Slutspelet om Stanley Cup blir allt hetare

Nu väntar toppmöten på alla fronter. Startfältet är mindre men bättre. Sarghörnen är närmare och hårdare när spelet blir tuffare. Kraven ökar på alla delar av laget. Allvaret har växt, nu finns inte längre några bara förhoppningsfulla lag kvar i slutspelet, de lagen som krånglade sig med till slutspel och gick in i första playoff-omgången med principen att "går det så går det" och "vi får väl i alla fall spela om det".

Det är den tiden på året då de oväntade hjältarna skapas, kliver fram och avgör: 2010 blev tuffe backen Dustin Byfuglien oväntad matchhjälte för Chicago Blackhawks. Byfuglien hade gjort 34 poäng på 82 matcher under grundserien, men i slutspelet fick han ordentlig fart på målskyttet: i femte matchen och ställningen 2-2 i matcher i finalen mot Philadelphia Flyers gjorde Byfuglien 2+2, och i den sjätte matchen fyllde han på med ett mål för totalt elva mål och 16 poäng på 22 matcher när Blackhawks spelade hem cupen.

Patrick Roy imponerade inte under sitt rookieår i Montreal Canadiens 1985-86. Med en räddningsprocent på 87,5 och 3,35 i GAA gick Habs och Roy in i slutspelet utan några större förhoppningar. Men den då blott 21-årige kanadensaren lyfte till oanade höjder: i finalen mot Calgary Flames höll han nollan i den fjärde matchen som gav Canadiens ledningen med 3-1 i matcher, och i den femte räddade han 30 av 33 skott när Habs spelade hem cupen. Resten av Roy's karriär är hockeyhistoria.

[Få de senaste nyheterna från Stanley Cup-slutspelet på Twitter från @NHLsv]

Och när Pittsburghs Marc-Andre Fleury tvingades kliva av på grund av en hjärnskakning inför slutspelet 2016, och Matt Murray intog målet med bara 13 (!) matchers NHL-erfarenhet, skakade många av Penguins fans på huvudet och gav slaget förlorat. Inte alls. Murray kopierade Ken Drydens bedrift med Montreal Canadiens i finalen 1971 och plockade fram ett cupvinnande spel: 2,08 i insläppta/match och 92,3 i räddningsprocent räckte till för att 21-åringen från Thunder Bay skulle få äta popcorn ur Stanley Cup.

Dynamiken i slutspelet är förändrad nu när matchserierna kliver upp på en ny, och mycket tuffare nivå. För nu gäller matcherna mer. Varje spelare i varje lag förväntas kunna prestera mer - och helst lite till utöver det. Nästa steg är ju konferensfinalen. Och steget efter det - finalen om hockeyvärldens mest eftertraktade buckla, Stanley Cup.

National Hockey League valde att göra om slutspelet för fem år sedan. Sedan säsongen 1979-80 går 16 lag till slutspel, med sedan 2013-14 seedas inte lagen om inför varje omgång, utan följer istället en på förhand uppgjord slutspelsstege, där lagen alltså vet vilka de ska möta om de går vidare, allt enligt det uppställda matchserie-schemat. Och playoffserierna går nu in i det skede då lagen möter varandra inom divisionsgränserna.

Ingen som gillar hockey kan vara besviken på det upplägget.

Från Western Conference och Central Division ställs ettan och tvåan mot varandra, Nashville Predators mot Winnipeg Jets. Ettan och trean i Pacific Division är Vegas Golden Knights, det mest framgångsrika rookielaget i nordamerikansk professionell idrott någonsin, och San Jose Sharks. De möter varandra. Och om Predators och Sharks går segrande ur matchserierna, så väntar en konferensfinal i väst mellan de två lag som spelat, och förlorat Stanley Cup-finalerna 2016 (Sharks) och 2017 (Preds) mot Pittsburgh Penguins.

Från Eastern Conference möts ettan och tvåan i Metropolitan Division i en match som kan ge det mesta: ett hungrigt Washington Capitals mot regerande och försvarande mästarlaget Pittsburgh. Och så, alltså, Tampa Bay Lightning, etta i Atlantic Division, mot tvåan (Boston) eller trean (Toronto).

Det har också blivit den tiden på hockeyåret då spelarna försöker stänga sig själva inne i ett skal, och inte tänka för mycket på kommande matcher. Tampa Bay Lightning avslutade till exempel sin playoffserie mot New Jersey Devils redan i söndags morse, svensk tid.

[Relaterat material: Så inleds Stanley Cup-slutspelets andra runda]

Nu får lagets spelare vänta.

Och fundera på vad som komma skall.

Fast det hör till spelet att vara iskall inför den frågan.

- Jag kan inte gå runt och tänka på vilket lag vi ska möta, säger Bolts svenske back Anton Strålman till Tampa Bay Times. Båda är fantastiskt bra lag.

Men funderingarna och tankarna finns naturligtvis där ändå hos den före detta Torontospelaren Strålman:

- Kanske är Boston lite hetare, men de är två verkligt bra lag. Vlket lag vi än får möta så blir det en tuff utmaning, en rolig utmaning och en stor möjlighet för oss, säger Strålman.

Video: TOR-BOS, M4: Marchand står för rappt avslut

Medan Tampa, som avslutade Devils i fem matcher, får några dagars vila inför andra omgången, kommer moståndaren nästan direkt från match 7. En både för- och nackdel för Bolts:

- Man kan aldrig få för mycket ledighet. Men samtidigt är kampen, atmosfären och adrenalinpåslaget så högt i de här matcherna, att man inte vill komma ur den känslan helt, säger Tampas tränare Jon Cooper som ju också måste vänta med att göra en matchplan för andra omgången.

Kampen om Stanley Cup går in i ett nytt skede. Tuffare, snabbare och hårdare än förut.