Henrik Sedin ser slutet på en lång karriär

37 år fyllda är det inte så konstigt att Henrik Sedin ibland tänker på slutet på den långa hockeykarriären. Under 17 säsonger i Vancouver Canucks har Henriks, och tvillingbrodern Daniels, liv förändrats. Sedinarna är inte längre de fjuniga tonåringar de var när de lämnade Örnsköldsvik och Modo efter sista säsongen i elitserien 1999-00. En säsong som slutade med förlust i tre raka matcher i SM-finalen mot Djurgården. De är familjemän och fäder.

Trots att både Henrik och Daniel redan förklarat att de inte kommer att spela mer efter NHL-karriären, har Modofansen har aldrig slutat hoppas på att få återse brödraparet i Fjällräven Center.
Så blir det inte.
- När vi slutar med hockeyn i Vancouver, då slutar vi helt, säger Henrik och talar för både sig själv och Daniel.
- Man kan inte flytta hem och trappa ner. Vi är så mentalt inställda på att spela NHL-hockey. När vi är klara med NHL, då är vi klara med hockeyn.
Det är inte ens säkert att bröderna Sedin väljer att flytta hem när karriären är över. Efter 17 år i Vancouver är den kanadensiska metropolen mer hemstad än Ö-vik.
- Vi får se hur det blir med det. Hade du frågat för 10 år sedan hade vi sagt att vi ska flytta hem. Men nu är det annorlunda, säger Henrik Sedin till NHL.com/sv.
Världen är ju också liten nu för tiden. Vi får se om vi stannar ett par år, eller åker hem eller stannar kvar ett längre tag. Man kan alltid åka hem till Sverige när som helst. Barnen är ju födda i Vancouver. De älskar Sverige men de älskar Vancouver också.
Barnen är viktiga. Familjen. Idag är Henrik familjeman, make till Johanna och småbarnspappa till elva-årige Valter och sju-årige Harry. Och han tänker ibland på livet efter hockeyn. Oftare och oftare, faktiskt.
- Jo, det gör jag. Mer och mer. När jag var 25-26 då såg jag en karriär som skulle räcka i minst tio år till, men nu är det de sista åren kvar. Så får vi se vad som händer efter det. Barnen är fortfarande små och varje gång jag åker iväg så tar det emot. Det är en anledning till att jag börjar fundera på hur länge jag ska hålla på. Till slut kommer man till en punkt där nackdelarna tar över. Då är det dags att sluta.
Men kroppen håller. I alla fall ganska bra.
- Kroppen känns ändå helt okej, även om det känns annorlunda nu än tidigare, säger Henrik Sedin. Men de senaste två åren har jag ändå känt mig skadefri. Jag hade ett tufft år med höft och rygg, men de sista två åren har det känts bra. Men man lär sig ju också att leva med krämpor man har, som man bara inte tänker på längre. Knän, ryggen… det är sådant man får jobba med. Det har kommit mer och mer de sista fem-sju åren. Det är naturligt.

Brett Hull sa en gång att han älskade hockeyn, men att media, resorna och träningarna fick honom att hata sporten.
- Det håller jag inte med om. Det jobbiga är att vara borta från familjen. Hotell och resor…vi har ett skönt lag som det är kul att vara ute med. Det är fortfarande kul att komma till rinken, varje dag.
Och att försöka igen. Vancouver Canucks spelade och förlorade Stanley Cup-finalen mot Boston Bruins 2011. Men efter det har lagets prestationer varit svaga: tre förluster i första slutspelrundan och tre säsonger då laget inte ens kvalade in till playoff. Däribland de två senaste.
Odds-sättarna ger inte Vancouver speciellt stora chanser den här säsongen heller. Henrik Sedin tror dock att det finns potential i laget, med flera unga och utvecklingsbara spelare som Brock Boeser, 20, den 21-årige ryssen Nikolay Goldobin och den lika gamle anfallaren Jake Virtanen samt den 22-årige centern Bo Horvat. Plus att bröderna Sedin kan bli bättre. Mycket bättre.

• Ja, det känns som om vi kan bli mycket bättre än förra säsongen. Vi har mycket att ge men vi kommer ju inte att göra 100 poäng. 502 poäng för mig förra säsongen var ett misslyckande. Vi fortsätter gärna i första kedjan, men om det kommer någon som är bättre, så har vi inga problem med det. Vi är prestigelösa, vi jobbar för laget. Vi vill vara nummer ett, men om någon annan blir det så är det helt okej, säger Henrik Sedin.
  Och att lämna Vancouver för att kanske få chansen att äntligen vinna Stanley Cup, det finns inte heller på dagordningen.
  - Nej. Både Daniel och jag säger samma sak: det skulle vara hur stort som helst att vinna Stanley Cup, men det måste vara i Vancouver. Att sticka i väg och vinna för sin egen skull, det känns inte rätt. Och jag vill vinna tillsammans med Daniel. Vi vill vara var i Vancouver. För 10-15 år sedan, om de sagt att "vi vill trada bort en av er", då hade det blivit av. Men nu: nej. Och vi får ju bestämma själva om vi vill bli tradade eller inte.
  Även om bröderna Sedin avslutar sin karriär utan en avgörande framgång i NHL, kan de se tillbaka på en strålande karriär. Henrik är nöjd.
  - Ja, jättenöjd. Vi har vunnit VM och OS och vi har gjort det bästa vi har kunnat göra med vår talang. Vi har aldrig fuskat, vi har varit så bra som vi kunnat bli.