Varje lördag gräver NHL.com/sv djupare i statistiken i vår serie Djupanalys. Med allt från skottprocent och powerplaysiffror till istid och puckinnehav tar vi statistiken till hjälp för att förstärka din NHL-upplevelse.
Djupanalys: Vad kan vi se i kristallkulan?
Med statistiken och historien till hjälp försöker NHL.com/sv den här veckan förstå vilka som kan tänkas vinna troféer framåt sommaren
När Stanley Cups krutrök har lagt sig och samtliga involverade andats ut brukar hela NHL-cirkusen bege sig till Las Vegas för de årliga NHL Awards. Den här veckan tittar vi närmare på statistiken över några av de mest åtråvärda troféerna och försöker utröna vad årets upplaga av NHL Awards kan tänkas ge.
Maurice "Rocket" Richard Trophy
Priset som den bäste målskytt delades ut för första gången 1999 då den finländske legendaren Teemu Selänne vann med 47 fullträffar. Därefter har det mest handlat om en viss Alexander Ovechkin, som vunnit priset sex gånger av de nästföljande 17 gånger priset delats ut (2005 utgick då säsongen ställdes in). Av alla 18 år som priset delats ut har vinnaren varit bland de tre bästa målskyttarna i halvtid vid nio gånger och han har haft ledningen vid fem tillfällen. Den placeringsmässigt största upphämtningen en vinnare har gjort under en 82 matchers säsong var under våren 2006 när San Jose Sharks Jonathan Cheechoo gick från tionde plats, och 23 fullträffar, efter halva serien till att vinna på totalt 56 mål. Under den förkortade säsongen våren 2013 klättrade Ovechkin från 34:e (!) plats och nio mål till att vinna på 32 fullträffar. Mycket talar alltså för att Alexander Ovechkin eller Nikita Kucherov vinner skytteligan även i år. De två var fram till fredagskvällens matcher i delad ledning på 27 mål men Ovechkin gjorde ett och ligger därför först. Det dock, är inte mer än tre år sedan femman i skytteligan vid halvtid - även det Ovechkin - vann. Chansen finns med andra ord för exempelvis Vegas Golden Knights svensk William Karlsson. 25-åringen från Märsta är sex mål bakom Ovechkin.
Art Ross Trophy
Den bäste poängplockaren tenderar, likt skyttekungen, att vara med i toppen av poängligan kring halvtid och det är höstsäsongen som lägger grunden. Sedan 2003-04 har den spelare som toppat poängligan när säsongen vänder vunnit densamma sex gånger men endast vid ett tillfälle under samma period har en spelare varit bäst under såväl höstsäsong- som vårsäsong: Connor McDavid vann båda halvorna av säsongen förra året. Samtidigt har vi vid två tillfällen sett några rejäla klättringar under våren. Våren 2004 inledde Martin St Louis på 20:e plats i poängligan men han klättrade hela vägen till toppen, Med 57 poäng på de avslutande 41 matcherna landade han på 94 poäng det året. Av de 41 matcherna vann hans Tampa Bay 27 stycken, förlorade sju, spelade en oavgjord och förlorade tre på övertid. Lagets fina svit fortsatte in i slutspelet där man till slut stod som mästare.
Riktigt samma öde gick inte Dallas Stars och Jamie Benn till mötes elva år senare. Våren 2015 stod Benn för en imponerande avslutning då han klättrade från 31:a plats i poängligan efter 41 matcher till att vinna densamma genom att göra 52 poäng på de avslutande 41 omgångarna till att landa på totalt 87. Dallas, däremot, landade sju poäng från slutspel.
Således talar mycket för att Tampa Bays elegante ryss Nikita Kucherov, som i dagsläget toppar poängliga med sina 60 poäng, också kommer att vinna densamma. Inför lördagens matcher skuggas han av en kvintett - Claude Giroux, Blake Wheeler, Steven Stamkos, Johnny Gaudreau och Nathan MacKinnon - som alla står på 52 poäng. De fem har alltså, historiskt sett, fortfarande goda chanser att vinna poängligan.
