Far & son tog plats bland de 100 största i NHL

När pucken släpptes den 1 januari 2017 för utomhusmatchen Scotiabank NHL Centennial Classic, så inledde också National Hockey League sitt 100-årsjubileum. Från 1917 har NHL en historia lika rik och spännande som de ikoniska spelare som format och bevarat den.
Varje lördag under jubileumsåret kommer NHL.com/sv att bjuda er på berättelser som ur olika vinklar täcker ligans 100-åriga historia.

I den här delen av serien presenterar vi några nyckelpersoner i ligans historia. Från grundarna, de första spelarna och framåt låter vi läsarna bekanta sig med dem som lämnat avtryck i vår fina sport. Idag: far och son Bobby och Brett Hull.
När NHL gick in i jubileumsåret och presenterade listan på de 100 största spelarna i ligan genom alla tider, kunde den inbitne hockeystatistikern snabbt konstatera att det fanns två brödrapar på listan: Maurice och Henri Richard med sammanlagt 19 (!) Stanley Cup-titlar och Phil och Tony Esposito, med tillsammans tre cup-triumfer.
Plus givetvis den enda far och son-relationen på listan: Bobby och Brett Hull, två av ligans största spelare någonsin: Bobby Hull vann Stanley Cup med Chicago Black Hawks 1960-61 och Brett vann två gånger, med Dallas Stars 1989 och 1991.
Men det far-och-sonduon är mest kända för är den gemensamma förmågan att kunna göra mål. Brett Hull älskade att göra mål och den kärleken hade han fått från pappa Bobby.

Den nu 78-årige Bobby Hull, "The Golden Jet" kallad, spelade 23 säsonger för Chicago Black Hawks (15 år) och Winnipeg Jets/Hartford Whalers (1) i NHL och ytterligare sju säsonger för Winnipeg i WHA-ligan. Han gjorde 610 mål på 1.063 matcher i NHL:s grundserie plus 303 mål på 411 matcher i WHA. Dessutom 62 mål på 119 matcher i slutspelet om Stanley Cup plus 43 mål på 67 matcher i WHA-ligans slutspel. Hull, från Pointe Anne i Belleville i Ontario, fick smeknamnet "The Golden Jet" för sitt långa blonda hår som flög när han på snabba fötter tog sig fram över isen innan han avlossade sitt patenterade snabba och hårda skott.
Stan Mikita var lagkamrat med Bobby Hull under många säsonger i Black Hawks, som laget skrev sitt namn då. För NHL.coms Shawn P. Roarke beskrev Mikita sin lagkamrat:
- Att säga att Bobby var en fantastisk hockeyspelare är att få ihop allt som var bra med honom. Han var verkligen en fantastisk spelare. Men det jag beundrade mest med honom var hans sätt att ta folk: han gillade att skriva autografer och han var en genuint trevlig kille, sade Mikita.
Nu 52-årige Brett Hull, också från Belleville, gjorde 741 mål på 1.269 matcher i grundserien under 19 säsonger för Calgary Flames, St. Louis Blues, Dallas Stars, Detroit Red Wings och några avslutande matcher för Phoenix Coyotes. Till det lade han 103 mål på 202 matcher i playoff.

När Brett Hull 1988 skrev på för Dallas Stars fick han Ken Hitchcock som tränare. För USA Today har Hitchcock beskrivit hur han kände för att jobba med Hull:
- Jag var nervös. När jag träffade honom första gången var jag nästan lite rädd, han hade ett rykte om sig att vara en stark människa i omklädningsrummet. Men efter ett tag kom jag på att jag faktiskt kunde lära mig mycket av den här grabben, om hur han såg och tänkte på matcherna.
Samarbetet mellan Hitchcock och Brett Hull kom att bli mycket givande: med Hitchcock i båset och Hull på isen vann Stars Stanley Cup 1998-99 och nådde finalen säsongen efter. Under de tre säsongerna Hull och Hitchcock kamperade ihop gjorde Brett Hull 196 poäng (95/101) var den drivande kraften på isen bakom lagets framgångar.
Med inte så liten faderlig stolthet håller Bobby Hull Brett för en bättre målskytt än till och med Wayne Gretzky.
- Wayne var en fantastisk spelare när det handlade om att bygga upp för målen. Men Brett avslutade, sade Bobby Hull i en intervju för ESPN för några år sedan. När jag assisterande till ett mål, brukade min egen pappa säga att "vem som helst kan få en assist. Men för att göra mål krävs det en speciell person."

Far och son Hull är den enda familjerelationen av den typen i NHL där båda gjort över 600 mål och där båda också klarat av "drömgränsen" på 50 mål under en säsong. Bobby Hull gjorde det fem gånger i NHL för Chicago med 59 mål 1968-69 som bästa resultat, plus ytterligare fyra gånger på raken för Jets i WHA 1972-76. Brett Hull nådde 50 mål fem gånger på raken med St. Louis 1989 till 1994: 72, 86, 70, 54 och 57 mål respektive.
När Bobby och Brett Hull hyllades för sina insatser och för att de båda kommit med på listan över ligans 100 största spelare genom alla tider, tillägnade Brett sin framgång pappa Bobby.
- Jag är så glad över att få vara med om allt det här och att vara genetiskt så lyckligt lottad att jag kunde göra det jag gjorde och kunna göra det så bra i en så fantastisk sport, sade Brett Hull.
Bobby Hull lade ner karriären 1979-80 med bara en handfull matcher för Hartford Whalers och Winnipeg Jets. Han var 41 år gammal.
Brett Hull gjorde sin riktiga avslutningssäsong med Detroit Red Wings 2003-04. Efter lockoutåret 2004-05 kom han tillbaka för fem avslutande matcher i Phoenix Coyotes. Men det var inte den gamla Brett Hull. Han hade tröttnat:
- Jag älskade hockeyn, matcherna. Men allt det andra, media, träningarna, resorna, de klarade jag inte längre. Det var en plåga, och det fick mig att hata hockeyn.

Det var då. Idag är Brett Hull en av ledarna för hockeyverksamheten i St. Louis. Pappa Bobby är ambassadör för Blackhawks, ofta anlitatad när klubben vill marknadsföra sig. Hockeyns första familj släpper aldrig kontakten med sin sport.
Bobby Hull valdes in i Hockey Hall of Fame 1983 och hans tröjnummer 9 är "pensionerat" av Chicago Blackhawks. Bobby fick sällskap av sonen Brett i HHoF 2009 och hans tröja (nr. 16) är "pensionerad" av St. Louis Blues.