Ukrainskt hockeylag med eget 'Miracle on Ice' i Nordamerika

CANTON, New York -- Hockeylag som utför mirakel är inte ovanliga i den här regionen.

"Miracle on Ice", det mest kända av alla hockeymirakler, inträffade här i närheten när USA besegrade Sovjetunionen i en match under de olympiska spelen i Lake Placid 1980.
Det är en av de mest berömda matcherna i hockeyhistorien - och i alla sporter - ett David vs. Goliat-ögonblick som har uppmärksammats i artiklar, böcker och filmer.
Den här veckan inträffade ett annat mirakel här i hjärtat av Adirondacks: ett ukrainskt hockeylag deltog i FISU World University Games samtidigt som deras land är under rysk invasion sedan elva månader tillbaka. Det är första gången ett ukrainskt landslag i hockey för herrar tävlar i Nordamerika.
- Det är väl ett slags mirakel att vi är här, sade Dmitri Khristich, lagets videocoach och den mest kände av de tolv ukrainarna som spelat i NHL.
Den här gången blev det dock inga mirakel, åtminstone inte i resultatlistan. Ukraina avslutade turneringen med två segrar och tre förluster: det blev segrar mot Sverige med 12-2 och skrällen 3-1 mot Tjeckien i poolspelet. Vart och ett av de resultaten ändå en anmärkningsvärd och stolt prestation.
Miraklet låg i själva deltagandet, i att dessa unga ukrainska män dök upp med en positiv vi-kan-attityd, trots ett ofattbart lidande där hemma.
- [Det är] typ otänkbart egentligen, sade Khristich, som mellan 1990 och 2002 gjorde 596 poäng (259+337) på 811 NHL-matcher i grundserien med Washington Capitals, Los Angeles Kings, Boston Bruins och Toronto Maple Leafs och fyllde på med 40 poäng (15+25) på 75 matcher i Stanley Cup-slutspelet.

Det ukrainska laget tillbringade större delen av en månad på resande fot. Innan laget kom till World University Games spelade det i fyralags-turneringen Hockey Can't Stop! i västra Kanada för att hjälpa till att samla in pengar till det ukrainska ishockeyförbundet och förbundets ansträngningar att hålla hockeyn vid liv i hemlandet.
De fick hjälp på vägen av flera NHL-lag. Calgary Flames och Edmonton Oilers hjälpte till med matcherna mot Calgary Dinos respektive Edmonton Golden Bears. Winnipeg Jets bjöd på arenahyran i Canada Life Centre när laget mötte Manitoba Bisons.
- Turnén och allt som hände i samband med den var viktigt eftersom hockeyn i Ukraina just nu är akut hotad, säger Aleksandra Slatvytska, verkställande direktör för det ukrainska hockeyförbundet och en av initiativtagarna bakom Hockey Can't Stop!-turnén.
Intäkterna från biljettförsäljningen och från olika evenemang och insamlingsaktiviteter donerades till Ukrainian Hockey Dream Foundation och till humanitär hjälp till Ukrainas barn.
Hemma i Ukraina går alla resurser, pengar, råvaror och personal, åt till att bekämpa invasionen. Det handlar om landets överlevnad och befrielse. Därför finns det inga statliga pengar till det ukrainska hockeyförbundet för att det ska kunna hålla sporten vid liv. Och vissa hockeyarenor har rekvirerats krigsansträngningen, andra har skadats under invasionen.
Den professionella ukrainska ligan har reducerats till sex lag som spelar i de enda tre rinkarna i landet med bombsäkra skyddsrum stora nog att hysa spelarna. Enligt ukrainska tjänstemän och spelare har avbrott inträffat mitt under matcherna och spelarna har fått ge sig iväg till skyddsrummen för att vänta på att hotet ska dra förbi, och att signalen för faran över ska ljuda innan spelet återupptas.
Så turnén före stoppet vid World University Games var lika djärv som den var nödvändig.
- Det var en galen idé från början, sade Slatvytska och tillade att de ekonomiska effekterna av turnén inte kommer att vara kända ännu på ett.
- När jag åkte hem [under sommaren] sade alla till mig att den här resan med turnén och matcherna här var omöjlig, att det bara inte kunde hända. Och så långt fram som i november var jag själv inte säker på att det skulle bli av.
Men det blev av; ukrainarna spelade uppvisningsmatcher mot kanadensiska högskolor innan den första matchen i World University Games.
- Ett mirakel, sade Aleksandra Slatvytska och log. Det är ett slags mirakel; jag kan inte se det på något annat sätt.
Bara det faktum att ukrainarna tävlade i World University Games, ett vartannat-årsevenemang som påminner om ett OS men med idrottare under 25 år, förtjänar att betraktas som ett mirakel.

