Reaves har hittat hem i Vegas

Det går att säga att det är en döende spelartyp. Att dagens NHL inte har plats för den väldigt fysiska hockey som spelare som Ryan Reaves spelar. Fighterna försvinner mer och mer. Är han den sista i sitt slag? Nja, historien är inte fullt så enkel.
Ryan Reaves har nämligen bytt spelstil.

För ett år sen tillhörde han St Louis Blues. Under sommaren 2017 värvades Ryan Reaves till dubbla mästarna Pittsburgh Penguins där tanken var att han skulle gå in i en beskyddar-roll till lagets superstjärnor. Förståeligt om man ser till karlns dimensioner, 185 centimeter lång och 102 kilo tung, och historia: Inför säsongen hade han gjort 27 mål och 24 assist på 419 matcher i ligan. Dessutom hade han 695 utvisningsminuter - tolfte mest i ligan sedan hans debutår 2010-11. Men busen och tuffingen kom aldrig till sin rätt i Pennsylvania och det blev bara 56 matcher innan han ånyo flyttade - västerut och till Vegas.
Efter att ha suttit på läktaren i inledningen av slutspelet har Reaves onekligen funnit sin plats i en tung fjärdekedja med tjecken Tomas Nosek och svenskbekante Pierre-Edouard Bellmare. Trion har dragit ett tungt lass där man låst fast motståndaren i egen zon långa stunder. Dessutom har de tre stått för fem mål, varav tre kom mot Washington i den första finalmatchen.
Få de senaste nyheterna från Stanley Cup-slutspelet på Twitter från [@NHLsv]
- Han har varit bra, jag har sett honom spela en hel del tdigare och jag såg honom i slutspelet förra året. Han är bättre på skridskorna än vad jag trodde att han skulle vara. Han får inte mycket istid men han gör det bästa av det och han har en bra förmåga att skapa lägen. Han går hårt på mål och skapar ytor för sig själv och andra, menar Gerard Gallant.
Men Reaves kunde ha fått en bättre start i Golden Knights. I hans andra match med Vegas, mot Los Angeles (förlust 1-4), drog han på sig två kostsamma utvisningar som Kings utnyttjade. Men den tuffe forwarden tog sitt ansvar på ett för Gallant förvånande sätt:
- Han kom till mig och sa att han inte är den typen av spelare. "Jag spelar tufft men jag tar inte sådana utvisningar. Jag kostade oss matchen idag." sa han. Jag sa att det var okej. Jag tyckte själv att utvisningarna var tveksamma. "Allt är lugnt. Bry det inte om det. Spela ditt spel, det är därför vi har värvat dig." sa jag till honom, berättar Gallant.
När Ryan Reaves tänker tillbaka på de två matcherna är han fortfarande lika rak och ärlig.
- Det som har gjort att jag är kvar i den här ligan är att jag inte tar dumma utvisningar. Jag säger inte att jag höll med om utvisningarna men de försatte laget i en dålig situation och vi förlorade. Det vill jag aldrig göra och jag vill verkligen inte att det ska vara det första intrycket av mig i ett nytt lag, berättar han för NHL.com/sv

Om det var Gallants ord som fick honom att slappna av vet vi inte, men klart är att Reaves har kommit till sin rätt i Golden Knights. När han kom till Vegas hade han tagit 84 utvisningsminuter på 56 matcher den här säsongen - en och en halv minut per match. Men i Golden Knights har den tidigare sluggern och numera hårde men rättvise forwarden städat bort en hel del. Han spelar som synes fortfarande tufft, men på 24 matcher i grundserien blev det bara tio utvisningsminuter (0,42 minuter per match). Och det är inte bara Gerard Gallant som uppskattar hans bidrag till laget.
- När man spelar i fjärdekedjan måste man göra det bästa av de chanser man får. Han kom från ett lag med en annan kultur och tog det med sig hit. Han behövde anpassa sig till vårt system och det tar tid ibland. Det gäller vem som helst, menar kedjekompisen Bellmare, som även tror att den tid som Reaves fick sitta på läktaren under slutspelet var nyttig för honom.
- Då studerade han vårt spel ännu mer och jag tror att det var där han insåg vad han måste göra, hur han måste spela, för att hjälpa laget. Det är precis vad han har gjort sedan han kom tillbaka. I varje byte, i varje match.
Från tuffing och "buse" till en hårdför spelare som skapar ytor för lagkamraterna. Ryan Reaves säsong och karriär har bytt bana på mer än ett sätt.
- Man måste anpassa sig. Jag kände det redan för några år sedan. Sporten blir snabbare och spelarna yngre. Det gör att det inte finns någon plats för de stora spelarna. Se på min säsong; Jag tror att jag bara varit i sex fighter i år, säger han själv.

Sex fighter på hela säsongen för Reaves , som när han anlände till Vegas möttes av den hårda domen från fansen att han förstörde laget. Två mål i slutspelet för samme Reaves som under sin tid i Vegas har vänt den kritiken till beröm för sitt spel. Och målen? De kan vara de viktigaste i lagets korta historia. Han avgjorde hela serien mot Winnipeg Jets och stod för den ack så viktiga kvitteringen till 4-4 mot Washington i den första finalmatchen.
- Målet mot Winnipeg var lite extra roligt eftersom det var i min hemstad. Det drog ned några burop. Jag vet att jag har det i mig. Jag gör bara inte målen kontinuerligt, menar han samtidigt som han skickar en liten passning till de som kritiserade honom i början:
- Jag får be om ursäkt till Vegas för det där.
En omtumlande säsong har tagit Reaves över hela den amerikanska kontinenten i form av hemstäder. Från mellanvästern, till östkusten till Nevada. Att året skulle sluta i Las Vegas fanns inte på Reaves radar, naturligtvis. Det gjorde inte en Stanley Cup-final heller.
- Det är jätteskoj. Jag vet inte om jag någonsin har varit på isen i det här slutspelet utan ett leende på munnen, berättar han.
I slutspelet kan man inte alltid spela bort sin motståndare och det är där Reaves av den gamla skolan kommer in. Med sin tyngd och sitt fysiska spel - men också kanske ett, om en flagnande, rykte som fighter - har Reaves satt skräck i motståndarnas försvarare.
- Man måste jobba ner lagen. Det är så det fungerar i slutspelet, menar Reaves.
Och han jobbar ner lagen förtjänstfullt med hela sitt lag i ryggen.
- Vis av erfarenhet från att ha mött honom själv vet jag att motsåndarbackarna är på tårna när han är på isen. Han har förmågan att få motståndarna att spela lite annorlunda. Han får dom att avvika från sitt vanliga spel, menar backen Luca Sbisa.
Rollen som fighter är om inte utdöd så i alla fall döende. Busarna straffas hårdare dagligen i ligan. Men hårt arbetande spelare som kan tacklas kan vara kvar. Om de anpassar sig. Och kan man dessutom göra ett och annat mål finns det alltid plats för en tung pjäs, även i dagens NHL.
- Det hoppas jag. Annars kommer jag snart att vara arbetslös, avslutar Reaves.
Kämpen, lagkamraten.
Målskytten.