Äntligen dags för Eric Lindros i Hall of Fame

De tre spelare som nu väljs in i Hockey Hall of Fame, har fått vänta länge på sina ärebetygelser.
Eric Lindros, den "modernaste" spelaren av dem alla, fick vänta i sammanlagt nio år efter att han lagt skridskorna på hyllan 2007 och väntat de ytterligare tre år som krävs för att en spelare ska vara valbar till Hockey Hall of Fame.

Det betyder sex år som valbar, men utan något telefonssamtal från HHoF-kommitténs ordförande Lanny McDonald.
I somras kom det.
- Det var sex år och det är ju en ganska lång tid, men man kan väl kanske vända på det och säga att jag ska vara med i Hall of Fame för all framtid nu, sade Lindros till NHL.com om när han fick beskedet.
Men Lindros sex-åriga väntan är inget mot hur länge de andra två spelarna fick vänta på sina inval. Sergei Makarov fick vänta i 16 plus tre år: Makarov lade av efter några matcher i Dallas Stars 1997. Och den legendariske målvakten Rogatien (Rogie) Vachon fick vänta i tre år plus 31 år sedan han lade av 1982.
- Jag har inte så mycket mer att säga än att det är en ära att få vara en del av det här och att jag ser fram emot helgen, säger Lindros.
Eric Lindros har svenskt påbrå. Hans farfarsfar Axel utvandrade från småländska Bredaryd under den stora svenska emigrantvågen till USA och Kanada i slutet av 1800-talet.
De spelare och ledare som ska väljas in i HHoF och som har presenterats här på NHL.com/sv tidigare, hedras under en ceremoni i Toronto den 14 november.
Den nu 43-årige Eric Lindros, från London, Ontario i Kanada, tingades av Quebec Nordiques som nummer ett i draften 1990. Men Lindros nobbade Nordiques och efter säsongen 1991-92 tradade Nordiques bort rättigheterna till Lindros till Philadelphia Flyers. I utbyte fick den fransk-kanadensiska klubben sex spelare, pengar och rättigheterna till en ung svensk spelare: Peter Forsberg.
Lindros debuterade för Flyers 1992 och gjorde succé direkt: 75 poäng (41/34) på 69 matcher och Lindros hade skapat sig ett namn. Året efter blev det 97 poäng (44/53) på 65 matcher.

Till säsongen 1995-96 skapade Flyers tränarstab anfallsformationen Legion of Doom med Lindros, John LeClair och Mikael Renberg, över 300 kilo ren anfallskraft.
Renberg har fortfarande kontakt med Lindros.
- Vi pratar då och då och skickar mejl. Legion of Doom är ju ett fantastiskt minne, vi hittade varandra på isen trivdes med att spela tillsammans.
- Vi fick ett rykte om oss att vi bara var bra när vi kunde checka ner motståndarna och jobba, men det stämmer inte: vi var väldigt bra på snabba kontringar och spel rakt på. Det blev många poäng på det sättet, säger Mikael Renberg till NHL.com/sv om samarbetet med Lindros.
Den säsongen gjorde de tre medlemmarna i Legion of Doom sammanlagt 216 poäng. Den då 21-årige centern Eric Lindros 85 (33/52) på 58 matcher. Högerforwarden Mikael Renberg, 22, gjorde 70 poäng (32/38) på 62 matcher och den 25-årige John LeClair, till vänster i uppställningen, 61 poäng (30/31) på 52 matcher.
Det var också då Lindros, som var kontroversiell under större delen av sin karriär, trivdes som bäst med hockeyn.
- Det är inte alltid snyggt. Men generellt är det väl så att om man trivs så blir resultaten därefter. Det är det det handlar om. Ju bättre man trivs, desto bättre går det, säger Lindros till NHL.coms Nicholas J Cotsonika inför invalet i Hall of Fame.
Eric Lindros fortsatte i Flyers långt efter att de två åren med legionärerna tagit slut; han spelade åtta säsonger i Philadelphia innan han tradades till New York Rangers för tre år och sedan två avslutande år i Toronto Maple Leafs och Dallas Stars.
Lindros lade upp 2007 efter flera skadefyllda år, bland annat flera hjärnskakningar. Efter en tackling av New Jersey Devils hårde back Scott Stevens i slutspelet år 2000, tvingades Lindros helt ställa in säsongen 2000-2001.
Han har varit på förslag till inval i Hockey Hall of Fame länge, men nu är det äntligen klart.
- Det är han värd, säger Mikael Renberg.

I en intervju för NHL.com medger Lindros att han under de sex åren han varit tillgänglig för inval, har haft björnkoll på när invalskommittén haft sina möten.
Efter att ha blivit förbigången och besviken i sex år, behöll Lindros lugnet när han fick beskedet att han skulle väljas in.
- Jag satt i bilen och vi (Lindros och Lanny McDonald) pratade oss igenom en sträcka där. Vi hade lång väg att åka, så jag stannade inte.
Nu måste Eric Lindros ändå stanna upp när han på måndag officiellt utses till en av ishockeyns allra största.