Men målet stod sig. 3-3 och förlängning väntade. Alla tre målen på dryga tre minuter, med John Gibson på bänken och tom kasse i andra änden av isen. Att få rädda laget på det viset låter ju onekligen som en födelsedagsönskning som gått i uppfyllelse, men Rakell menar bestämt att så inte var fallet.
- Nej, jag har inte ens fått någon tårta eftersom vi hade match idag. Så det var inget jag önskade mig när jag blåste ut ljusen, skrattar Rakell inför det samlade pressuppbådet efter matchen.
En dramatisk förlängning med massor av chanser åt båda håll följde. Och knappa sju minuter in i den andra förlängningsperioden slog veteranen Corey Perry till med det avgörande målet.
Perry vann Stanley Cup med Anaheim 2007, men sedan dess har slutspelet alltid slutat i besvikelse för honom och Ducks. Inte sällan i just matcher liknande den i går. Segerskytten menar att vändningen och vinsten i går kan vara ett utslag av lärdomarna han själv och de övriga spelarna i Ducks mer rutinerade kärna dragit av tidigare års slutspelsförluster.
- Jag tror det. Jag tror inte jag hörde utslag av frustration eller uppgivenhet på bänken en enda gång. Det handlade bara om att gå ut i nästa byte och göra det bättre, säger Perry till NHL.com.