Säsongen 92-93: Lemieux gör 160 poäng på 60 matcher

Idag fortsätter artikelserien här på NHL.com/sv om den fantastiska säsongen 1992-93. Den sista söndagen i varje månad och med Mats Sundin som ciceron, tar vi er med tillbaka till den mycket speciella säsongen för 30 år sedan. I sex delar berättar vi om ett spelår med målrekord, Mario Lemieux's 160 poäng på 60 matcher, super-rookien Teemu Selänne, de två nya lagen Ottawa Senators och Tampa Bay Lightning, senaste gången ett kanadensiskt lag vann Stanley Cup samt Wayne Gretzkys sista cup-final.
Idag: Mario Lemieux i rampljuset.

Mario Lemieux inledde säsongen 1992-93 med att göra lagets första mål redan efter 46 sekunder (framspelad av Ulf Samuelsson) och sedan också spela fram till ett mål, när hans Pittsburgh Penguins spelade 3-3 mot Philadelphia Flyers i premiären den 6 oktober.

I matchen mot New York Islanders två dagar senare gjorde Lemieux två mål när Penguins vann med 7-3. Han gjorde fem poäng (3+2) när Penguins besegrade Detroit med 9-6 den 22 oktober. Lemieux gjorde mål i tolv raka matcher innan sviten bröts mot Islanders (2-0) den 3 november.
De 15 matcherna i november slutade med 29 poäng för Lemieux innan han dominerade december med åtta mål och 28 målgivande passningar på tolv matcher.
När 1992 gick över i 1993 låg Mario Lemieux på 101 poäng efter 38 matcher. Han var på god väg mot Wayne Gretzkys rekord på 215 poäng med Edmonton Oilers säsongen 1985-86.
Då kom chockbeskedet.
En bula i Lemieux's nacke visade sig vara Hodgkins lymfom, lymfkörtelcancer. En cancerform som kan vara dödlig, men som för det mesta är godartad. Läkarna upptäckte cancern tidigt och behandlingen med strålning sattes in direkt. Läkarna var optimistiska och hoppades att Lemieux skulle kunna vara tillbaka på isen efter tre-fyra veckors strålning.
Han behövde två månader.
Den 2 mars 1993 var han tillbaka i delstatsderbyt mot Philadelphia, för övrigt med svenske Tommy Söderström i mål: Penguins förlorade visserligen med 4-5, men Mario Lemieux registrerades för ett mål och ett målpass. Då hade han bara några timmar före nedsläpp gått igenom den avslutande strålningen.
Lemieux möttes av applåder från publiken i Philadelphia.
- Det var längesedan… jag har verkligen saknat hockeyn. När man får ett besked om att man har cancer, då gäller det att visa mod, mycket mod. Annars kommer du bara inte att vinna den kampen, sade Lemieux på en presskonferens efter matchen.

• Jag hade inget val. Jag var tvungen att slå tillbaka. Under terapin kom hockeyn i andra hand, men nu är den det viktigaste för mig. Jag är klar med strålningen. Nu handlar det om att komma i form. Det kommer att ta ytterligare ett par veckor, effekterna av allt det här sitter i ett tag, sade Lemieux.
  Efter två mållösa matcher mot Rangers och Boston Bruins, var Lemieux tillbaka i poängprokollet med ett mål och två assister i segermatchen med 4-3 efter förlängning mot Los Angeles Kings den 11 mars. Den 20 mars gjorde han fyra mål när Penguins besegrade Flyers, återigen med Tommy Söderström i mål, med 9-3. Och den 9 april slog Lemieux till med fem mål i Madison Square Garden när Rangers fick stryk med 10-4.
  Resten är hockeyhistoria.

