Stanley Cup gånger 3 – Hjalmarssons minnesvärda karriär

I serien Catching Up With presenterar NHL.com/sv varannan vecka under säsongen en svensk före detta NHL-spelare, tar rätt på vad han gör idag och ser tillbaka på hans karriär i världens bästa hockeyliga. I det här avsnittet möter vi Niklas Hjalmarsson, den defensive backen från Eksjö och HV71 som vann tre Stanley Cup-titlar med Chicago Blackhawks.

Tre Stanley Cup-triumfer.

822 matcher i grundserien och 137 i slutspel: 172 poäng (25+147) respektive 29 poäng (2+27) under 14 år i National Hockey League.

Niklas Hjalmarsson behöver verkligen inte skämmas för sin NHL-karriär. Han är stolt över den, men också medveten om att den kostade på:

– Sett över hela tiden så var det ju en fantastisk tid. Vi hade så mycket roligt i Chicago; att få vara med i ett lag där man kände på riktigt att alla gav 110 procent… det var en häftig känsla. Det finns spelare i NHL som tror att de ger hundra procent, men det gör de inte; jag är väldigt tacksam att ha fått spela för ett lag där alla verkligen gjorde det och gav allt för varandra.

Efter draften i fjärde rundan (108:e totalt) 2005, blev det Chicago Blackhawks för den defensive backen från Eksjö som 2007 tog vägen till NHL via HV71. Och som är den ende svensk som spelat hem tre Stanley Cup-titlar som aktiv: 2010, 2013 och 2015. Hjalmarsson spelade i Blackhawks i tio år innan han 2017 trejdades till Arizona Coyotes där det blev fyra skadedrabbade säsonger.

Hjalmarsson kan se tillbaka på och vara stolt över en i det mesta formidabel NHL-karriär. Men allt är inte rosenrött. Under de tre år som gått sedan Niklas Hjalmarsson avslutade den aktiva karriären med en handfull matcher i HV71 säsongen 2021-22, har han haft gott om tid att reflektera över den:

– Det var också en påfrestning; det är jobbigt att pressa sig till max hela tiden, under nio månader om året. När jag tänker på karriären nu, så inser jag att jag alltid hade svårt att balansera den mentala biten, att kunna koppla av, att inte tänka på misstagen man gjorde, på nästa match… och istället njuta över att jag vann Stanley Cup, att vara lite mer i nuet. Men för mig var den mentala utmaningen tuff.

Det sade Hjalmarsson när NHL.com/sv träffade honom i samband med att Mats Sundin tilldelades The Börje Salming Courage Award nyligen.

Niklas Hjalmarsson beundrar Mats Sundin:

– Mats betydde mycket för mig, och för alla yngre svenskar som kom över. Jag tror att det blev lite mindre ’chicken Swede’ tack vare den roll som Mats spelade i Toronto, som ju verkligen är hockeymeckat i Nordamerika.

Niklas Hjalmarsson, nu 38 år fyllda, spelade också på en tuff hockeymarknad, om än kanske inte på Torontos nivå: Chicago Blackhawks (Black Hawks, som laget hette från början) är ett av de klassiska Original Six-lagen tillsammans med Montreal Canadiens, Toronto Maple Leafs, Detroit Red Wings, New York Rangers och Boston Bruins.

Men hockeymått mätt betyder det att Chicago är en av de hockeystäder på NHL-kartan där fansen kräver mer av sina spelare än vad fansen i många andra städer gör av sina.

– Hur jag mådde..? Ja, det var högt och lågt, och det är väl en del av charmen i det här: när jag spelade bra och laget vann så var det high life, när jag spelade mindre bra och laget förlorade, ja, då mådde jag inte heller så bra. Jag levde efter hur jag presterade, och jag ska inte dölja att det var en utmaning.

– Jag vill verkligen inte låta för negativ här, men kanske är det så att många av de unga spelare som siktar mot NHL idag inte riktigt tänker på det mentala slit som är nödvändigt; att man är beredd på att vara ett proffs i NHL och kunna spela 82 matcher och sedan ett tätt slutspel på det. Man ska veta att det tar på krafterna.

Men nu då: har du anpassat dig till livet utanför NHL?

– Ja, det har jag gjort. Men jag förstår samtidigt de som inte klarar att göra det. I mitt huvud har jag varit hockeyproffs sedan jag var fem år gammal; jag har inte gjort något annat än att försöka optimera mig själv för att bli en bra hockeyspelare. Så när jag väl lade av och flyttade hem, då blev det ju som att ’jaha, vad ska jag göra nu då?’ Men jag har en bra familj, föräldrar och syskon som jag står väldigt nära, och det är jag tacksam över. Jag har två barn (från ett tidigare förhållande) och nu väntar jag ett till i januari med min tjej, berättar Niklas Hjalmarsson som nu delar sin tid mellan Jönköping och Stockholm.

– Tiden går ju, och man blir kräsen om hur man vill tillbringa den. Det centrala i mitt liv, det jag lever för nu, är att ta hand om min familj, att vara med mina barn den tiden de vill att jag ska tillbringa med dem, att ta hand om mig själv, träna, äta rätt… ja, på vardagarna i alla fall, att resa. Jag är delägare i en restaurang i Linköping, det är roligt. Jag har pluggat in ett år på Handelshögskolan, en utbildning för före detta idrottare. Det var lärorikt. Jag har väl valfriheten att inte göra så mycket; och att göra det jag vill.

Har du något att göra med hockeyn idag?

– Jag var med grabbarna (Theo, 11 år, och Oliver, 8) på hockeyskolan i HV71 senast. Men mer än så är det inte.

Det här är den femte delen den här säsongen i artikelserien Catching Up With. Tidigare: Per-Erik Eklund, Philadelphia Flyers (16/10), Mikael Samuelsson, Detroit Red Wings (30/10), Pelle Lindbergh, Philadelphia Flyers (11/11) och Christer Kellgren (28/11).