Fin födelsedagsfest för Rakell
Räddade Ducks med sen kvittering på 24-årsdagen
av Peter Sibner @petersibner / Korrespondent NHL.com/sv
Födelsedagsfesten såg ut att gå om intet för Rickard Rakell, som fyllde 24 år igår. Men plötsligt vändes besvikelse till vild glädje. Och det var födelsedagsbarnet själv som gjorde det möjligt.
- Först var det ingen vidare födelsedag, men den slutade riktigt bra, säger Rickard Rakell till NHL.com.
Nej, med fyra minuter kvar av den femte konferenssemifinalen mellan Anaheim och Edmonton var det inte många som trodde något annat än att Oilers skulle stå med matchboll hemma i Alberta inför ett fullsatt och kokande Rogers Place på söndag eftermiddag. Ett Rogers Place där stämningen antagligen redan var i total toppform redan igår. 18 000 fans hade köpt biljetter till klubbens Road Game Watch Party och satt bänkade i arenan och följde den femte matchen på jumbotronen. Och med ställningen 3-0 och knappa fyra minuter kvar på klockan hade nog flera av dem redan givit sig ut i fredagsnatten för att fira in segern och helgen och ladda inför söndagens hockeyfest på hemmaplan.
Men ankorna från Anaheim är svåra att ha ihjäl, så mycket är säkert. Först tryckte seriens store gigant Ryan Getzlaf in 1-3 via ryggen på Leon Draisaitl. Och strax senare lyfte Cam Fowler in 2-3 från backplats och Oilers var i gungning. I de galna slutminuterna hann Edmonton dessutom sätta en puck i stolpen i en två mot etta, innan spelet återigen parkerade framför en lysande Cam Talbot under de dramatiska slutsekunderna.
Video: ANA-EDM M5: Rakells sena kvitteringsmål
Men det skulle bli Anaheims kväll, och det var jubilaren Rickard Rakell som fick fira sin 24:e födelsedag på bästa sätt. Med bara 15 sekunder kvar av matchen fick han pucken mot mål i en rörig situation framför kassen. Pucken smet under både Cam Talbot och lagkamraten Ryan Kesler, som låg utfläkt i målgården. 3-3 med sekunder kvar att spela och jublet i Honda Center visste inga gränser.
- Jag vet inte riktigt vad som hände och visste inte hur mycket tid det var kvar så jag försökte bara kasta in pucken mot mål och hoppas att nån kunde trycka dit den. Så det var skönt att se den gå in, säger Rakell till NHL.com.
Men det blev också ett par minuters nervös väntan. Ryan Kesler låg framför Cam Talbot i målgården och domarna tog till videobedömning för att bestämma huruvida målet skulle dömas bort för offside i målgården eller inte.
- När jag såg reprisen trodde jag inte de skulle döma bort det. Så som vi krigade och kämpade för att komma tillbaka i matchen, det fanns inga tvivel. Jag bara kände "de kan inte göra så här mot oss", säger Rakell till NHL.com.
Men målet stod sig. 3-3 och förlängning väntade. Alla tre målen på dryga tre minuter, med John Gibson på bänken och tom kasse i andra änden av isen. Att få rädda laget på det viset låter ju onekligen som en födelsedagsönskning som gått i uppfyllelse, men Rakell menar bestämt att så inte var fallet.
- Nej, jag har inte ens fått någon tårta eftersom vi hade match idag. Så det var inget jag önskade mig när jag blåste ut ljusen, skrattar Rakell inför det samlade pressuppbådet efter matchen.
En dramatisk förlängning med massor av chanser åt båda håll följde. Och knappa sju minuter in i den andra förlängningsperioden slog veteranen Corey Perry till med det avgörande målet.
Perry vann Stanley Cup med Anaheim 2007, men sedan dess har slutspelet alltid slutat i besvikelse för honom och Ducks. Inte sällan i just matcher liknande den i går. Segerskytten menar att vändningen och vinsten i går kan vara ett utslag av lärdomarna han själv och de övriga spelarna i Ducks mer rutinerade kärna dragit av tidigare års slutspelsförluster.
- Jag tror det. Jag tror inte jag hörde utslag av frustration eller uppgivenhet på bänken en enda gång. Det handlade bara om att gå ut i nästa byte och göra det bättre, säger Perry till NHL.com.
Video: ANA-EDM M5: Perrys övertidsavgörande
Anaheim har nu inte bara kommit tillbaka och vänt 2-0-underläge i serien, utan även kommit tillbaka från underläge i matcherna och vunnit på övertid två kvällar i rad.
- Jag vet inte om det finns något recept, annat än att man inte kan sluta tro på det. Momentum svänger så drastiskt i slutspelet att när man får ett mål så börjar man tro. Det skickar ett meddelande till motståndarna. När vi gör två känner vi att vi verkligen kan lyckas med det, säger tränaren Randy Carlyle.
Carlyle pekar också på vikten av rutin. Återigen var Ryan Getzlaf en urkraft, och tidigare kritiserade Corey Perry slog till med två assist förutom det avgörande målet.
- De har varit där förr. De har varit utsatta för sån här press betydligt mer än de flesta av de andra killarna i laget, säger Carlyle till NHL.com