Förbundskapten Sam Hallam menade på att det på förhand varit svårt att föreställa sig hur en match mellan två lag av den här kalibern skulle arta sig men att alla – såväl på isen som utanför den – snabbt blev varse att detta var något alldeles extra.
– Jag tror ingen visste riktigt vad vi gick in i, sade Hallam under en pressträff i Bell Centre. Jag menar, tittar vi brett finns det ju folk där ute som sett på den här turneringen som en jippoturnering. Jag tror den åsikten försvann ganska fort igår. Det jag hörde från spelarna igår var att det var högre tempo i den här matchen än i en avgörande slutspelsmatch.
– Det är väl egentligen bara så att när man sätter ihop så här många bra spelare utan en ’cap hit’ som stoppar dig så går tempot upp på det här sättet. Det som var skönt var att vi hanterade det väldigt bra och kunde spela i det tempot på ett bra sätt.
Connor McDavid spelade ingen huvudroll för Kanada i matchen mot Sverige. Den manteln togs upp av spelare som Sidney Crosby, Nathan MacKinnon och Mitch Marner. Men McDavid var alltjämt involverad i det mesta – oavsett om det gällde tuffa närkamper med Rasmus Dahlin eller ett helhjärtat försök att blåsa förbi sin lagkamrat i Edmonton Oilers, Mattias Ekholm, på utsidan i den tredje perioden.
– Det är onekligen en upplevelse (när han kommer mot en), sade Ekholm. Man ser honom komma med fart och det blir nästan att man ger honom hela mittzon bara för att man vill undvika att han ska skrinna runt en på utsidan. För när han väl får upp farten är det svårt att få tag på honom. Jag försökte bara göra mitt bästa för att hålla honom på utsidan.
– Det jag tar med mig är att det är trevligt att vara på rätt sida av honom till vardags, fortsatte Ekholm. Det är en fenomenal spelare och jag är glad att han är min lagkamrat. Det är roligt och utmanande att ställas mot honom ibland också, för då inser man hur tacksam man är för att man spelar i samma lag som honom.
