Per-Johan Axelsson – en ikon i Boston Bruins

Varannan onsdag under säsongen presenterar NHL.com/sv en svensk före detta NHL-spelare, tar rätt på vad han gör idag och ser tillbaka på hans karriär i världens bästa hockeyliga. I det här avsnittet möter vi forwarden Per-Johan Axelsson som avslutade en över 20 år lång aktiv hockeykarriär med att fortsätta inom hockeyn i en ny roll.

Per-Johan Axelsson är en ikon i Boston Bruins.

Och självklart med på den lista över klubbens 100 bästa spelare genom alla tider, som togs fram i samband med att Boston, en av de klassiska Original Six-klubbarna, fyllde 100 år i slutet av 2024.

Det är en lista med klassiska hockeynamn i en klassisk hockeyklubb.

Boston Bruins är ju en av Orginal Six-klubbarna och bland namnen i ”The Historic 100” märks ännu idag aktiva spelare som Brad Marchand, Charlie McAvoy och David Pastrnak samt veteraner som Bobby Orr, Johnny Bucyk, Gerry Cheevers, Eddie Shore, Patrice Bergeron, Cam Neely, Ray Bourque, Zdeno Chara, Joe Thornton, Phil Esposito och Willie O’Ree.

Samt Per-Johan Axelsson.

– Jag måste väl erkänna att jag inte tänker tillbaka så ofta. Men att få vara i en Original Six-klubb så länge, det var ju fantastiskt kul, säger Axelsson, ”Pebben” kallad. Det var kul att träffa gamla lagkamrater när klubben firade 100-årsjubiléet.

Axelsson spelade sin sista NHL-match den 14 maj 2009, på bortais inför 17 565 åskådare i TD Banknorth Garden i Raleigh, North Carolina. Det var den sjunde och avgörande matchen i semifinalen i Eastern Conference mellan Boston Bruins och Carolina Hurricanes. ”Pebbens” avtryck i matchprotokollet var en utvisning för hakning efter 11:59 av första perioden. Precis i samma ögonblick som Axelsson kom tillbaka in i matchen, kvitterade Hurricanes Rod Brind’Amour till 1-1.

Efter 2-2 vid full tid gick matchen till förlängning. Scott Walker avgjorde med sitt 3-2-mål efter 18.46 i första övertidsperioden och skickade Carolina vidare till finalen i öst.

Walker skickade också Per-Johan Axelsson att sammanfatta en NHL-karriär över elva år och 287 poäng (103+184) på 797 matcher plus 54 matcher och sju poäng (4+3) i sju slutspel. En karriär som såg svensken vara en av ligans bästa defensiva forwards, absolut i världsklass, en powerplay-dödare av rang och en mästare på att ta ut motståndarnas bästa spelare.

– När jag kom till Boston hade jag Pat Burns som tränare, och han förberedde mig på att spela i NHL: i Sverige spelade vi 36 matcher i ligan, här skulle vi spela 82. Men jag tjänade också mycket på det defensiva spel jag lärt mig i Sverige där ligan var väldigt defensivt inriktad. Pat Burns bara utvecklade det, säger PJ Axelsson

NHL-åren var själva höjdpunkten i en karriär som inleddes i Kungälvs IK och som via junioråren i Frölunda tog ”Pebben” till NHL till säsongen 1997-98.

Men det är inte från NHL han hämtar sitt bästa hockeyminne. Utan från OS 2006 i Turin där ”Pebben” var med i det fantastiska svenska lag som vann OS-guldet. Och ett VM med Tre Kronor i Helsingfors 2003. Matchen där Sverige vände 1-5 mot Finland till 6-5 och där ”Pebben” gjorde det matchvinnande målet: han styrde in 6-5 med knappt fem minuter kvar av matchen på ett skott från backen Ronnie Sundin, ett skott som TV-kommentatorn Lasse Granqvist beskrev som ”så himla löst som alla lösa kan vara”.

TV-bilderna direkt efter målet visar ”Pebben” i vild glädje. Halva kroppen fortfarande på väg framåt, andra halvan på väg tillbaka för att ta emot lagkamraternas hyllningar.

– Haha ja, den matchen hänger ju med… jag tänker på vilket liv det var i arenan när de gjorde 5-1 och hur tyst det var när vi gjorde 6-5. Och så har jag ju hört Granqvists klassiska referat med ”jag ger upp…” (haha).

Det blev VM-silver den gången efter finalförlusten med 3-2 mot Kanada efter förlängning. Och OS-guld 2006. Men aldrig någon Stanley Cup. Något som grämer ”Pebben”?

– Nej. Egentligen inte, för det var aldrig ens nära. Vi hade ett bra lag något år, då vi borde gått längre. Men vi klarade inte av det. Mitt sista år hade vi också ett bra lag, men då åkte vi i andra rundan. Så ska jag ta ut ett bästa minne, så är det OS-guldet. I och med att vi åkte ut mot Vitryssland (i OS i Salt Lake City 2002) fyra år tidigare, så hade vi press på oss. Och den klarade vi av.

Slutspelsmatchen mot Carolina i maj 2009 blev slutet på en lång säsong 2008-09 och inledningen på en kort sommar: bara drygt två månader senare skrev han på för fyra år i Frölunda. Den då 35-årige ”Pebben” missade bara åtta matcher under de fyra Frölunda-åren; det blev 198 matcher och 70 poäng (22+48) plus ett mål på elva slutspelsmatcher.
Och därmed var hockeykarriären över.

Nejdå, inte alls.

Sin vana trogen att inte dröja mellan uppdragen klev ”Pebben” direkt efter den avslutande aktiva säsongen 2012-13 i Frölunda på jobbet som Europascout för Boston Bruins. Och på den vägen är det. Idag jobbar Per-Johan Axelsson, som fyllde 50 för två veckor sedan, som chef och koordinator för Bostons scoutingverksamhet i Europa.

Han stortrivs:

– Jag jobbade ju lite på SVT också, och jag hade nog kunnat jobba med vad som helst. Innan jag blev hockeyspelare (på heltid) så jobbade jag på posten som brevbärare. Men jag ville stanna i branschen och det var lätt att bli kvar… jag träffade gamla spelare som jag både spelat med och mot.

– Jag reser väldigt mycket, det gäller att passa på att vara med familjen så ofta det går. Det är en livsstil som ger lite av en kick, det är nästan som att spela själv. Och så jobba mycket på vinterhalvåret och mer ledig på sommaren, säger ”Pebben”. Så det är ett jobb jag kommer att ha kvar mitt arbetsliv ut… om jag får vara kvar så länge.