Golden Knights och Capitals sätter standarden
Tidigare har alla andra försökt ta efter mästarna - vad kan vi lära oss i år?
av Sixten Funqvist @Swe_Sid / NHL.com/sv Korrespondent
NHL är en liga där man gärna tar efter det beteende och spel som mästarlagen uppvisar i tron om att det är det rätta sättet att nå framgång året därpå. Det har hänt mången gång och kommer med största sannorlikhet att hända igen. Nu, med två matcher spelade av årets final försöker vi ta en titt på vilka lärdomar övriga 29 lag drar från Vegas Golden Knights och Washington Capitals.
Det mästarlag Boston Bruins mönstrade 2011 spelade en fysisk hockey långt upp i kedjorna med tunga spelare varvat med spetskompetens och under många år var det den modell som gällde i NHL. Mixen av fysik och spets har gradvis gått mot mot snabbhet och bredd, där Pittsburghs triumfer 2016 och 2017 symboliserar skiftet. I en liga där många följer mästarnas fotspår för att nå framgång dröjde det inte mer än dagar innan andra lag började göra affärer för att bygga snabba lag och med produktiva spelare även utanför de första två kedjorna. Både Washington Capitals och Vegas Golden Knights har en hel del av det i sina trupper idag, men nu när det de som har chansen att sätta en standard för framtiden. Frågan är bara:
Var ska vi börja?
Video: VGK-WSH, M2: Ovi nätar i PP efter fin pass från Eller
Genom åren, inte minst under Ovechkin/Bäckström-eran, har Washington Capitals setts som ett av de största lagen i NHL, på förhand ofta en favorit till att vinna Stanley Cup. Talangen och bredden har funnits där men resultaten har i princip varit desamma på senare tid. En enastående grundserie - där laget vunnit Presidents Trophy tre gånger på åtta år (2010, 2016 och 2017) - har resulterat i besvikelse: De tre senaste åren har laget slagits ut i den andra rundan. Det hela kulminerade förra säsongen när ett laddat och redan spetsat Capitals förstärkte laget med backstjärnan Kevin Shattenkirk (idag i Rangers) vid deadline. Men det blev trots det respass mot antagonisterna Pittsburgh Penguins.
- Jag tycker att vi har anpassat vårt spel i varje match hela säsongen och så även ikväll, sammanfattade tränaren Barry Trotz lagets insats efter den andra finalmatchen.
Det kan ligga något i det. Trots att laget gjorde en sämre grundserie i år där man slutade slutade säsongen på 105 poäng - hela 13 poäng mindre än fjolåret har man spelat jämnare. Och trots, eller kanske tack vare, det har man funnit energi och stabilt spel i slutspelet. När det gäller målvakterna har Washington inte förlitat sig lika mycket på Braden Holtby den här säsongen som man gjort tidigare. I grundserien förra året gjorde "Holtbeast" 63 framträdanden jämfört med 54 i år. Och i de matcher där han inte vaktat målet har ersättaren Philipp Grubauer blommat ut till en fullgod backup. Som jämförelse har vi sett tidigare mästarlag dra nytta av en adaptiv målvaktsduo: Chicago gjorde det med Corey Crawford och Scott Darling 2015. Pittsburgh gjorde med Matt Murray och Marc-Andre Fleury såväl 2016 som 2017. Det hårt prövade Capitals har spelat mer avslappnat i år och det kan ha sin spegling i deras tränare. Barry Trotz sitter nämligen på ett utgående kontrakt.
- Jag tycker han har ändrat sig lite i år. Han uppträder mer avslappnat. Han tar sig an dagen på ett lättare sätt, berättade lagets general manager Brian McLellan på en presskonferens förra veckan.
[Relaterat material: Ett enda stort hockeyparty]
Att spelarna speglas från sin tränare gäller även Vegas Golden Knights, som under ledning av den karismatiske Gerard Gallant som bekant skrivit spaltmeter i historieböckerna under säsongen. Gallants ledarstil är kanske inte annorlunda, men i alla fall lite ovanlig. I en intervju med Sportsnets Jeff Marek häromveckan berättade forwarden Reilly Smith att Gallant är "en tränare med otroligt kort minne." Med det menade han att tränaren inte hänger upp sig på missar utan istället låter spelarna fortsätta spela och prova på igen. Att han dessutom är en coach som inte petar alltför mycket på detaljer i lagets spel har gjort att spelarna får ta ansvar och göra det de ska - spela hockey. Det kan kopplas samman med flera andra länkar i det här laget:
Om vi tar historien från början så har Vegas Golden Knights general manager George McPhee noggrant satt samman laget för att kunna spela en snabb omställningshockey med spetsar som snabbt kan ta sig in på mål - precis som tidigare mästarlag, passande nog. Uppmålade som ett gäng "misfits" - spelare ingen ville ha - har laget svetsats samman under året.
- Killarna som valdes hit såg sin chans. Det fanns inga bestämda kedjor, inga backpar. Alla spelade för sin tid. Alla såg det från början och alla vill ju spela mer så alla gör sitt bästa hela tiden, sammanfattade backen Deryk Engelland det hela för NHL.com/sv häromdagen.
Video: VGK-WSH, M1: Karlsson trycker in pucken via Holtby
Att spelarna tagit chansen är tydligt. Många gör sina bästa säsonger i karriären, däribland den svenske prickskytten Willam Karlsson som stod för sex mål förra säsongen. I år noterades han för 43 fullträffar i grundserien. Och Karlsson är egentligen ett typexempel på hur saker har fallit på plats för Vegas. På de 183 matcher, fördelat på fyra säsonger, han spelat innan han kom till Vegas hade han en skottprocent på 8,6 (20 mål på 233 skott). I år gjorde Karlsson mål på 23,4% av alla skott i grundserien. Man kan säga att det är en turlig höjning av det hela men samtidigt ska man veta att Karlsson spelade 5:20 minuter mer per match. Bitarna har fallit på plats för Golden Knights, där flera av spelarna är i samma sits som Barry Trotz. Nio spelare sitter nämligen på utgående kontrakt.
Utöver den spelstil man kopierat från övriga ligan har McPhee och Gallant inkorporerat en tung, fysisk fjärdekedja som dessutom spelar hockey med finess när tillfälle ges. Den tunga trion bestående av Ryan Reaves, Pierre-Edouard Bellmare och Thomas Nosek tar sig, trots sparsamt med speltid, an uppgiften med bravur. Ryan Reaves har minst istid i laget med sina 7:57 minuter på de åtta matcher han har spelat - minst tid i laget. Nosek snittar 11:41 minuter per match och Bellmare har 11:56 per match (17 matcher). Förutom William Carter (tre matcher) och Oscar Lindberg (åtta matcher) har trion minst istid i hela laget, men deras funktion är ovärderlig.
[Få de senaste nyheterna från Stanley Cup-slutspelet på Twitter från @NHLsv]
Båda lagen spelar snabb hockey. Båda lagen har spetsen och kan rulla på flera kedjor som skapar farligheter. Så långt inget nytt. Men är det något vi ska ta med oss in i framtiden av det här så är det kanske just den avslappnade attityden. Trotz tittar kanske på detaljer men han har ett lättare sinne än på flera år. Gallant uppmuntrar och låter spelarna göra misstag för att sedan gå ut och spela igen. Och efter 120 minuters finalhockey är det svårt att göra något annat än att älska det vi bjuds på. Man kan alltid hoppas att övriga 29 lag tänker likadant. I så fall kan säsongen 2018-19 inte komma snabbt nog.
Men först återstår (förhoppngsvis) fem delar av den här showen.