Ritningarna för ett mästarlag

Ikväll börjar det vi alla har väntat på. Stanley Cup-cirkusen öppnar upp och ungefär två månaders intensiv hockey står för dörren innan ett vinnande lag ska koras och bli en del av hockeyhistorien. Vägen dit kan variera men det finns några saker de senaste vinnarna har gemensamt.

Från och med våren 2008 har fem lag vunnit Stanley Cup och sedan 2012 är det tre klubbar som varvat segrarna. Generellt sett finns det några drag som går igen hos mästarlagen. Man gör, naturligtvis väldigt mycket mål framåt. Men man gör inte alltid flest. Av de tio senaste mästaruppställningarna har tre lag - Kings 2012, Blackhawks 2013 och Penguins 2017 - slutat som näst bästa offensiva krafter när respektive slutspel summerats. Samtliga har blivit slagna av sina finalmotståndare (Devils 2012, Bruins 2013 och Sharks 2016).
Få de senaste nyheterna från Stanley Cup-slutspelet på Twitter från [@NHLsv]
Men det man kan se av produktionen är att lagen har varit oerhört starka i slutet av matcherna: Från den tredje periodens början och framåt - alltså med förlängningar inkluderade - har man som minst gjort 30,5% av alla mål under slutspelet. Just den siffran är Detroit Red Wings för exakt tio år sedan. Detta fenomen var ett hett ämne under såväl slutspelet 2016 som 2017 som båda slutade med Pittsburgh Penguins som slutsegrare. Förra året gjorde Penguins 42,3% av alla mål med start i den tredje perioden (jämfört med 32,9% 2016, för övrigt), vilket är bäst under de senaste tio åren, knappt före Chicago Blackhawks anno 2013 och Los Angeles Kings året därpå: Båda gjorde nämligen 42,2% av alla mål från 40:00 och framåt i matcherna.

Man skulle kunna tro att powerplay-spelet har varit en avgörande faktor till segrarna men så är det inte. Av de finallag som gjort upp under de senaste tio åren har det förlorande laget haft det bättre powerplay-spelet - sett över hela slutspelet - vid sju tillfällen.
Vid sex tillfällen har vinnarna däremot varit det bättre laget med en man mindre på banan genom hela slutspelet. Bortsett från Kings 2014 (76,2%) och Blackhawks 2015 (79,0%) har samtliga vinnare haft en framgångsprocent på minst 83,3 i numerärt underläge - bäst är Kings 2013 med hela 90,8%.
Den genomsnittliga räddningsprocenten hos den vinnande målvaktsuppställningen - det kan ju vara fler än två målvakter som axlar manteln under slutspelet - är 92,47% under de senaste tio åren. En minst sagt imponerande siffra. Den "sämsta" noteringen är från Penguins vinnande säsong 2009 när Marc-Andre Fleury och Mathieu Garon stoppade 631 av 694 skott - 90,91%. Som kuriosa kan nämnas att Garon fick åtta skott på sig totalt. I andra änden av spektrumet finns Los Angeles Kings målvakt Jonathan Quick. 2012 spelade han samtliga 20 matcher och noterades för hela 94,6 i räddningsprocent.
Relaterat material: [Dags att låta slutspelsskäggen växa fritt]
Spelet på hemmaplan är naturligtvis en bidragande faktor till framgång, men än viktigare är spelet på bortaplan. Det de tio senaste vinnarna har gemensamt är att de som sämst har vunnit lika många som man förlorat på bortais. Detta har dessutom bara hänt vid tre tillfällen. I övriga sju har mästarna fler vinster än förluster på bortaplan. Los Angeles Kings, som kom in som det poängmässigt 13:e bästa laget i slutspelet 2012, spelade 11 av 20 matcher i slutspelet på bortaplan. Av dessa elva vann man tio. Chicago (2010) är näst bäst i kategorin med åtta segrar av elva möjliga.
Med detta som bakgrund kan vi konstatera att mästarlaget inte alltid är bäst i början av matcher. Man är inte ens bästa offensiv. Men man är, nästan uteslutande, bäst i egen zon och i slutet av matcherna. Laget förlitar sig på sin egen uthållighet och jobbar ner sina motståndare.
För att travestera på ett gammalt ordspråk:
Anfall vinner matcher.
Ett bra kollektiv vinner mästerskap.