För det är en berättelse om passion och uthållighet, en som har skapat intensiva känslor hos de inblandade, skapat känslor av stolthet och prestation inför vad som har varit ett ofattbart ansträngande år för var och en av dem som deltagit, för deras nära och kära som dag ut och dag in oroar sig för hur framtiden ska se ut, och vem och vilka som ens har en framtid.
För spelarna har den stora ångest de känner lindrats lite genom att de återigen fått utöva den idrott de älskar och att de fått representera det land som är deras identitet.
Gleb Krivoshapkin berättade att möjligheten av få vara med betydde allt för honom. Den 22-årige forwarden spelar under normala förhållanden för HK Kremenchuk i den ukrainska proffsligan. Men han vet att hans deltagande här betydde ännu mer för sporten och för hans land.
Krivoshapkin säger att hans familj och vänner noga följde honom och hans lagkamraters bedrifter, i alla fall så noga som förhållandena i Ukraina tillät.
- Det är bra för dem att vi är här, det hjälper dem mentalt och det hjälper dem att överleva, sade Krivoshapkin, med åtta poäng på fem matcher poängbäst i det ukrainska laget.
Istället för att kollapsa under oket av det ansvar som vilade på deras axlar, tog spelarna ansvaret och bidrog på så sätt till insatsen i hemlandet.
- Det handlar om motivation och inte om press, sade forwarden Artem Mateichenko som gjorde sju poäng på fem matcher. Det här är det vi kan bäst, och vi vill försöka visa världen att vi är bra på något.
22-åringen lämnade Ukraina före invasionen och flyttade med sin familj till USA. Nu spelar han hockey för Manhattanville College, en skola i Harrison, New York. Men hans morföräldrar är kvar hemma, liksom andra släktingar.
Han säger att hans familj i Ukraina såg matcherna, även under attacker mot den stad där de bor. De berättade för honom att det gav dem tröst och glädje.
- Jag hoppas att vi kan hjälpa folket i Ukraina på det här sättet, sade Mateichenko. De kanske tittar på oss och har lite roligt; det är vår dröm och vårt mål med det vi gör.
De spelare som nu återvänder till Ukraina kommer att göra det med inte bara oförglömliga minnen av broderskap och av det varma mottagande de fick under sin turné i Kanada, såväl som vid World University Games. De planerar också att få tillbaka hoppet i form av insamlade pengar, men också av den praktiska kunskap som samlats in när de spenderat lite mer än tre veckor inbäddade i den mer avancerade nordamerikanska hockeykulturen.
- Den här erfarenheten kommer inte bara att hjälpa oss att växa, och det har den redan gjort. Vi kommer också att ta med oss hem till Ukraina allt det vi lärt oss här för att kunna visa det för de unga därhemma och hjälpa dem att växa också, sade försvararen Andriy Grygoriev.
- Vi har visat att ingenting är omöjligt. Och om det kanske bara inspirerar ett av barnen att göra något bra, någon gång, så är det en riktigt skön känsla att ha, sade Krivoshapkin.
Även om upplevelsen av World University Games var berikande och oförglömlig, är det bara början för ukrainsk hockey. Kampen för att förbli relevant trots krig och ekonomiska omvälvningar kvarstår.
Dmitri Khristich säger att hans tro på sporten och på folket är starkare än någonsin.
- Vi känner oss hoppfulla, sade han. I framtiden kommer kriget att vara över, de kommer att bygga om de där arenorna i Ukraina, de kommer att bygga om infrastrukturen och göra mycket av det som behöver göras.
- Hockeyn kommer att existera oavsett vilka politiker som styr. Men vi kan inte vänta på vad regeringen gör, eftersom den har fokus på kriget. Vi kan inte sätta vår lit till den, sade Dmitri Khristich. Vi måste själva göra jobbet för att hockeyn i Ukraina ska leva vidare; hockey är en fantastisk sport och hockey är själva livet för så många människor. Så allt är upp till oss själva.