Ett enda stort hockeyparty

Det var både feststämning och målfyrverkeri. Den första Stanley Cup-finalen mellan Vegas Golden Knights och Washington Capitals bjöd på allt det vi älskar med hockey. Fart, fläkt, frejdigt anfallsspel och snygga individuella prestationer.

Den bombastiska inramningen i T-Mobile Arena tycktes smitta av sig på spelet på isen. Båda lagen kom ut som kalvar på grönbete och lade allt krut i anfallszonerna. Det resulterade i fyra mål, två åt vardera hållet, i en spelmässigt jämn första period. Och så fortsatte det i 60 hela minuter. Totalt tio mål, flera ramträffar och puckar som studsade i målgården. Lägg dessutom till lite elakt spel som triggade känslor på isen. En våt dröm för en hockeyälskare och en hel del "oh" och "ah" från läktarplats.
- Själva matchen kändes Hawaii-aktig. Det var ganska kul att spela också, men jag tror inte att de inne i tränarrummet vill ha det så, ler Washingtons svenske back Christian Djoos när nhl.com/sv träffar honom efter tisdagens träning.
Nej, det är väl just det som är dilemmat här. Den första Stanley Cup-finalen var en match helt i publikens och utespelarnas smak - men antagligen inte lika kul för coacherna och målvakterna.
Frågan inför finalmatch två är hur mycket tränarna kommer att dra i tyglarna, hur stora justeringar det blir och om vi redan då kommer att se två mer defensivt disciplinerade lag.
Relaterat material: [Läxor att lära trots skön seger för Vegas]
Förmågan att anpassa sig efter motståndet och hitta sätt att stänga ned andra lag är välutvecklad i dagens NHL. I Stanley Cup-finalen kan det ta lite längre tid att göra den anpassningen än tidigare under slutspelet eftersom lagen som möts där har mindre erfarenhet av varandra. Vegas och Washington möttes två gånger under grundserien och kommer att behöva tid på sig att lära känna varandra bättre. Men nu är det bara en fråga om tid innan de gör det.
- Lagen scoutar nästan sönder varandra. Varenda liten tendens och detalj som motståndarna har, de har man koll på efter två-tre matcher, säger Washingtons center Lars Eller.
- Ju längre det går, ju färre mål blir det antagligen. Men det här är två lag som kan göra många mål, så det kan bero på vilken dag målvakterna har också.

Som åskådare är det bara att hoppas att det tar några matcher till innan nedtrappningen kommer. Men det är mer än bara anpassningsförmågan som talar för att det kommer att bli mer strikt hockey på sikt. Ringrost kommer snabbt i hockey och för Vegas var det här första matchen på åtta dagar medan Washington inte hade spelat sedan i onsdags. Uppehållet och vilan hade givetvis gjort spelarna gott, men det fanns andra saker som blev lidande i stället.
- Det kommer nog inte att bli samma målfest som i match ett. Jag är säker på att båda lagen kommer att tajta till defensiven. Det var rätt få utvisningar och det är precis som vi vill ha det, men defensivt kan vi bli bättre och bli mer noggranna i vår egen zon, säger Vegas finske forward Erik Haula.
Även målproduktionen inte når samma höjder i nästa finalmatch finns det anledning att tro att vi har en minnesvärd finalserie framför oss. Både Vegas och Washington har gjort sig kända som underhållande lag att bevittna, inte minst på grund av den speed och frenesi lagen besitter. Golden Knights anförs av en förstakedja som dominerar oavsett motståndare och Capitals har två toppformationer fyllda med potentiella matchvinnare. Det bådar för fortsatt fest.
Och sedan har vi givetvis inramningen som gör sitt till. Hockeyfebern i Vegas blev inte mindre av att Golden Knights vann den första finalmatchen. När laget tränade på tisdagen var det fullsatt i träningsrinken i Summerlin. Till slut tvingades man sätta lapp på luckan och snopna fans som köade utanför fick beskedet att de inte kunde komma in. Det om något är en indikation på att det kommer att bli en ny publikmässig fest i öknens nya Hockeymecka.
Washingtons spelare var imponerade över hur arrangemanget sköttes av hemmalaget i finalmatch ett.

• På uppvärmningen kändes det som ett enda stort houseparty. Det är en unik stämning i den här arenan och det har de gjort bra, berömmer Lars Eller.
  - Det är förstås inte kul att komma härifrån utan en seger när vi var så nära, men vi har kommit tillbaka från svåra lägen förr så jag är förhoppningsfull. Vi spelade inte vår bästa hockey i går och ändå var vi nära att ta hem det här.
  Vegas må ha kopplat greppet om finalserien med sin öppningsseger. Men att döma av hur jämn den första finalmatchen var så har vi en lång serie framför oss. Förhoppningsvis lika lång som underhållande.