James Norris Memorial Trophy
Relaterat material : Chansningen på Klingberg har betalat sig för Stars
Man skulle kunna säga att priset som NHL:s bäste back på senare tid har gått till den back som gjort flest poäng och en titt i närhistorien säger att man inte skulle vara helt fel ute. Fyra av de sex senaste vinnarna har vunnit backarnas poängliga och gräver vi djupare blir det uppenbart att poängen spelar stor roll. Sedan 1990 har det delats ut 28 utmärkelser. Av dessa har 23 tilldelats en back som slutat topp-fem i backarnas poängliga och 21 till någon som slutat topp-tre. Sedan den inställda utdelningen 2005 har två backar utanför topp-fem fått priset. 2009 vann Zdeno Chara Norris Trophy. Med 19 mål och 31 assist (hans poängmässigt tredje bästa säsong) landade han på tionde plats i backarnas poängliga, 23 poäng bakom vinnaren Mike Green.
Men Chara styrde samtidigt sitt Boston till en enastående grundserie. Laget vann Eastern Conference med sina 116 poäng, åtta före Washington Capitals. Och Drew Doughty, som slutade femma i poängligan 2016, förde sitt Kings till slutspel efter en urstark vårsäsong. I båda fallen kan man dessutom argumentera för att de hade "samlat ihop" till utmärkelsen genom att vara bland ligans bästa backar under en längre tid.
Med en poängstyrd Norris Trophy är det inte omöjligt att årets vinnare bär blågul flagg. John Klingberg toppar backarnas poängliga med 39 poäng - fem poäng före tvåan John Carlson och sex före trean Victor Hedman, som vi kanske måste räkna bort nu på grund av hans kommande skadefrånvaro (uppskattningsvis tre till sex veckor). De sex gånger sedan 2005-06 som Norris-vinnaren även vunnit backarnas poängliga har vinnaren toppat densamma redan vid ligans mittpunkt. Det största klivet gjorde PK Subban under den förkortade säsongen 2013 då han klättrade från trettonde plats till att vinna backarnas poängliga och Norris Trophy under andra halvan av säsongen. Under en 82 matchers säsong har Erik Karlsson stått för en imponerande klättring från sjunde plats till förstaplatsen - det gjorde han under våren 2015.
Vezina Trophy
Från och med säsongen 2005-06 har den målvakt som tilldelats Vezina Trophy, priset som ligans bäste burväktare, spelat i snitt 80% av lagets matcher. Den målvakt som spelat minst antal matcher och ändå vunnit är dubbla vinnaren Tim Thomas. Första året, 2008-09, spelade han 57 av 82 matcher och den andra vinnande säsongen noterades han för 58 framträdanden - båda gångerna utanför topp-fem när det gäller spelade matcher.
Med ett enda undantag sedan 2005-06 har den vinnande målvakten haft den bästa räddningsprocenten. Det var Braden Holtby som under säsongen 2015-16 visserligen hade fina 92,3%, men det räckte inte mer än till en tredjeplats bland de målvakter som spelat minst 60 matcher den säsongen. Men Holtby, som spelade 66 av 82 matcher, vann hela 48 matcher och höll nollan sex gånger (näst bäst). Alla målvakter utom fyra har dessutom vunnit minst 61% av de matcher de spelat. Själva antalet vinster spelar naturligtvis in, men vid tre tillfällen har vinnaren inte funnits bland de tre bästa i den kategorin.
När det gäller att hålla nollan har den vinnande målvakten, under samma tidsperiod, funnits bland de tre bästa vid samtliga tillfällen utom två: Tim Thomas 2009 och Ryan Miller 2010.
Med ovanstående i åtanke vänder vi blicken mot målvaktsligan den här säsongen och baserat på de matcher som har spelats är det svårt att inte se Andrei Vasilevskiy som vinnare. Ryssen har flest hållna nollor (sex), bäst räddningsprocent (93,0) och flest vinster (27). Han har vunnit 73% (72,97%) av alla matcher han har spelat under säsongen.
Hart Memorial Trophy
Priset som ligans mest värdefulle spelare brukar ofta gå hand i hand med något av de andra priserna. Faktum är att sedan 1990 har trofén delats ut till en spelare som inte vunnit Vezina, Art Ross, Hart, Maurice Richard eller Norris Trophy endast vid fem gånger och sedan 2001 - då Joe Sakic gjorde det - har det inte hänt. Chansen är med andra ord nästintill hundraprocentig att någon som vinner någon av de övriga troféerna även kammar hem Hart Memorial Trophy.
