Sebastian Norén - @SebNoren - Korrespondent NHL.com/sv
Svenskar har överlag ett väldigt högt anseende här i Nordamerika. De får ofta beröm för att de är taktiskt välutbildade och hårt jobbande spelare som alltid gör sitt bästa. Det är oerhört sällan en svensk spelares karaktär och engagemang ifrågasätts. Att vi sedan har fått fram ett gäng med riktigt giftiga backar denna generationen med Karlsson och Hedman i spetsen har nog gjort att svenska backar rankas extra högt bland ligans general managers.
Elias Pettersson har redan blivit en av spelarna som det snackas mest om, och det känns verkligen som att han kommer att bli våra nästa storstjärna. Hans spetsegenskaper är fantastiska och det är något som har uppmärksammats här borta. Elias Lindholm har börjat få en del rubriker efter den fina starten i Calgary där han är en del i en av ligans vassaste kedjor tillsammans med Johnny Gaudreau och Sean Monahan. Många följer ju även Rasmus Dahlin väldigt nära under hans första säsong i ligan, och i Arizona så handlar det mesta om nya kaptenen Oliver Ekman-Larsson. Så svenskarna får en hel rubriker här, vilket får ses som något väldigt positivt.
Hampus, vad krävs för att Sverige ska kunna klättra än mer på listan? Vilka svenskar ser du har potentialen att vara poängmaskiner?
Läs också: [Lindholm om nya livet i Calgary]
Hampus Duvefelt - @TheAlphaFuryan - Korrespondent NHL.com/sv
Bra fråga, Sebastian.
Jag intervjuade vår enda blågula 50-målsskytt genom tiderna Håkan Loob för inte alltför länge sedan och vi kom då in på just den frågan - vad krävs egentligen för att vi ska få fram en svensk Alexander Ovechkin, Nikita Kucherov, Nathan MacKinnon eller Connor McDavid?
Elias Pettersson kanske en dag, om allt går som vi blågula tror och hoppas, kan nå den statusen. Men vad Loob var inne på - vilket jag själv tycker låter mycket klokt - var specialisering. För allt bra svensk hockey gör med taktisk utbildning och utvecklande av karaktär och engagemang bör vi även våga släppa på tyglarna och utveckla spelare som kanske inte är bra på "det mesta" men som är experter inom ett specifikt område. Spelare som kanske inte är mästare i försvarszon men som nöter skott sex timmar om dagen.
Vi har ju exempelvis målvaktstränare som fokuserar uteslutande på att utveckla målvaktspositionen. Varför inte börja införa tränare som jobbar uteslutande med individuella skicklighetsområden så som passningar, finter och skott?
Detta finns, mig veterligen, redan till viss del inom svensk hockey men i marginell utsträckning.
Jag tror att det finns mer att hämta.