Tålamod en nyckel för många som hoppas på HOF

Vachon väntade 31 år på att komma in efter ha blivit kvalificerad redan 1985 och Makarov fick vänta 16 år innan han valdes in av den 18 man stora juryn.

Nästa år går Recchi in på sitt fjärde år som kvalificerad, Andreychuk på sitt nionde nio, Roenick på sitt sjätte och Joseph på sitt femte. Med i leken finns också Alexander Mogilny och Theo Fleury som går in på sina nionde år, Paul Kariya som går in på sitt femte och Chis Osgood som går in på sitt fjärde år som Hall of Fame-kvalificerad.

- Det ger definitivt hopp. Det är såklart en sista touch på bra karriärer att se alla dem bli invalda. Det ger också oss hopp, oss vars namn nämnts varje år. Det gör det verkligen, säger Mark Recchi.

Hopp föder optimism men skapar inga möjligheter. Det är det som tidigare spelare som Recchi behöver. Det är det som Vachon, Makarov och Lindros hade det här året eftersom det inte fanns några förstaårs-kvalificerade som var ett givet val, som förra året, då både Chris Pronger, Sergei Fedorov och Nicklas Lidström var kvalificerade. Eller som för två år sedan då Mike Modano, Dominik Hasek och Peter Forsberg var det.

Phil Housley, som väntade nio år på att få väljas in, valdes förra året in med Pronger, Fedorov och Lidström. Rob Blake, gjorde de som valdes in 2014 sällskap efter två års väntan. Ingen annan kunde väljas in de åren eftersom Hall of Fame bara väljer in fyra på år.

Nästa år får Recchi Andreychuk och de andra konkurrera med Teemu Selänne och Daniel Alfredsson som då blir kvalificerade. Om bägge får plats finns det bara två öppna platser för de andra att slåss om.

För att röstas in måste en spelare vara på minst 14 av de 18 röstsedlar från valkommittén.

- Jag ser det så här. Det är svårt att ta sig in och det är bra. Vi har 30 lag, snart 31 men standarden kommer inte att ändras. Det är tuff konkurrens, säger John Davidson, ordförande i valkommittén och president i Columbus Blue Jackets.

Precis som Vachon och Makarov gjort har Recchi slutat att följa den årliga röstningen.

Han tror att hans tre Stanley Cup-ringar som spelare, hans 1533 poäng och 1652 matcher är tillräckligt för att bli en del av Hall of Fame. Men han ser inte poängen med att oroa sig för att komma in eftersom han inte kan påverka det.

- Jag höll koll de första åren men sedan dess ska jag vara ärlig och säga att jag inte gjort det. Det skulle vara en stor, stor ära men vi får se hur det går, får jag samtalet så kommer det vara ett av de bästa samtal jag någonsin fått. Men jag har slutat tänka på det och fokuserar nu istället bara på att hjälpa Penguins att vinna ännu en Stanley Cup-titel, säger Recchi som numera är utvecklingscoach i Penguins.

Vachon tänkte likadant tills han inte trodde att det var möjligt längre. Han har sagt att han lät drömmen om Hall of Fame dö för längesedan.

- Sedan plötsligt så får du ett samtal som förändrar ditt liv.

Han som ringde till Vachon var Hall of Fames ordförande Lanny McDonald.

- Det var ett av de coolaste telefonsamtalen jag gjort. Kanske ger det hopp till de där ute som tror att deras chanser är borta, säger McDonald som valdes in 1982.

McDonald säger att han kände att samtalet gjorde att Vachon blev tillfreds med sin karriär.

- Man ser det lite som att vinna Stanley Cup. Det är så mycket glädje med det men samtidigt också en lättnadskänsla. Tänk vilken lättnad att till slut få ett erkännande och sitt plakat på väggen för alltid, säger McDonald.

Vachons reaktion är en annan anledning till varför McDonald är för att hålla omröstningen hemlig även om Hall of Fame fått kritik från media och fans för att inte visa resultaten offentligt.

- Jag tror starkt på att samtalet inte bara är en överraskning utan en bekräftelse att veta att det varit värt väntan.

Recchi är bland spelarna som hoppas att väntan inte blir så mycket länge. Om den tar slut tror han att han kommer göra likadant som Vachon, Makarov och Lindros och inte bry sig om hur lång tid det tog.

- Att till slut få säga att du är en medlem av Hall of Fame skulle vara väldigt speciellt, säger Recchi.