Skip to main content

Långt ifrån riskfritt att vara hockeyspelare

Respekt mellan spelarna när olyckan är framme - alla kan bli drabbade av oturen

av Janne Bengtsson / NHL.com/sv Senior Writer

Varje måndag under hela säsongen gräver NHL.com/sv djupare i de hetaste ämnena från ligan med vår serie NHL-pulsen. Vi snappar upp allt som skapat rubriker under veckan och ser till att ni inte missar något.

Den här veckan tittar vi närmare på hur olyckan och oturen kan drabba spelarna med konsekvenser som går långt utöver bara matchen där de hände.

Canadiens center Phillip Danault har fått lämna sjukhuset i Montreal - ett glädjebesked för både Danault och för 24-åringens lagkamrater. Danault träffades av ett skott från Boston Bruins jätteback Zdeno Chara i matchen på lördagskvällen (natten till söndagen, svensk tid) och föll ihop på isen. Han bars av isen på bår och kördes till sjukhus där han fick stanna kvar för observation över natten.

Olyckan och skadan var en händelse som bekräftar en evig sanning: hockeyn har en inneboende och alltid närvarande farlighet.

Inför varje match varnar visserligen speakern publiken för flygande puckar över sargen och plexiglaset och manar åskådarna att vara vaksamma - men för spelarna är marginalerna mindre. Där handlar det om vaksamhet med en reaktionstid på en 100-dels sekund.

Phillip Danaults lagkamrat, den 30-årige backen Jordie Benn, berättade att Chara senare hade förhört sig om Danaults tillstånd. Benn berättade för NHL.com också om sitt eget förhållande till flygande puckar:

- Jag försöker påminna mig att inte låta risken att bli skadad hindra mig att täcka skott. Jag brukar tänka på det ibland, men när jag blockar skott så försöker jag täcka huvudet så mycket jag kan med den lediga handen. Jag tar hellre skottet i kroppen än i huvudet…

Video: MTL-BOS: Danault skadas av Charas skott

Phillip Danault, som med sina 16 målgivande passningar toppar Montreals interna assistliga, är inte den förste spelaren i National Hockey League som blivit skadad av en puck. Och inte den siste heller. Det finns många exempel. Här är några ur den svenska NHL-historien: Ottawas Erik Karlsson fick hälsenan avskuren av en skridsko och tvingades till operation. Hur många skador Maple Leafs-legendaren Börje Salming fått är omöjligt att räkna. Torontos lagkapten Mats Sundin riskerade att bli blind efter att ha fått en puck i ögat i en premiärmatch i ligan för tio-talet år sedan. Och Mikael Renberg, då i Flyers berömda Legion of Doom-kedja, tvingades sy 200 stygn efter en olyckshändelse i en match mot Ottawa 1997 där en motståndare tappade balansen och skar upp Renbergs ansikte med sin skridsko.

Men olyckorna och oturen i hockeyn kan se olika ut. Mikael Renberg kunde blivit av med både armen och karriären för 20 år sedan efter en till synes säker och för 99,99 procent av hockeyspelarna helt ofarlig hockeyrutin:

- Jag knöt skridskon och rev mig i handen. Det blev blodförgiftning och jag låg på sjukhus och såg de där röda strimmorna på armen sprida sig uppåt. Läkarna hade beordrat amputation om infektionen börjat närma sig hjärtat. Jag var fysiskt så sjuk att jag inte ens klarade av att må dåligt psykiskt, berättade Renberg för denne reporter då.

Också den skada som drabbade New York Rangers norrman Mats Zuccarello är en påminnelse om att hockeyn kan vara mycket tuff.

Det var i april 2015 som Zuccarello i en slutspelsmatch mot Pittsburgh Penguins fick den egna lagkamraten Ryan McDonaghs slagskott i huvudet. Pucken träffade på sidan av hjälmen, och först verkade det inte alls allvarligt. Men den nu 30-årige norrmannen fick gå av och i omklädningsrummet började han må illa - och kände hur ena sidan av huvudet började domna av. När Rangers coach Alain Vigneault kom in för att fråga sin spelare hur han mådde, kunde Zuccarello inte forma orden.

- Först skakade jag och kände att det ringde i huvudet. Men det var inte så farligt, har Zuccarello berättat för NHL.com/sv om det som hände. Men när Vigneault kom in i omklädningsrummet kunde jag inte prata. Jag hade alla orden väl formulerade i mitt huvud, men jag fick inte fram något.

Och i ambulansen på väg till sjukhuset i New York började flera tankar cirkulera i Zuccarellos huvud:

- Blir jag någonsin bra, kommer jag att kunna tala igen? Får jag bestående men och blir rörelsehindrad? Det var väldigt mycket som gick genom mitt huvud den gången.

På sjukhuset konstaterades att McDonaghs skott spräckt Zuccarellos skalle. Idag, mer än två och ett halvt år efter olyckan, har Zuccarello fortfarande men av skotten: han säger själv att hans språk bara är 85-procentigt.

Den förste som besökte Zuccarello på sjukhuset var Ryan McDonagh. Och den förste som frågade om Phillip Danaults tillstånd var Zdeno Chara som hela tiden fanns vid Danaults sida när denne låg på isen. Chara var orolig att hans skott träffat så illa att motståndaren skulle få bestående skador. Chara är väl medveten om hur hårt han skjuter: i januari 2009, i samband med All Star-helgen just i Montreal, mättes den nu 40-årige slovakens skott upp till 169,7 kilometer i timmen, världsrekord då.

McDonaghs intresse för Zuccarellos tillstånd, och Charas intresse för Danaults, kommer ur den kamratskap som spelarna känner med varandra, tvärs över laggränserna.

- Alla i NHL känner på det viset, sade Danaults lagkamrat Jonathan Drouin efter incidenten. Alla i NHL känner respekt för varandra. När något så'nt här händer lägger man hockeyn åt sidan i 15-20 minuter. Det var en olycka, ett slagskott som gick lite för högt. Det är jobbigt att se, men det var en olycka. Och när vi såg alla Bostonspelare som stannade kvar på isen och hur (Patrice) Bergeron gav honom (Danault) en liten klapp på väg ut, då glömmer man hockeyn, då är den underordnad.

Se mer

NHL använder sig av så kallade "cookies" - textbaserade datafiler hämtade från din dator. Genom att använda NHL's olika hemsidor och andra onlinetjänster samtycker du till användandet av dessa, vidare specificerat i vår Integritetspolicy, vårt Användaravtal och vår Policy för Cookies.