Bratt spelsugen efter axeloperationen: "Blivit starkare"

Efter en lyckad operation i en trasig axel är Jesper Bratt tillbaka. Spelsugen och redo att göra skillnad för sitt New Jersey Devils.

– Jag är tillbaka till starten av säsongen. Operationen och rehaben gick jättebra, det ska inte vara några problem, säger Bratt till NHL.com/sv.

Bratt toppade poängligan inte bara i New Jersey Devils utan också bland alla svenska spelare i National Hockey League förra säsongen. 88 poäng (21+67) på 81 matcher var fyra poäng bättre än Toronto Maple Leafs William Nylander (45+39) och åtta bättre än Detroit Red Wings Lucas Raymonds 80 poäng (27+53), de båda sistnämnda med 82 matcher.

Jesper Bratt känner sig mer som en playmaker än som en målskytt. Han har alltid gillat att passa pucken:

– Ja, det har jag. Ända från det jag var mycket yngre. Jag hade Peter Forsberg och Nicklas Bäckström som stora idoler; spelare som var osjälviska och kunde spela fram sina lagkamrater, berättar Bratt.

Under flera år har Bratt varit en av Devils bästa poängmakare: 73, 73, 83 och 88 poäng de fyra senaste åren. Och med en rejäl övervikt i assistkolumnen: 47, 41, 56, 61.

– Huvudsaken är ju att laget vinner. Men det är klart att det är kul att göra mål. Det där svänger, vissa delar av säsongen är man säker i sitt passningsspel, andra delar vill man skjuta. Men jag har alltid gillat att passa fram till ett mål.

Efter att New Jersey Devils med matchsviten 42-33-7 och 91 poäng säkrat en slutspelsplats från storstadsdivisionen Metropolitan (efter Washington Capitals och Carolina Hurricanes) blev det dock uttåg och en ovälkommen tidig semester efter 1-4 i matcher mot Carolina redan i första slutspelsrundan.

Nu är den 27-årige forwarden, som har stockholmsklubben Trångsund som moderklubb och är vidareutbildad i AIK:s organisation, redo för en ny säsong. Sommartränad och hel i kroppen efter en operation i axeln i början av maj.

En operation som det tog många år att värka fram.

– Jag har haft problem med axeln i flera år, och jag har försökt att undvika en operation lika länge. Har bara försökt fixa till den och det har hållit till en viss gräns; jag kunde i alla fall spela, men den satt inte fast ordentligt. Och när vi hade flera spelare på skadelistan, både Luke (Hughes) och Jack (Hughes) hade problem med axlarna och missade slutspelet (Luke spelade en match) så kände jag att det var dags att göra något åt den. Jag kände att om vi skulle ta det här laget till nästa nivå, så ville jag inte vara den spelaren som tvingades kliva av nästa säsong med en krånglande axel. Så det var dags.

– Axeln kunde fungera hur bra som helst under 15 matcher, men sedan om jag bara fick en liten smäll så kunde jag knappt lyfta armen. Det var så till och från under säsongen och jag kände att om det här händer vid fel tidpunkt och jag då är på 40-50 procent av min kapacitet eller inte kan spela alls… Till sist bestämde jag själv att jag skulle opereras. Klubben kan rekommendera vad som är bäst att göra. Jag lyssnade och tittade på olika alternativ. Men jag hade ju försökt få det att fungera genom rehab och utan operation under så många år så… jag hade kommit till slutet av den vägen. Så vi tog beslutet tillsammans.

Jesper Bratt och Luke Hughes opererades samtidigt, och för Jesper betydde det att han gav sig in i en ny bekvämlighetszon:

– Ja, tidigare visste jag ju precis hur man skulle förbereda kroppen för säsongen, exakt vad som behövde göras. Jag ville inte störa det med en operation. Nu fick jag hitta andra sätt att förbereda mig och det känns som jag blivit starkare av det.

En negativ konsekvens av operationen uppenbarade sig dock direkt: han missade VM på hemmaplan i Avicii Arena. Tråkigt för en stockholmsgrabb som är uppväxt bara några minuters bilresa från den arena som under Jespers ungdomstid hette Globen.

– Det var några tuffa dagar när beslutet om en operation skulle fattas. Jag var ju helt inställd på att få komma hem och spela VM. Det var jobbigt att ta alla de samtalen, till Sam (Hallam, förbundskapten) och till alla andra. Men det var ett vuxenbeslut som jag var tvungen att ta.

Efter VM-missen hoppas Jesper Bratt på en ny chans i OS i Milano och Cortina i februari nästa år. Även om han inte fått något formellt besked om att han ska spela i Milano, så både hoppas han det och är kvalificerad nog att göra det:

– OS är det största, något man alltid drömt om. När jag var en liten grabb och spelade hockey eller bandy på gatan hemma, så var det ju alltid OS-final… det där målet Lidström gjorde (avgörandet i OS-finalen mot Finland i Turin 2006) är något jag aldrig glömmer. Det är roligt att NHL-spelarna är tillbaka i OS-hockeyn, och det skulle verkligen vara kul att få spela; jag fick ju en försmak i 4 Nations hur det är att spela med de bästa av de bästa.