Nu börjar nästa fas i Alexander Steens liv. Kanske även den med hockey:
- Jag har inte haft så mycket tid att tänka på framtiden. Fram tills nu har det mest handlat om att försöka att komma tillbaka, på att vi väntade barn och på att klara oss från pandemin. Men visst; jag har definitivt intresse av att fortsätta inom hockeyn. Jag älskar sporten, kamratskapen och de band man skapar med lagkamrater och andra. Det är väldigt kul att vara en del av ett lag och jag kan tänka mig att fortsätta i någon form.
Och i så fall i..?
Läs också: [Ögonblicken vi minns från Alexander Steens NHL-karriär]
- St. Louis. Det är mitt lag. Jag ska försöka vara med laget så mycket det bara går redan nu.
Men när ett jobb inom hockeyn i så fall blir aktuellt, det vet inte Alexander just nu.
- Vi har inte fattat några beslut om var vi ska bo, i Sverige eller här. Det får familjen avgöra, säger Alexander. Men vad det än blir så har jag ändå ett hem här i St. Louis, på ett sätt eller ett annat. Jag vill inte svara något definitivt här, vi måste tala igenom det här i familjen.
Det blev ett hektiskt veckoslut för Alexander. I onsdags föddes sonen León, i torsdags kommunicerade han ut beslutet att lägga av. Och på tisdagseftermiddagen ställde han upp på en presskonferens via zoom med utvalda hockeyjournalister.
En sympatisk spelare som inledde med att be om ursäkt för att samtalet med media dröjt.
Läs också: ["Han var villig att offra allt han hade"]
- Den där lilla grabben ville helt oväntat komma ut tidigare, och vi har åkt fram och tillbaka mellan sjukhuset och hemmet… nu mår alla bra, och jag hoppas att vi får hem alla snart, berättar Steen.
Det var en känslosam och eftertänksam Alexander Steen som berättade om hur beslutet att lägga av vuxit fram:
- Det har varit en känslosam resa. Det började väl i (slutspelsbubblan i) Edmonton när jag började känna en smärta jag inte känt förut. Jag förstod att det var allvarligt när det inte blev bättre trots att vi jobbade med det, och efter rehab och behandling. Det var väl då jag började fundera. När allt bara fortsatte efter Edmonton, så växte beslutet fram. Det är inget man vill göra, det är ett jobbigt beslut: huvudet är fortfarande med, men kroppen tillåter bara inte att man spelar. Det är tufft.
- Jag kan inte säga exakt vilken dag jag bestämde mig; jag hade kontakt med läkarna, med "Army" (general managern Doug Armstrong) och jag fick bara inte kroppen att svara, berättar Alexander.