När säsongen var slut hade Lemieux gjort 160 poäng, varav 69 mål, på bara 60 matcher. I slutspelet, där Penguins föll mot New York Islanders efter sju matcher i andra omgången, gjorde Lemieux 18 poäng (8+10) på elva matcher.
- Det är ju egentligen helt osannolikt, menar Mats Sundin som då spelade för Quebec Nordiques. 160 poäng på 60 matcher… är det ens möjligt?
Sundin ställdes mot Lemieux i tre matcher: en oavgjord och två förluster. Sundin gjorde ett mål och spelade fram till tre i de tre matcherna. Lemieux dubblade det: han gjorde två mål och spelade fram till sex. Bland annat fyra assister i segern med 7-4 den 21 december och två mål i 5-3-segern den 3 april.
- När jag växte upp hade jag svenska idoler som Mats Näslund och Kenta Nilsson, men när jag såg Mario Lemieux spela så var han ju otroligt speciell. Han var verkligen en helt komplett spelare, säger Mats Sundin.
- Och när han fick cancer och kom tillbaka från den… det visar vilken typ av spelare och människa han är.
Mario Lemieux var ingen duvunge säsongen 1992-93. Han hade hunnit bli 27 år gammal, han hade redan vunnit Stanley Cup både 1991 och 1992 då han också fått Conn Smythe Trophy som slutspelets mest värdefulle spelare. Han hade samlat på sig priser och utmärkelser i massupplaga: Calder Trophy som årets rookie 1985, NHLPA-priset Ted Lindsay Award som ligans mest värdefulle spelare 1986, Maurice Richard Trophy för de 70 målen säsongen 1987-88 och 85 mål säsongen 1988-89 och Hart Trophy som ligans MVP 1988. Bland annat. Efter säsongen 1992-93 fick han ta emot Art Ross Trophy som ligans bäste poänggörare, ytterligare en Hart och en Lindsay Award samt Bill Masterton Trophy för bästa sportmannaskap i ligan. Sammanlagt under karriären fick Lemieux Hart Trophy tre gånger och Art Ross sex gånger.
- Han är värd varenda pokal, anser Mats Sundin.

Mario Lemieux föddes i Montreal, Quebec, den 5 oktober 1965. Måltakterna hade han med sig redan från början: som 12-årig grabb gjorde han 243 poäng, varav 150 mål (!) på 65 matcher för Ville Emard i en lokal pojkserie. 1981 debuterade Lemieux i de lite större sammanhangen för Laval Voisins i Quebecs tuffa juniorliga QMJHL. Han gjorde 96 poäng (30+66) på 64 matcher. Året efter registrerades Lemieux, då 17 år gammal, för 184 poäng varav 84 mål på 66 matcher. Och säsongen 1983-84 slog han till med smått fantastiska 282 poäng, varav 133 mål, på 70 matcher för Laval Voisins.
Det blev biljetten till NHL och till Pittsburgh Penguins. Den 19-årige supertalangen levererade direkt: 100 poäng, varav 43 mål, på 73 matcher under rookie-säsongen.
Mats Sundin spelade 18 år i ligan och har ett sannolikt ouppnåeligt svenskt mål- och poängrekord på 1 349 poäng, varav 564 mål på 1 346 matcher. Han mötte både Lemieux och Wayne Gretzky många gånger. Han behöver inte tänka efter länge för att kunna besvara den eviga frågan i National Hockey League: vem var bäst av de två historiska giganterna, Mario Lemieux eller Wayne Gretzky?
- För mig är Lemieux den störste, säger Mats Sundin. Både han och Gretzky var ju extrema talanger, otroligt skickliga hockeyspelare. Men Lemieux var min stora idol; dels var han storväxt som jag och jag älskade att se honom spela. Han kunde lura tröjan av inte bara en motståndare, utan tre eller fyra i samma anfall. Han gjorde det själv. Gretzky var bättre på att utnyttja sin omgivning och sina medspelare.
- Jag tänker ofta på Lemieux, han fascinerar mig. Tänk en ny Lemieux som kommer in i ligan idag… vad han skulle kunna producera. Jag brukar fundera på vad Lemieux hade kunnat göra med dagens regler i NHL.
Mats Sundin skrattar gott åt minnena från tiden som motståndare åt Mario Lemieux.

• Man tittar på klipp med Lemieux och tror att det man ser är fejk, att det inte kan vara sant. Han och Gretzky fick göra precis vad de ville, hur många poäng och mål som helst. Men det var ju inte fejk, det var ju verkligen så. Fråga Janne Erixon, "X:et" (i New York Rangers 1983-93). Han fick tränarens order att hänga på Lemieux: "Du lämnar inte honom vad som än händer". Lemieux visste det, så han brukade morsa på "X:et". "Hi Jan, how are you? It's gonna be a long night for you… Du kommer att få spela 30 minuter. Hoppas du orkar… för mig är det inga problem."
  Det blev långa kvällar för Jan Erixon.
  Och en lång karriär för Mario Lemieux. När han hängde upp skridskorna 2006, efter en ny dust med cancer och efterhängsna skador, hade han spelat 915 matcher under 17 år i ligan. Facit: 1 723 poäng, varav 690 mål plus 172 poäng (76+96) på 107 matcher i slutspelet. Sedan han redan 1999, under sin aktiva tid, köpt loss Penguins och räddat klubben från konkurs, äger Mario Lemieux idag den klubb där han tillbringade hela sin NHL-karriär.
  Och där han blev en av ligans allra främsta legendarer.
  Läs också [Hejdlös offensiv och målrekord i NHL för 30 år sedan]
  Nästa avsnitt:en finsk super-rookie slår ligan med häpnad (26/12). Tidigare avsnitt: Tidernas målfrossa (23 oktober).