Broda, Barilko Maple Leafs lysande legendarer
Toronto dominerade 1940-talets NHL med sex Stanley Cup-segrar på tio år
av Janne Bengtsson / NHL.com/sv Senior Writer
När pucken släpptes den 1 januari 2017 för utomhusmatchen Scotiabank NHL Centennial Classic, så inledde också National Hockey League sitt 100-årsjubileum. Från 1917 har NHL en historia lika rik och spännande som de ikoniska spelare som format och bevarat den.
Varje lördag under jubileumsåret kommer NHL.com/sv att bjuda er på berättelser som ur olika vinklar täcker ligans 100-åriga historia.
I den här delen av serien berättar vi varför hockeyn utan konkurrens är den mest sanna lagidrotten och presenterar de största och mest segerrika dynastierna som sporten fått fram. Idag: Toronto Maple Leafs 1942-1951.
Turk Broda vann Stanley Cup fem gånger på 14 säsonger. Bill Barilko vann cupen fyra gånger på fem säsonger.
Broda och Barilko var två av de mest färgstarka spelarna i den Toronto Maple Leafs-dynasti som dominerade 1940-talet i National Hockey League, med Stanley Cup-triumfer 1942, 1945, 1947, 1948, 1949 och till slut även 1951.
Efter Montreal Maroons Stanley Cup-seger 1935 tog lagen från södra sidan av den kanadensisk-amerikanska gränden över taktpinnen i ligan 1936. Detroit Red Wings och Boston Bruins vann två gånger vardera, Chicago Blackhawks och New York Rangers en gång vardera.
Tills 1942. Då var Kanada tillbaka på tronen när Maple Leafs spelade hem cupen i sju matcher mot Detroit. David "Sweeney" Schriner gjorde två mål när Maple Leafs besegrade Red Wings med 3-1 på hemmais. Schriner var den förste ryskfödde spelaren i ligans historia - han föddes i Saratov 1911, men växte upp i Calgary. Trots att Schriner, som kommit till Toronto från Rangerskonkurrenterna New York Americans, vann Stanley Cup två gånger, valdes in i Hockey Hall of Fame 1962 och nämns som en av de bästa vänsterforwardarna ligan sett, är varken hans namn eller gärning särskilt välbekanta. Schriner avled i Calgary 1990, 78 år gammal.
Mer bekant i det Maple Leafs-lag som bröt USA-dominansen är målvakten Turk Broda, av ukrainsk härkomst men född i Brandon, Manitoba 1914. Turk Broda, eller Walter Broda som han egentligen hette, var en av de största spelarna under Maple Leafs-dynastin på 40-talet. Smeknamnet "Turk" var en förkortning av "Turkey Egg", "Kalkonägget", en anspelning på att den unge skolpojken Walter Broda var rejält fräknig - han såg ut som ett kalkonägg i ansiktet…
Broda, som kommit till Maple Leafs redan 1936, stal David Schriners show i finalserien 1942, när han var en av de viktigaste spelarna i ligans både dittills och hittills mest remarkabla vändning. Red Wings tog ledningen med 3-0 i matchserien. Inför den fjärde finalen, i Detroit den 12 april, hade Maple Leafs kniven på strupen och halvvägs intryckt i den när Detroit ledde med 2-0 efter halva matchen. Men Turk Broda storspelade och Syl Apps kvitterade till 3-3. Med sju minuter kvar kunde veteranen Nick Metz slå in segermålet.
Broda fortsatte att spela stor målvaktshockey: Toronto vann nästa match med 9-3 och i den sjätte matchen höll Broda nollan (3-0). Han kostade på sig ett insläppt i den sjunde och avgörande finalen.
En på flera sätt historisk match. Den inledde en dynasti i NHL-hockeyn och det var dessutom första gången en match i Kanada sågs live av över 16.000 åskådare när 16.218 personer trängde sig in i Maple Leaf Gardens.
Turk Broda var en av nyckelspelarna också i Stanley Cup-finalerna 1947-49 och i finalen 1951. Då hade han 1945 kommit tillbaka efter två och ett halvt års tjänstgöring i den kanadensiska armén under andra världskriget. Broda vann Vezina Trophy som ligans bäste målvakt 1941 och 1948. Han avled hemma i Toronto, i oktober 1972. Han blev 58 år.
Bill Barilko, född 1927 i Timmins, Ontario, kom till Maple Leafs som 20-åring från Hollywood Wolves 1946. Han spelade för Toronto fram till och med säsongen 1950-51.
Barilko vann Stanley Cup fyra gånger, men han gjorde det med ett rykte om sig att spela mer med hjärtat än med hjärnan, en i det stora hela ganska genomsnittlig hockeyspelare som levde högt på sin inställning och sitt hjärta än på sin skicklighet på isen. Barilko gjorde bara 62 poäng, därav 26 mål, på sina 252 matcher under karriären i National Hockey League.
Men ett av de målen kommer Torontos många hockeyfans aldrig att glömma. Och det som hände sedan glömmer ingen som intresserar sig för ligans och spelarnas historia.
Det var Bill Barilko som avgjorde Stanley Cup-finalen mot Montreal Canadiens 1951, det avgörande målet till 3-2 i förlängningen i den femte finalmatchen. Det var den 21 april 1951. Fyra månader senare var Bill Barilko död. Han blev bara 34 år gammal.
Barilkos mål i förlängningen betydde den sjätte cup-segern på tio år för den Maple Leafs-dynasti som så tydligt dominerade 1940-talet. Målet har en speciell historia: Barilko hade fått stränga order av tränaren Joe Primeau att inte lämna försvarszonen. Men när han såg chansen att gå upp i banan tog han den - och skrev för alltid in sitt namn i Maple Leafs historieböcker.
Men det var det sista Bill Barilko gjorde för Toronto. Den 24 augusti, fyra månader och några dagar efter det avgörande målet i Maple Leaf Gardens, satte sig Bill Barilko med en god vän i ett flygplan för att flyga till Seal River i Quebec. Bill Barilko, en ivrig sportfiskare, hade hittat de bästa fiskevattnen där i det fransktalande Kanada. Men Barilko kom aldrig fram och först elva år senare hittades vraket i skogsområdet utanför Cochrane i Ontario. Bill Barilko och hans kamrat satt fortfarande fastspända i cockpit - men av dem återstod bara skeletten.
När NHL i början av året satte ihop listan på ligans 100 största spelare genom alla tider, fanns Turk Broda med som representant för 1940-talets Maple Leafs-dynasti, tillsammans med Syl Apps (tre Stanley Cup-triumfer), Max Bentley (3) och Ted Kennedy (5). Bill Barilko fanns inte med. Men han gick till historien ändå.