Målet en liten del av en perfekt debut för P.K. Subba

NASHVILLE - Ett skott, ett mål och ett firande som förevigat kommer att vara en del av Nashville Predators historia.
P.K. Subban hade inte kunnat be om en bättre start på sin karriär hos Predators.

Subban gjorde Nashvilles första mål för säsongen efter 7:46 av den första i fredagens match mot Chicago Blackhawks. Sedan vände hans sig och imiterade någon som använde ett lasso innan han övergick till sitt karaktäristiska målfirande i form av en pilbågsskytt inför ett utsålt Bridgestone Arena.
Det var hans första skott på mål i Nashvilletröjan, och det gick in.
Om man gillar att tolka omen är det där inte ett dåligt sådant.
"Jag tänkte inte på något i den stilen inför matchen. Jag ville bara komma in i det." sa Subban. "Trots att jag spelade några försäsongsmatcher är det nästan sex månader sedan jag spelade i en tävlingsmatch. För mig gällde det bara att få ordning på fötterna och spela fysiskt och göra det tränarna ville att jag skulle göra."
Subban var en av nyckelfigurerna när Predators besegrade Blackhawks med 3-2, men bortsett från målet var det inte av de skäl som vi vant oss vid under hans sex år i Montreal Canadiens.
Det bjöds inte på några genomåkningar från ena zonen till den andra, inga spin-finter i egen zon för att bli av med en forecheckande motståndare. Det var inte mycket i hans spel som bländade.

Det bjöds däremot på effektivitet, försvarsspel, fysiskt spel och ett och annat morr.
På många sätt påminde Subbans spel om den spelare Predators tradade till Montreal Canadiens för att värva honom: Backen Shea Weber.
"De har ett bra lag, med några riktigt bra spelare." sa Subban. "Mitt jobb är att inte göra det enkelt för dom. Då jag själv är en spelare som gillar att ha både tid och utrymme för att spela sitt spel vet jag hur jobbigt det är när man har någon i ansiktet hela tiden, var man än är; varje gång man tittar upp, svänger, letar efter en retur. Om man får en crosschecking eller tackling i de ögonblicken blir det jobbigt."
"Jag försökte bara göra det så jobbigt för dom som möjligt."
Subban spelade tillsammans med Roman Josi och de två ställdes mot Jonathan Toews, som kort efter att traden annonserats, twittrade att han var tacksam över att se Weber lämna Central Divison.
Drygt två minuter efter Subbans mål var Toews framför Predators mål. Subban försökte flytta på honom men skymde istället Nashvilles målvakt Pekka Rinne vilket gjorde att Niklas Hjalmarsson kunde ge Chicago ledningen med 2-1.
Men allt som allt spelade var Subban tätt inpå Toews. Riktig närkontakt blev det i mitten av den tredje perioden när Predators försökte försvara sin 3-2-ledning. Toews tog sig in i Nashvilles zon med fart och försökte att finta sig förbi Subban, som istället fick ner Toews och gav honom en liten extra smäll när de två låg på isen.
Ungefär två minuter senare var Subban involverad i en liknande situation med Patrick Kane, när denne flög fram mot Nashville-målet. Subban drog på sig en roughing-utvisning men fick med sig Kane till båset då han fick två minuter för förstärkning, vilket tog bort Chicagos största målchans med 6:23 kvar av matchen.
Slutligen drog Subban på sig en interference-utvisning när han, aningen aggressivt, hindrade Blackhawks' forward Marian Hossa från att ta sig in framför mål med 18:14 på klockan av den tredje perioden. Det ledde till viss nervositet i slutet av matchen men visar hur fysiskt investerad han var i segern.
"Han är passionerad." sa Predators' tränare Peter Laviolette. "Passionerad i livet och passionerad för sporten. Han gjorde en fantastisk match."
På frågan om han kunde utveckla tankarna om Subbans spel pratade Laviolette först om vad han åstadkom i egen zon.
"Jag tycker att han var bra över hela banan. "sa han. "Han var bra defensivt, han täckte flera skott och försvarade vårt mål bra. I powerplay var han effektiv och i fem-mot-fem höll han i pucken och transporterade den. Jag tycker att han var bra."
För sin insats belönades Subban, av lagkapten Mike Fisher, med vad som beskrevs som ett stort koppel med ett lås, som är en slags pris för matchens spelare.

"Det går till någon som bidrar och spelar hårt." förklarade Fisher. "Han gjorde många bra saker."
Subban gjorde de sakerna samtidigt som han spelade en annan roll än den han var van vid i Montreal.
Till att börja med spelade han i den andra powerplay-enheten. Ett beslut som är svårt att kritisera när laget gjorde tre mål på sex försök i spelformen. Istället för att spela med Josi i powerplay, har Laviolette placerat Josi tillsammans med forwarden Filip Forsberg på blålinjen och Subban spelar tillsammans med backen Ryan Ellis.
Som ett resultat spelade Subban, som förra året var den spelare med tredje mest speltid i powerplay per match (4:36), 1:56 minuter i numerärt överläge under fredagen, jämfört med Josi som spelade 6:00. Laviolette vidhöll efter matchen att det inte finns någon första eller andra enheten och att istiden lika gärna kan vara tvärtom när Predators besöker Blackhawks under natten mot söndag, svensk tid (02:30, Viaplay) men det var slående att se Subban sittandes på bänken under långa perioder i powerplay.
Subban fick efter matchen frågan om när han senast var utanför sitt lags första enhet i powerplay, något han inte kunde minnas.
"Men jag har inget emot att spela i den andra enheten, med tanke på vilka fem spelare som utgör den första enheten." var han snabb att påpeka.
Det var ett osjälviskt svar som avslutade en osjälvisk kväll. En där Subban gjorde sitt bäst för at spela inom Laviolettes ramar mot Predators' största divisionsrival.
Det var verkligen en perfekt första match för Subban, men hans mål hade egentligen inte så mycket med det att göra.