liv, de kunde jag aldrig tro. Men jag har spelat med några fenomenala spelare som visste hur man satte pucken i nät. Det har varit väldigt roligt. Och ’Nick’, han var ju en kille vi alla såg upp till och han satte liksom standarden för oss. Så förhoppningsvis kan vi göra detsamma för nästa generation som kommer in nu med Rasmus (Dahlin) och de där killarna. Det har varit en riktigt bra resa och förhoppningsvis är den inte klar än.
