Patrick Roy: Vachon hade stor inverkan på mig

Patrick Roy har varit ett fan av Rogatien "Rogie" Vachon ända sedan han växte upp i Quebec City. Roy, som valdes in i Hall of Fame 2006, vann Stanley Cup fyra gånger och hans 551 segrar är näst flest i NHL:s historia. Här delar han, speciellt för NHL.com, sina tankar om Vachon, som kommer bli invald i Hall of Fame på måndag.

Varje gång jag som grabb spelade hockey med mina vänner i Quebec City var jag Rogie Vachon. Han var spektakulär och han hade bra händer. Faktumet att han spelade i Los Angeles då var kanske inte det bästa fönstret för honom men samtidigt räckte det för oss barn att se honom när han kom hit till Montreal och spelade med Kings.
En kväll, när jag var runt åtta år sa min pappa till mig: "Vi ska till Montreal Forum och titta på Rogie Vachon". Jag var så glad. Det var en chans för mig att spendera tid ensam med min pappa och att se på hockey var stort för mig. Den kvällen var ingen vidare för Vachon, Kings förlorade, men att bara få vara där och se matchen var helt otroligt.
Det påverkade mig väldigt mycket. Jag kommer ihåg att jag var på isen dagen efter och var så taggad. Ibland krävs det lite för att påverka en liten pojke väldigt mycket. Jag har fortfarande några hockeybilder av Rogie i min samling.

Det här är perspektivet från en ung pojke som bara tittade på hockey men de flesta målvakterna under Rogies dagar stannade långt in i mål. Rogie däremot utmanade skyttarna mycket mer än andra målvakter. Det var så jag såg det.
Jag var 11 år under Kanada Cup 1976 när Kanada mötte tjeckerna och Rogie rörde sig långt utanför sitt mål för att göra en räddning. Jag var lite för ung för att minnas alla detaljer men jag minns att jag tänkte: "det verkar vettigt". När man kommer ut långt tar det bort vinklar från skyttarna. Det var ett av mina favoritögonblick med Rogie från tidig ålder.
Jag är inte överraskad att en man lika liten som Rogie var, kunde göra sig ett namn i NHL. Jag erkänner att spelet har förändrats. Idag hade en målvakt av samma storlek som Vachon varit en normalstor målvakt. Dagens målvakter är mycket större och snabbare. Positionen har verkligen förändrats. Men Rogie var snabb. Han hade bra reflexer och var rolig att titta på. Det var det jag älskade hos honom. Han spelade med hjärtat och gjorde det bäst av situationerna.
Jag och Rogie träffades för första gången på en golfbana i Los Angeles 1993. När jag sedan, 2003, spelade min 1000:e NHL-match var det Rogie som var ute på isen och gav mig silverklubban som markerar bedriften. Pierre Lacroix, som varit min agent och som var GM i Colorado, förstod hur mycket jag respekterade och beundrade Rogie. Pierre visste hur Rogie påverkat min karriär och varför jag valde att bli målvakt.

När jag träffade Rogie på golfbanan var jag fortfarande ett fan och väldigt imponerad av honom. Det var en rolig dag även om jag är ganska säker på att han var en bättre golfare. Det betydde mycket för mig att få golfa med honom och efteråt åka till hans hus för att äta middag. Det var en väldigt speciell dag som betydde mycket för mig.
Jag har väldigt mycket respekt för Rogie av flera anledningar. Han var min idol när jag var liten och han gav mig en dröm när jag såg honom spela. Jag ville vara som honom, ha det jobbet och vara en som kunde vara lika spektakulär i målet. Han hade en stor karriär, även om det var annorlunda att spela i Los Angeles då än idag. Eftersom tidzonen och inget internet begränsade att man kunde se hans matcher för oss i öst.
Han är en väldigt snäll person, en enkel man som är respekterar sporten väldigt mycket. Jag är väldigt glad över att se att han väljs in i Hall of Fame vilket han förtjänar väldigt mycket.