Alla målvakter vill ha Georges Vezinas pris

När pucken släpptes den 1 januari 2017 för utomhusmatchen Scotiabank NHL Centennial Classic, så inledde också National Hockey League sitt 100-årsjubileum. Från 1917 har NHL en historia lika rik och spännande som de ikoniska spelare som format och bevarat den.
Varje lördag under jubileumsåret kommer NHL.com/sv att bjuda er på berättelser som ur olika vinklar täcker ligans 100-åriga historia.
I den här delen av serien presenterar vi några nyckelpersoner i ligans historia. Från grundarna, de första spelarna och framåt låter vi läsarna bekanta sig med dem som lämnat avtryck i vår fina sport. Idag: Georges Vezina.

Han är en av de mest omtalade spelarna någonsin i National Hockey League men samtidigt en av de mest okända. När säsongens priser ska delas ut går diskussionerna alltid höga om vem som ska få den trofé som bär hans namn.
Alla som följer NHL-hockeyn känner till namnet.
Men få vet vem han var.
Georges Vezina avslutade sin hockeykarriär för mer än 90 år sedan, 1926, men innan dess hann franskkanadensaren från Chicoutimi i Quebec med att vinna Stanley Cup två gånger, en gång före NHL-eran och en gång under den.
I boken "Open Ice" skriver författaren Jack Falla att Georges Vezina troligtvis "är den minst kände av alla som valts in i Hockey Hall of Fame, en man vars karriär är inkapslad av tidens gång, den oavsiktliga förstörelsen av arkivfilerna och Vezinas vanemässiga tystnad."
Så vem var han? Joseph-Georges-Gonzague Vézina - efternamnet ska stavas med en apostrof men det görs aldrig - föddes den 21 januari 1887 i Chicoutimi i Quebec. Han var den yngste sonen i en skara på åtta barn. Föräldrarna var immigranter från Frankrike.

Unge Georges tog upp hockeyn i den lokala klubben Chicoutimi Saguenéens, innan han 1910 blev värvad av Montreal Canadiens. Han spelade sex säsonger för Canadiens i National Hockey Association (NHA), innan National Hockey League såg dagens ljus 1917. I NHL representerade Vezina Canadiens i åtta säsonger och en dryg period in på den nionde.
Under de åren noterades han för ligans bästa insläppta målsnitt sju gånger, fyra i NHA och tre i NHL. I målet var Vezina raka motsatsen till dagens knäsittande målvakter: han spelade upprätt och lyfte mycket sällan på fötterna. Men han var enormt rörlig och räddade skott från alla håll och vinklar. Bland dåtidens hockeybetraktare och -kommentatorer var Vezina berömd för sitt lugn. En tidning döpte honom till "The Chicoutimi Cucumber", Gurkan från Chicoutimi.
Författaren Andy O'Brien beskriver i sin bok om Montreal Canadiens, "Fire-Wagon Hockey", hur dåtidens främste skytt, Toronto St. Pats Walter "Babe" Dye, en gång lossade ett av sina fruktansvärda skott från sju-åtta meters håll. "Vezina stod upprätt som en staty. Dye drog av skottet och det enda som rörde sig var Vezinas vänstra arm när han plockade in pucken nästan föraktfullt lätt".
Vezina var lugn och tystlåten inte bara på isen, utan också utanför den. När affärsmannen Leo Dandurand köpte Canadiens i början på 1920-talet försökte han göra sin stjärnmålvakt lite mer spännande. Dandurand, skriver NHL.com, spred myterna att Vezina var 1.83 lång och i så fall ovanligt välväxt för den tiden och att han knappt talade någon engelska om han överhuvudtaget talade alls. Dessutom att han hade 22 barn, varav nio var trillingar och att alla barnen var födda inom nio år. Inget stämde. Vezina var bara 1.68, tunn och blek, och han hade två barn.
Dessutom pratade han en alldeles utmärkt engelska - när han pratade. Georges Vezina pratade nämligen inte i onödan. Han fick ytterligare ett smeknamn: "l'Habitant silencieux", ordagrant "den tyste bosättaren", en direkt anspelning på Canadiens smeknamn "Le Habitants", Habs.
"The Chicoutimi Cucumber" och "l'Habitant silencieux" var inte de enda smeknamn Vezina begåvades med. Han hade stora mörka ögon, och han var tystlåten och lite skygg. Så vad kunde vara bättre än att också smeknamnsdöpa honom till "le Chevreuil", Hjorten.
Med ett lugn som, skriver en annan hockeyjournalist, "inte var av denna världen", spelade Vezina 328 raka matcher i grundserien och dessutom 39 matcher i playoff. Efter att ha spelat hem Stanley Cup 1923-24, fullbordade Vezina den 30 matcher långa säsongen 1924-25 med ett insläppta målsnitt på 1,81, ligans i särklass bästa och nytt rekord i NHL.

Slutet på Vezinas framgångsrika karriär blev dramatiskt. Montreal Canadiens, som förlorat Stanley Cup-finalen mot Victoria Cougars säsongen före, inledde hockeyåret 1925-26 den 28 november, hemma i Westmount Arena mot det nyaste NHL-laget Pittsburgh Pirates. Georges Vezina kom till matchen blek och svag, han hade magrat under försäsongen och gått ner från 84 kilo till under 70. Han hade 40 graders feber. Efter första perioden, där Vezina höll nollan, blödde han från munnen. Han kollapsade i omklädningsrummet men gick ändå ut till den andra perioden. Han föll ihop igen och blödde ymnigt. Vezina hjälptes av isen och Alphonse Lacroix ersatte i mål.
Georges Vezina skulle aldrig mer spela hockey. Dagen efter fick han beskedet att han led av TBC och att den var obotlig - han var dödssjuk. Fem dagar senare hälsade en svag och tärd Vezina på i Canadiens omklädningsrum och tog farväl av de tårfyllda lagkamraterna.
Han återvände till Chicoutimi och fyra månader senare, den 27 mars 1926, var han död. Georges Vezina blev bara 38 år.
1927 donerade Canadiens ägartrio Dandurand, den tidigare målvakten Joseph Cattarinich och Louis Letourneau den pokal till NHL som bär Georges Vezinas namn. Två svenskar har fått priset: Philadelphia Flyers Pelle Lindbergh 1985 och New York Rangers Henrik Lundqvist 2012.
Georges Vezina är en av Montreal Canadiens bästa målvakter genom alla tider och var gjuten på den lista över ligans 100 bästa spelare genom alla tider som presenterades när NHL:s jubileumsår inleddes. Han valdes in i Hockey Hall of Fame 1945, i den allra första gruppen av spelare i hockeyns finaste sällskap.